Ingen gemenskap med de som banade vägen för Breivik

Del 10 av 10 i serien En norsk terrorist

Den norske statsministern Jens Stoltenberg meddelade kort efter bomben i Oslo och massakern de unga norska socialdemokraterna, att det skulle besvaras med mer öppenhet och mer demokrati. Allt annat lika, var det bra att han inte passade på att fortsätta den politik som hans parti har följt i linje med andra socialistiska partier och hela den borgerliga blocket i väst sedan 11 / 9: Omfattande och dramatiska åtgärder på rättsstaten och mot demokratiska rättigheter i namn av kampen mot terrorism.

Mot denna bakgrund tvivlar man på att Stoltenbergs svar hade varit desamma om gärningsmannen hade varit en islamist eller hade kontakter med vänsterorienterade miljöer. Vi måste också komma ihåg att Stoltenberg höll dörren öppen för ökat förtryck genom att lägga till: ”Men vi får inte heller vara naiva.”

Men den norske statsministern hade även annat på hjärtat. Han utnyttjade tillfället till att tala om en bredare nationell gemenskap, som ska stå enat mot en mans galenskap och försvara existerande samhällsordning.

Stoltenbergs retorik har vunnit stort stöd i mediadebatten, senast i en artikel i Politiken på 6.8 från den tidigare folketingsmedlemmen för Enhedslisten, Pernille Rosenkrantz-Theil.

Men är vi en stor gemenskap av goda krafter som helt enkelt måste stå enade mot enskilda galningar som vill oss alla ont? Och kan vi samtidigt försvara oss mot högerextremister och försvara den kapitalistiska ordningen i samhället?

Vad vi har gemensamt?

Vad har vi gemensamt med politiker och mediafolk som skummande av ilska kastade sig över de”islamiska terrorister” som de väntat sig låg bakom massakern – trots det faktum att Europol-statistiken visar att endast 6 av 1890 planerade, förhindrade eller genomförda terrordåd i Europa från 2006 till 2009 kan kopplas till islamister.

Vad vi har gemensamt med det norska politiska polisen, PET – och deras danska namnar – som med fullt stöd av sina regeringar har fokuserat på islamister? Med denna inriktning har de:

  • spelat på den hets och det förtryck som likställer invandrare med muslimer och sedan muslimer och islamistiska terrorister för att utså splittring mellan de etniskt vita delen av arbetarklassen och etniska minoriteter
  • hjälpt till att skapa den ideologiska grunden för imperialistiska krig om resurser och kontroll i den arabiska världen
  • satt kikarsiktet till sitt blinda öga i förhållande till faran från extremhögern och förbisett Breivik trots hans tydliga uttalanden och hans kopplingar till grupper som vapentränar.

Vad vi har gemensamt med alla Breiviks ideologiska vänner?

  • Det norska Fremskrittspartiet, där han var aktiv i många år och utvecklat politiska
  • De många meningsfränder, som han livligt brevväxlat med online, citerat och har citerats av
  • De många högerextremister och kulturkonservativa, eller vad de i övrigt kallar sig, som förstår Breiviks motiv, men avvisar hans handlingar

Vilken politisk situation befinner vi oss i?

Kapitalismen är i kris – ekonomisk, ekologisk och strategisk. Detta skapar grogrund för högerextremism. Det har under en längre tid erbjudit möjligheter för islamistiska högerkrafter. Men de senaste åren har det också lett till folkliga uppror och proteströrelser.

Ställd inför spirande motstånd från arbetarklassen och andra förtryckta grupper mot betala priset för krisen, väljer Stoltenberg och hans meningsfränder som finns både i det röda och blå blocket, en strategi med dessa element:

  • tona ner och tona ned risken för våldsam högerextremism och fascism
  • att upprätthålla den anti-demokratiska terror lagar som har skapats under de senaste 10 åren
  • att få arbetarklassen och andra förtryckta att inte störa den sociala ordningen och istället acceptera en stor nationell gemenskap med den kapitalistiska klassen som skapade krisen, och som nu inte behöver betala.

En annan strategi.

Vänstern måste välja en annan väg:

  • Vi måste försvara de demokratiska rättigheterna mot högerextremistiskt våld. Det är en strid där det nu står helt klart att vi inte kan ha något förtroende för det politiska underrättelsetjänsternas arbete.Underrättelsetjänsterna har klart högsta prioritet att övervaka och identifiera de fiender systemet utser snarare än de som faktiskt ägnar sig åt terrorism
  • Vi måste försvara de demokratiska rättigheter mot statligt förtryck i form av strängare lagar, strängare praxis och ökade resurser för polis och militär.
  • Vi måste stärka kampen för att förhindra att arbetarklassen och fattigt folk med bidrag får betala räkningen för kapitalismens kris. I denna kamp måste vi ha ett starkt fokus på att skapa enighet över etniska gränser och också tvärs över andra motsättningar inom arbetarklassen
  • Vi måste stärka perspektivet om en uppgörelse med den sociala ordning som skapar kris, nöd och högerextremism

I detta arbete kan vi sluta taktiska allianser med partier, organisationer, rörelser och individer som inte vill ha en konfrontation med kapitalismen, men rent konkret är beredda att försvara demokratiska rättigheter, eller som kommer att stödja reformer som omfördelar resurser eller kraft från den kapitalistiska klassen till arbetarklassen.Men dessa allianser kan aldrig stå ensamma, och får aldrig leda oss att tona ner vår grundläggande sociala kritik och perspektiv för en socialistisk lösning.

SAP’s forretningsudvalg, 7. august 2011

SAP är Socialistiska Partiets danska systerorganisation och detta är en snabböversättning av deras uttalande om händelserna i Norge. Det finns också på danska.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, E24_1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Breivik är ingen våldsam nazist
Advertisements