Större delen av Tripoli har övertagits av Libyens legitima regering och dess trupper. Ghaddafis son Saif al-Islam är gripen och Ghaddafi försvunnen. Ytterligare en diktator i den arabiska delen av världen har fallit. Men kriget är inte över än, motståndsfickor finns fortfarande i Tripoli såväl som på andra håll i landet.
Tripoli föll mycket enkelt och snabbat. Nästan utan motstånd. Det mesta tyder alltså på att stödet för Ghaddafi varit mindre än vad de allra flesta bedömare trott. En militär seger för Benghazi-regeringen är bara ett steg i den libyska revolutionen.
Nu kommer det svåra, i ett land som aldrig haft några demokratiska institutioner, som inte har någon författning och ingen tradition av demokrati att bygga på. Ett land som styrts som en personlig diktatur av Ghaddafi och hans familj är sannolikt mycket svårt att förvandla till en fungerande demokrati. Det finns ingen garanti för att det kommer att lyckas eller för att det ska gå smärtfritt. Det finns ingen garanti för att det blir bättre att leva i Libyen utan diktatorn.
Men nu finns möjligheten till att det blir bättre, nu blir det möjligt med demokrati, för folk att organisera sig fackligt, att bilda partier, att organisera föreningar, att starta tidningar osv. Nu är yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet osv helt plötsligt inom räckhåll. Med Ghaddafi vid makten fanns dessa rättigheter inte ens på kartan.
Intressant?
Bloggat: Moberg, Högberg,
Läs även andra bloggares åsikter om Ghaddafi, Tripoli, Saif al-Islam, Khaddafi, Diktator, Libyen, Krig, Demokrati, Samhälle, Politik
Relaterat:









Pingback: It’s a long way to Tripoli.
Pingback: Khaddafi jagas bort – Carl Bildt på tur?
Pingback: Revolution i Libyen! | Röda Lidköping
Pingback: Den arabiska vårens frukt? | Annarkia
Pingback: Jubla med Libyen! « Röda Lund
Pingback: Seger igen! | Mullvaden
Pingback: Diktaturen Ghadaffi har störtats av sitt eget folk. Hurra! | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv