Danska valets vinnare: Enhedslisten – vilken slags parti är det?

I det nyligen avgjorda danska valet så fanns det två segrarpartier, Radikale Venstre och Enhedslisten. Varför det blev så har jag försökt mig på att analysera i ett annat inlägg. En del menar att jag gett antirasismen, invandringspolitiken och flyktingpolitiken en för stor betydelse i det inlägget. Folk från Enhedslisten betonar istället ofta frånvaron av invandringspolitik i valdebatten, fokuset på sociala och ekonomiska rättvisefrågor samt en lyckad valkampanj. Min uppfattning är att valkampanjer i sig har liten betydelse men det är möjligt att jag överbetonat betydelsen av att alla de partier som gått framåt är antirasistiska. Som komplement till mitt inlägg kan ni därför läsa inlägg hos Röda Lund, Kildén & Åsman samt Röda Malmö.

I detta inlägg ska jag fokusera på det radikala vänsterparti som gått framåt. Dvs Enhedslisten som grundades som ett samarbete mellan tre andra vänsterorganisationer, SAP, VS och DKP. Vad dessa förkortningar betyder och vad det är för grupper ska jag komma in på nedan. För att det ska vara lättare att hänga med för den svenska publik som jag skriver detta för kommer jag också att jämföra med förhållanden i den svenska vänstern. För fullständighetens skull måste man också gå in på lite äldre historiska fakta och belysa några skillnader på den danska och svenska vänstern likom bakgrunden för det vänsterparti i Danmark som än så länge utgör Vänsterpartiets systerparti, Socialistisk Folkeparti (SF). Det är i den änden jag tänker börja. Jag använder också konsekvent Enhedslistens danska namn istället för den svenska översättningen Enhetslistan, partiets internationella namn, Red-Green Alliance (RGA) eller den horribla blandningen mellan svenska och dansk som förekommer, Enhedslistan.

SF är ett parti med bakgrund i händelserna i Ungern 1956. Sovjets invasion i Ungern innebar en kris i många av världens kommunistpartier. Denna kris hade mycket liten betydelse i Sverige, men desto större i Danmark där resultatet blev att ett nyt parti kom att bildas på grundval av oavhängighet från Sovjet, att man underströk vikten av demokratiska rättigheter som föreningsfrihet, flerpartisystem osv. Vidare tog partiet avstånd från idén om ett klassparti och från tanken på en minoritetsrevolution av samma typ som den ryska revolutionen. Bildandet av SF kom så småningom att leda till en marginalisering av det danska kommunistpartiet DKP som fortsatte vara sovjetvänligt.

Vid samma tid fasthöll det svenska kommunistpartiet (SKP, dagens Vänsterpartiet) sin pro-sovjetiska inställning. Att Ungern-krisen inte påverkade det svenska partiet nämnvärt har till stor del sin förklaring i dess historia. Partiet grundades 1929 som en minoritetsutbrytning ur det svenska kommunistpartiet på order av Komintern och det sovjetiska kommunistpartiet. Det blev därmed ett av de mest Sovjettrogna kommunistpartieran i världen.  Sen dess har naturligtvis Vänsterpartiet förändrats i grunden, mend et är en annan historia.

SF utvecklades till ett parti med förankring i medelklassen men delvis också i arbetarklassen med en stark inriktning på parlamentarism, på statlig inblandning i politiken och på planeringens välsignelser. På utomparlamentarisk basaktivitet satsade man inte alls utan inriktningen var att via det parlamentariska systemet sätta press på socialdemokraterna så man kunde uppnå en radikalisering av politiken. Naturligtvis är denna beskrivning av SF väldigt schematisk, men det är inte mitt mål att göra någon djupare analys av SF.

När 1960-talsradikaliseringen satte in så innebar denna inriktning att SF hade svårt att rekrytera bland de nya radikaliserade ungdomsgrupperna. En rad nya partier uppstod. Det viktigaste av dessa var Venstresocialisterne (VS), vars ungefärliga motsvarighet i den tidens Sverige var Förbundet Kommunist (FK), en sen länge nedlagd vänstergrupp. VS bildades 1967 som en utbrytning från SF åt vänster, delvis som en reaktion på SF:s deltagande i den danska regeringen 1966-67. Bildandet av VS ledde till att Socialdemokraterna och SF förlorade sin majoritet i folketinget.  I VS fanns ett stadgat skydd för minoriteter, det som kallas tendensfrihet eller fraktiosnfrihet. Motsvarande finns exempelvis i svenska Socialistiska Partiet och man var organiserad  både i sitt bostadsområde och på sin arbetsplats. I Danmark kallas detta dubbelorganisering. VS hade under sin existens en stor mängd fraktioner där de egentliga motsättningarna i huvudsak gick mellan folk som ville ha en stramare partiorganisation (mer leninistisk kanske man kan säga) och de som ville ha en öppnare organisation med bred smaverkan med olika folkrörelser. VS satt i folketinget 1968-1971 och 1975-1987. 1989 bildade VS tillsammans med DKP och SAP Enhedslisten. Enhedslistens strukturer och funktionssätt kom att starkt präglas av de politiska traditionerna från VS, bland annat på grund av att det var den största organisationen av de som bildade Enhedslisten. VS är ännu idag en förening vars medlemmar även är organiserade i Enhedslisten.

Danmarks Komunistiske Parti (DKP) är en annan av de grupper som bildade Enhedslisten och hade till en början ettstort inflytande av de fyra första folketingsledamöterna för Enhedslisten var 2 från DKP. Partiet är en en slags motsvarighet till dagens svenska SKP (tidigare APK) eller till svenska Kommunistiska Partiet (KP, errarna). Allteftersom tiden gått har DKP:s betydelse inom Enhedslisten minskat och man samarbetar numera istället betydligt mer med Kommunistisk Parti i Danmark (KPiD), också en slags motsvarighet till SKP i Sverige. Istället för att delta i det som i praktiken är Enhedslistens ungdomsorganisation Socialistisk Ungdomsfront (SUF) har DKP exempelvis en egen tillsammans med KPiD, Ungkommunisterne. KPiD är det parti som är formell samarbetspartner med SKP i Sverige. Trots detta kan man alltså var medlem i både DKP och Enhedslisten.

Den tredje gruppen av de som bildade Enhedslisten var Socialistisk Arbejderparti (SAP), dansk sektion i Fjärde Internationalen och alltså systerparti till svenska Socialistiska Partiet. Det var den minsta organisationen bland de tre som grundade Enhedslisten. I motsats till Socialistiska Partiet, som har sin bakgrund i 68-radikaliseringen, så har SAP sin bakgrund i den internationella vänsteroppositionen inom de kommunistiska partierna på 1930-talet. Det är alltså en relativt gammal politisk organisation som kom att bilda ett nytt parti med sina svurna politiska fiender i DKP. SAP har haft flera olika namn och den danska sektionen av den fjärde internationalen har förekommit under en mängd olika namn och i olika skepnader. Man deltog i bildandet av SF, man var med om bildandet av VS och i början av 1970-talet bröt man sig ur VS och bildade det som idag är SAP (det namnet tog man 1980). Gruppen finns som sagt var fortfarande och är fortfarande ganska liten. I förhållande till sin ringa storlek så har gruppen dock haft ett stort inflytande på Enhedslistens politik. Någon av Enhedslistens folketingsledamöter har nästan alltid varit medlem i SAP också. SAP har precis som VS värnat om fraktionsfrihet/tendensfrihet även om det inte finns något formellt sådant inskrivet i Enhedslistens stadgar. Dessa är dock mycket demokratiska och under hela den tid jag följt Enhedslisten närmare, dvs efter 2001, har jag bara upplevt en uteslutning av medlemmar ur partiet. Detta återkommer jag till.

1989 bildades alltså Enhedslisten (EL), det egentliga föremålet för denna analys. Grundarna av partiet var tre andra vänsterpartier. VS, DKP och SAP som ju redan nämnts. Det var från början en partikartell där man var medlem i något av de tre grundarpartierna, men man iförde också individuellt medlemskap. Efter 6 år verksamhet förvandlades Enhedslisten till ett riktigt parti med enbart individuellt medlemskap och inget kvar av partikartellstrukturer. Partiet har under i princip hela sin existens växt kraftigt i antal medlemmar, men inte fått någon större framgång i valen trots det, inte förrän senaste valet. 1994 blev man invalda i folketinget har har haft representation sen dess. Enda tillfället man tappat medlemmar sen grundandet var i samband med en infekterad debatt kring en av partiets kandidater, en muslimsk kvinna, Asmaa Abdul Hamid, inför valet 2007. Partiet höll då också på att ramla ur folketinget. Partiet har på samma sätt som två av grundarorganisationeran (SAP och VS) ett kollektiva ledarskap och väljer alltså inte partiordförande/partiledare. 2009 valde man dock en så kallad politisk ordförande i partiet, Johanne Schmidt-Nielsen.

Enhedslisten har mycket demokratiska strukturer, debatten på och inför kongresserna är mycket öppen och möjliggör deltagande på enkelt sätt. Men som i de flesta partier finns det många som inte deltar i debatten. På kongresserna ges mycket tid till diskussioner som i allmänhet är mycket vidsynta och öppan. Dock inte utan hårda politiska slängar. Det finn ofta olika politisk linjer och åsikter, ofat ganska hård motsättningar mellan viss uppfattningar i vissa frågor, men det tycks i alla fall för en som är utomstående inte leda till några allvarligare problem och fiendskaper. Förutom då i fallet kring att ha en muslimsk kandidat med hijab och kring den uteslutning jag tidigare nämnt.

Enhedslisten tillåter att man kan vara organiserad i flera politiska organisationer, dvs man kan vara medlem i VS och Enhedslisten samtidigt, i SAP och Enhedslisten samtidigt osv. Dett har lett till att allt fler små vänstergrupper har skickat in sina medlemmar i Enhedslisten också. Däribland Internationale Socialister (IS) och Socialistisk Standpunkt. Men det finns också gränser i Enhedslisten för hur man får agera. Vid ett tillfälle uteslöts därför en eller flera medlemmar ur Socialistisk Standpunkt på en av Enhedslistens kongresser (det var flera som uteslöts, men jag kommer inte ihåg om alla fallen var uppe på kongressen). Det är den enda riktigt otrevliga och obehagliga debatt jag upplevt på någon av Enhedslistens kongresser. Man uteslöts av den anledning att man ansågs bygg en annaa organisation än Enhedslisten om jag förstod saken rätt. Socialistisk Standpunkt mostvaras i Sverige av Socialisten eller Avanti (två grupper som är ett resultat av en splittring). Detta är idag de enda grupper i Sverigesom är organiserade dels i sin egen grupp, dels i Vänsterpartiet.

Internationale Socialister (IS) har ingen direkt motsvarighet i Sverige (det finns en liten grupp i Göteborg) men har internationellt samma typ av agerande som Rättvisepartiet Socialisterna har i Sverige. Ett framhävande av den egna gruppen på partners och folkrörleser bekostnad. Trots detta kan de vara medlemmar i Enhedslisten utan några jättestora problem.

Enhedslisten som parti är ett parti med förankring i fackföreningsrörelsen, flera ledande medlemmar är också ledande medlemmar i olika fackföreningar och det är också något som märks på partiets kongresser. Man har stor andel kvinnor och tillämpar demokratiska funktioner som att hälften av talarna på varje punkt på dagordningen på en kongress ska vara kvinna och man har alltid haft en stor andel kvinnor på ledande poster i partiet. Det senare ser jag som en földj av partiets demokratiska strukturer, däribland att man i praktiken tillåter fraktioner, genom att man kan vara organiserad i flera politiska organisationer. Man arbetar aktivt till att uppmuntra kvinnor att delta i debatten genom strukturella åtgärder och beslut som begränsar männesn möjlighet att dominera. Partiets kollektiva ledarskap är ytterligare en sådan sak som jag tror gynar kvinnligt deltagande i politiken.

I de demokratiska strukturerna ingår också rotation på förtroendeposter. Något som är reglerat i stadgarna. Detta gäller såväl parlamentsplatser, anställningar i partiet samt styrelseposter och liknande. Ingen ska sitta för länge på en post. Detta bidrar till dynamik i organsiationen och minskar risken för byråkratisering och toppstryning. Fler medlemmar får också viktiga politiska erfarenheter. Dessutom har man som princip att ingen förtoendevald eller anställd får tjäna mer än en genomsnittlig metallarbetare. Jag tror också detta bidrar till en bättre struktur, minskning av makten för manliga kotterier och förbättringar som gynnar kvinnors deltagande i det politiska arbetet.

Enhedslisten har ett fokus på sociala rättvisefrågor och miljö, inte på identitetspolitiska frågor som etnicitet, mångkultur och feminism. Detta trots att man är ett klart uttalat antirasistiskt parti, ett klart feministiskt parti. Man är helt enkelt ett antikapitalistiskt klassparti, eller har i alla fall den målsättningen som jag upplever det, som driver de frågor som är främjande för sammanhållningen inom klassen. Genom att driva dessa frågor i första hand kan man också få stöd för anrirasistisk och feministisk politisk. Men fokus i det material jag läst genom åren, diskussioner på kongresser och den senaste valrörelser har varit frågor om ekonomisk och social jämlikhet. Att man dessutom är ett uttalat ekologiskt parti, ett uttalat antikapitalistiskt parti och ett uttalat antirasistiskt parti och i praktisk politik och intern demokrati ett feministiskt parti gör saken ännu bättre.

Men det saknas naturligtvis inte problem. Om vi bortser från de specifika problem som valframgångarna kan komma att innebära. Exemeplvis så har Enhedslisten problem med sitt deltagande i folkrörelser och gräsrotsaktiviteter utanför parlamenten. Det finns ibland ett för stort fokus på de parlamentariska församlingarna och vad man eventuellt kan uppnå där och man underlåter därmed ofta att organisera människor där de finns. På arbetsplatser och bostadsområden. Ofta blir det istället en fråga om att man förbättrar ovanifrån och inte engagerar människorna själva i kampen för bättre villkor. Detta problem kan accelerera i samband med att Enhedslisten ökar sin närvaro i olika valda församlingar.

Ett annat problem för Enhedslisten är förstås den stora ökningen av antalet medlemmar. Det innebär att man har väldigt många medlemmar utan ordentlig politisk skolning. Det är något som kommer att sätta organisationen på svåra prov. Både vad det gäller politisk utbildning av medlemmarna och när det gäller den interna demokratin. För gräsrotsaktiviteten kan det dock vara mycket positivt.

Om man vill kan man sammanfatta Enhedslistens framgångsrika recept på detta kortfattade sätt:

  • Öppenhet
  • Fri debatt
  • Utvecklad och ordentlig intern demokrati
  • Jämställdhet internt
  • Självständighet gentemot andra partier
  • Fokus på sociala och ekonomiska jämlikhetsfrågor
  • Antikapitalism

Nu är detta enbart ett första försök till en analys av Enhedslisten, dess framgångar, hur partiet ser ut och varför det ser ut på detta sätt. Jag hoppas att vi alla i Sverige kan lära från Enhedslistens exempel. Det gäller såväl kamraterna i mitt eget parti, Socialistiska Partiet som medlemamrna i vänsterpartiet. Analysen av Enhedslisten ser jag som ett pågående projekt. Den kommer att utvecklas och fördjupas framöver. Säkerligen också genomgå en del förändringar (jag har säkert missuppfattat nåt, minns säkert nåt fel eller har feltolkat nåt, men sådant går att rätta till). Allt för att jag vill verka för att vi skapar ett parti med liknande funktionssätt och struktur i Sverige.

Sen ska vi komma ihåg att det senaste valet är Enhedslistens största framgång någonsin och att förra valet var en mycket stor framgång för SF. Endast om Enhedslisten kan hålla fast vid sina sunda åsikter, sin antikapitalism, sitt oberoende och sina stabila demokratiska principer kommer man att kunna fortsätta var framgångsrika. Att exempelvis sätta sig i en regering med S, SF och RV kommer att innebära stora problem för Enhedslisten. Man förlorar då sitt oberoende och kommer att tvingas till kompromisser som inye. Jag har svårt att tro att Enhedslisten kommer att sätta sig en regering med borgerlig och/eller rasistisk agenda.

Läs gärna om SAP:s syn på vart man vill komma med Enhedslisten.

Läs mer: Röda Malmö, Röda Lund, SAP, K&Å,

Intressant?
Borgarmedia: DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8SVD1, 2, HD1, 2, 3, Skanskan1, 2, 3, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Advertisements