Efter mitt inlägg om Enhedslisten, vilken typ av parti det är och hur det fungerar, har vänsterpartister utropat att man minsann aldrig kommer att tillåta tendensfrihet. Förutom att det är befängt med den typen av kategoriska påståenden så undrar jag om vänsterpartisterna i fråga vet vad om menas med tendensfrihet/fraktionsfrihet. Det tycks finnas en slags berörelsefobi med begreppet. Dessutom är det ju bara en mycket liten del av det som gör Enhedslisten till Enhedslisten och dessutom knappast den viktigaste.
I praktiken har dock Vänsterpartiet redan tendensfrihet/fraktionsfrihet kan man säga. Därför att man tillåter organisering i fler än en politisk organisation. Exempelvis är Kalle Larsson, som är en av de som uttalat sig på ovanstående drastiska sätt om tendensfrihet/fraktionsfrihet, dubbelorganiserad, dels i Vänsterpartiet och dels i Tidningsföreningen Norrskensflamman. Kalle Larsson sitter enligt sajten allabolag.se till och med i styrelsen för nämnda förening. Det finns andra medlemmar som är organiserade i Vänsterpartiet och i Föreningen Socialisten, åter andra i Vänsterpartiet och Föreningen Avanti. Jag misstänker också att det finns en mängd vänsterpartister som är medlemmar i Tidningsföreningen Efter Arbetet (där förresten Kalle Larssons bror Petter Larsson är en ledande kraft).
Frågan är vad det skulle för skillnad på att vara medlem i Tidningsföreningen Internationalen och i Tidningsföreningen Norrskensflamman samtidigt som man är medlem i Vänsterpartiet? Knappast någon misstänker jag. Så ärligt sagt vet jag inte varför vänsterpartister har så mycket konstiga och förvirrade uppfattningar om fraktions- och tendensfrihet. Och det är knappast någon skillnad på medlemskap i Socialisten eller Avanti och medlemsskap i Internationalen heller. Både Avanti och Socialisten är dessutom anknutna till internationella organisationer.
Dubbelorganisering i olika politiska föreningar finns alltså redan inom Vänsterpartiet och bland vänsterpartiets medlemmar. Frågan är om det verkligen skulle var ett problem om också de som idag är medlemmar i Socialistiska Partiet (SP) skulle bli medlemmar i Vänsterpartiet och Tidningsföreningen Internationalen. Jag tror inte så skulle vara fallet. Vänsterpartisternas farhågor och förvirring kring begreppet fraktions- och/eller tendensfrihet saknar så vitt jag kan förstå någon som helst rationell grund. Nu ska det också påpekas att det inom SP idag inte finns några som helst tankar på att gå med i Vänsterpartiet, utan ovanstående ska bara ses som ett försök till en slags avdramatisering av begreppet tendens/fraktionsfrihet.
Hur det är med en annan aspekt av tendens/fraktionsfrihet, dvs respekt för minoriteter inom ett parti, i detta fall inom Vänsterpartiet kan jag av naturliga skäl inte ha nån åsikt om. Jag vet inte hur Vänsterpartiet fungerar internt.
Läs också:
- Vad är det för fel med den svenska vänstern? Del 1
- Sverige behöver en ny vänster, del2
- Lite mer om en ny svensk vänster, del 3
- Klimathotet – en utmaning för vänstern, del 4
- En ny vänster, del 5
- En ny modern demokratisk vänster, del 6
- En ny modern demokratisk vänster, del 7
- Så vinner vänstern valen
Intressant?
Läs mer: Andreas Värld, ARAR1, 2, NAT, NM1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, Internationalens ledarblogg1, 2, Röda Malmö, Flamman, SVTDebatt1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, K & Å, Jonas Lundgren, Westerholm,
Läs även andra bloggares åsikter om Enhedslisten, Norrskensflamman, internationalen, Flamman, Avanti, Socialisten, Kalle Larsson, Petter Larsson, EfterArbetet, Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, SP, V, Samhälle, Vänstern, Politik
Jag tror vi har resonerat om detta innan. Men utifrån vad jag känner till har vi i realiteten tendensfrihet, på gott och på ont. Se även Vägval vänster, utöver de exempel du nämnt. Man kan väl säga att den hårda gränsen går vid att ställa upp i val med en alternativ lista. Utöver det står det en relativt fritt att göra vad man vill, debattartiklar, möten, tidningar om man har råd med det, bloggar. Stadgemässigt finns inget förbud mot att vara med i andra föreningar;
§ 5. Medlemskap kan av partiförenings styrelse nekas den som är medlem i konkurrerande politiskt parti, som uppenbart inte har för avsikt att verka för partiets politik eller som på annat sätt kan förväntas allvarligt skada partiet.Så jag kan mycket väl se att inom ramen för det, skulle ett gäng med en tidningsförening kunna lobba för sin linje. Däremot att var med i V och ytterligare ett eller flera partier, eller att ställa upp mot vänstern i val, det är väl där gränsen går, i realiteten.Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att se SP som ett gäng i Vänsterpartiet, centrerat kring tidningen internationalen. De erfarenheter jag har av SP (Mycket små) är väl att det är ett anständigt gäng, som inte står så enormt långt ifrån oss politiskt.
Din uppfattning stämmer väl med den jag fått mig till livs av många vänsterpartister. Huruvida och om SP skulle vilja bli ”en del av” Vänsterpartiet beror väl främst på V:s och SP:s politiska utveckling och inriktning.