Ineffektiv polis – låga polislöner gör inte saken bättre

DN har i en rad artiklar belyst polisens sätt att hantera sin statistik kring brott. Bland annat har polisen hanterat nedlagda utredningar och avskrivna anmälningar som uppklarade brott vilket självklart är befängt. Avskrivna anmälningar är ju anmälda brott som polisen oftast inte ens försökt att lösa. Det är knappast att betrakta som uppklarade brott. I samband med artiklarnas publicering har polisen dock meddelat att de ska ändra sitt förfarande när det gäller statistiken för uppklarade brott, avskrivna anmälningar och nedlagda utredningar. Det är bra.

I DN:s artiklar och i debatten så påstås det också ofta att det är bristen på poliser som gör att effektiviteten är låg. Jag ställer mig ytterst tveksam till detta påstående. Det kan mycket väl vara så att en ökning av antalet poliser kan öka effektiviteten i viss mån, men jag menar att bara en ökning också kan minska effektiviteten per polis. Grundproblemet är som jag ser det ett helt annat. En allt större andel av de anställda poliserna ägnar allt mer tid åt administration. Brottsbekämpningen blir lidande.  Detta är resultatet av beslut att skära ner antalet civilanställda inom polisen kombinerat med förändrad brottslighet och ett ökat antal anmälningar som inte ens borde vara anmälningar.

Ett annat problem är att polisen arbetar på fel tider. Flertalet poliser arbetar nämligen dagtid när kvällstid borde vara lämpligare. Det är på kvällen och natten som brott i huvudsak begås. Polisens arbetstider bör alltså läggas om så att fler arbetar på kvällen och natten. I det sammanhanget blir naturligtvis också polisens betalning för obekväm arbetstid intressant. För att en förändring av polisens arbetstider inte ska bli alltför impopulär och möta ett alltför starkt motstånd får man nog höja den idag relativt dåliga ob-ersättningen.

Rent generellt är dåliga löner också ett problem när det gäller poliser. Dåligt betalda poliser blir lätt korrumperade och mottagare av mutor. En sådan poliskår vill ingen ha då det oundvikligen leder till att organiserad brottslighet breder ut sig. Mexico är i sammanhanget ett skräckexempel.

Korruption finns dock inte bara i länder som Mexico. Det finns även i Sverige där poliser avslöjats med att stjäla saker från polisens förråd. Saker som ska lämnas tillbaka till ägarna men som istället hamnar i enskilda polisers händer genom stöld. Andra poliser ägnar sig åt knarkhandel och åter andra låter spaningsuppgifter om kriminella och polisiära prioriteringar komma ut. En del poliser samarbetar öppet med gangsters (i allmänhet får såna poliser sparken eller så slutar de av sig själva), andra har tveksamma relationer till kriminella och kriminella nätverk. Nu ska det dock också nämnas att detta är ovanligt i Sverige och de flesta poliser är hederliga. Ordentliga löner till poliser är något som kan motverka en korrumperad poliskår. Knappast utplåna korruption inom polisen, men säkerligen göra det mindre utbrett.

Idag får också polisen ägna mycket tid åt att lösa vad som i grunden är sociala problem som upplopp och oro i förorter. Naturligtvis måste polisen ingripa när det sker, men det borde inte ske. Om den social välfärden fungerade som den borde, om samhället var mer jämlikt och rättvist, om det fanns arbete åt alla, så skulle inte förortsoroligheter ske i samma utsträckning som idag.

Det finns naturligtvis även en rad andra orsaker till bristande effektivitet, både i det lilla och det stora.

Polisen ineffektivitet orsakas alltså kanske inte i första hand av brist på poliser utan främst kanske för att de sysslar med fel saker. Ett förhållande som skapats genom politiska beslut i riksdagen, av såväl socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det betyder också att det går att förändra till det bättre genom andra politiska beslut.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Angående ineffektiv polis!  I Borås är andelen kvinnliga poliser ca 60%.
    Nu har man problem med att många väntar barn. 
    Några vikarier är knappast aktuellt.  Under den tid kvinnor inte då av förståeliga skäl kan jobba ute blir det utredning. Där finns det en stor risk att de stannar. 
    Ute på fält skickas det ofta 4 poliser på uppdrag mot förr 2.  Det säger sig skälvt
    att det blir problem. Detta är nog i det närmaste en förbjuden sanning som jag 
    skriver om men inte desto mer sann.
    Nu vet jag inte om Borås är representativt för Sverige.

    • Jag förstår inte riktigt vad barnledigt har med effektivitet att göra. Effektivitet kan ju bara mätas i förhållande till folk i tjänst. Det finns för övrigt inget bra sätt att mäta polisens effektivitet så diskussionen är mest trams. Att skicka 4 poliser kan ju vara nödvändigt ibland. Och i perioder när nya lärs upp antar jag att det är rätt vanligt.

      • Det är organisationen det är fel på. Jag pratar inte om barnledighet utan tiden innan och efter. Det är ett givet antal poliser anställda i Sverige som helhet. Resultat måste bli sämre brottsbekämpning. Särskilt som man mer eller mindre regelmässigt 
        skickar 4 poliser på samma uppdrag som man tidigare skickade 2.
        Dessutom tenderar kvinnor som fått barn söka utredningstjänster.
        Ja då borde man kanske fundera på vilka som skall spana och bekämpa brott. Jag har varit polis och utbildare inom alla former av 
        skjutning ,självskydd samt  mentalförberedelse. 
        Det kanske är lite märkligt att användning av våld då i huvudsak 
        peppar spray ökat med 30%. Det har skett kvotering till polisen
        sedan 70-talet. När man lär upp nya så är det brukligt att man är en mentor och en nyutbildad. Jag har fortfarande kontakt med poliser
        i yttre tjänst som ser att LKC (länskommunikations centralen)
        Skickar 4 poliser när en patrull är kvinnor annars skickas 2 män.
        Detta började redan på min tid 70-80 tal. Centralisering påverkar 
        effekten på det vis att patruller skickas fel samt att det finns ett system där man sorterar bort relativt grova brott.
        Mätning av effekten är som du säger jättesvår. Man har från regeringens sida försökt med redovisningar av tid.
        En spaning som jag var med om tog totalt 4-5 år. Grovt Narkotikabrott. Hur mäter man detta.

        • Det är möjligt du har rätt. Också möjligt du har fel. Det är ju en sak som måste undersökas innan man vet hur det egentligen är. Personliga iaktagelser är inte alltid detsamma som hur det ser ut generellt.