Världens värsta diplomatbrev

Zaporogkosackerna i nuvarande Ukraina skrev år 1675 eller 1676 vad som förmodligen är världshistoriens värsta diplomatiska brev. En total sågning av den osmanske sultanen från ett gäng av fribrytare, rövare och krigare. Enligt Dick Harrison så lyder den idag kända versionen av brevet så här på svenska:

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!

Konsjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.

Inte direkt världen mest diplomatiskt brev om man säger så. Ett par hundra år senare målade konstnären Ilja Repin en tavla där han företäller sig hur det kan ha sett ut när kosackerna skrev brevet:

Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen

Tavlan ifråga finns normalt på Ryska Museet i S:t Petersburg men ställs just nu ut på Nationalmuseum:

Enligt  sägnen skall år 1675 den turkiska sultanen Mahmud IV ha sänt en uppmaning till Zaporogkosackerna att omedelbart, frivilligt och utan motstånd kapitulera. Till svar satte kosackerna samman ett kärnfullt brev, fullt av folkliga vändningar och gyckel. »Vi räds inte dina härskaror, med jorden och vattnet på vår sida kommer vi att slåss mot dig«, skrev de och tillfogade en lång rad hånfulla skällsord och kraftuttryck. Repin hörde först talas om detta brev 1878 och fascinerades av detta oförskräckta, levnadsglada och okuvade folk och gjorde de första skisserna till målningen, som han var sysselsatt med i tretton år. Han studerade ingående kosackernas historia och liv och deras självstyrande organisation Zaporozje Setj. Med stort mästerskap väckte han gestalterna till liv, formade uttrycksfulla och djupt psykologiska bilder av kosackerna och deras ledare hetmanen Ivan Serko, och lyfte fram deras frihetskärlek, frimodighet och gemenskap.

Persongalleriet byggde Repin på porträttstudier av verkliga personer. Ivan Serko har således lånat sina drag av artillerigeneralen från rysk–turkiska kriget Michail Dragomirov, skrivaren är den ukrainske historikern Dmitrij Javornitskij, som forskade om kosackernas historia. Den mustaschprydde mannen vid bordet, som dunkar sin vän i ryggen, är målarkollegan Jan Tsionglinskij, den frodige kosacken i röd kaftan och vit pälsmössa hette Aleksandr Rubets, professor, ukrainsk musikforskare och folklorist. Betraktaren befinner sig i mitten av händelseförloppet, i centrum av det uppsluppna sällskapet kosacker som skrattar förtjust åt en mustig formulering. Personernas gruppering och deras individuella utformning skapar en exceptionell vitalitet i bilden. Man förnimmer Repins inspiration från favoritmålarna Velazquez och Frans Hals. År 1895 premierades tavlan med guldmedalj vid de internationella utställningarna i München och Budapest.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements