Enligt SVT och en undersökning gjord av psykologiska institutionen vid Stockholms universitet ska utsattheten för våld i skolan vara större än man tidigare trott:
Mest utsatta för fysiskt våld är pojkar. 15 procent av pojkarna i årskurs 6-9 har det senaste året blivit slagna, sparkade eller på annat sätt fysiskt skadade under skoltid eller på väg till och från skolan. Motsvarande siffra för flickor är 9 procent.
Inte bara elever drabbas av hot och våld i skolan. Bland lärarna uppger 5 procent av de kvinnliga och 7 procent av de manliga lärarna att de har blivit sparkade, slagna eller på annat sätt fysiskt skadade. Värst är situationen i Malmö och Helsingborg, visar studien.
Frågan är om detta verkligen stämmer. Jag skulle vilja säga att siffrorna verkar korrekta och i överensstämmelse med tidigare undersökningar. Det finns vissa svårigheter att jämför då BRÅ använder sig av begreppet grovt våld i samband med sina redovisningar av ungdomars utsatthet för brott:
Andelen niondeklassare som i Brå:s skolundersökningar uppger att de utsatts för grövre våld ligger oförändrad på 5–6 procent åren 1995–2005. Detta motsvarar ungefär 6 000 femtonåringar.
och:
Ungdomar är oftare utsatta för brott än äldre. Enligt en självdeklarationsundersökning bland elever i årskurs 9 som Brå genomfört var sex procent utsatta för grövre våld under en tolvmånadersperiod och 30 procent hade blivit bestulna (Brå, 2005). Det finns också studier som visar att 9 procent av befolkningen i åldern 16-29 år har varit utsatta för minst ett våldsbrott under ett år. Det innebär en fyra gånger högre risk att utsättas för brott, jämfört med personer över 50 år (Carlstedt, 2001).
och:
Nästan en tredjedel av ungdomarna uppger att de blivit utsatta för något stöldbrott under de 12 senaste månaderna. Någon förändring över tid kan inte påvisas. Omkring en fjärdedel av ungdomarna uppger att de under de senaste 12 månaderna blivit utsatta för att någon slagit, sparkat eller utsatt dem för annat våld så att de fick ont, men inte behövde söka vård. Nivån har sedan år 1999 legat på en förhållandevis konstant nivå.
Detta tyder på att problemet med våld mot ungdomar i skolan inte är större än vad man tidigare trott utan det är ungefär detsamma.
Påståendet av SVT att det är mer utbrett kan som jag ser det inte beläggas. Ingenting i det som redovisas av studien i media visar att det är större än vad som visats i tidigare rapporter och undersökningar så vitt jag kan se. BRå hävdar att 25% av alla ungdomar blivit utsatta för lindrigt våld duner ett år, den nya undersökningen anger att 15% av pojkarna och 9% av flickorna utsatts i skolan under ett år.
Trovärdigheten i rapporteringen och den nya undersökningen minskar också då man behagar kalla trakasserier och ryktesspridning på nätet för våld. Det är inte våld. Att kalla sådant för cybervåld är att tunna ut betydelsen av våld och dölja de faktiska problem som finns med våld. Skriverier på internet må vara obehagliga, men våld handlar det inte om. Ett rån med hjälp av vapen innebär hot om våld men däremot inget våld om vapnet inte används. Det är viktigt att använda våldsbegreppet restriktivt så att det inte urholkas och vi därmed får en massa felaktiga åtgärder för att stävja ett våld som inte finns.
Läs också:
- Det minskande våldet
- Det utvidgade våldsbegreppet
- Våldet och ojämlikheten
- Ökade klyftor – mer våld
- Ökar verkligen våldet?
- Inga belägg för att brottsligheten bland unga ökar
- Våld mot unga ett minskande problem
- Det stora våldsproblemet
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ungdomsvåld, Brottsutsatthet, Utsatthet för våld, Ojämlikhet, Skolan, Brå, Brottslighet, SVT, Media, Stockholms Universitet, Brott, Våld, Skolpolitik, Samhälle, Politik
