Jonas Sjöstedt – partiledare i Vänsterpartiet

Som förväntat valdes Jonas Sjöstedt till partiledare i vänsterpartiet. Det är bra. Det öppnar upp för ett mer demokratiskt och öppnare vänsterparti. Ett vänsterparti som internt skulle kunna fungera som danska Enhedslisten är en möjlighet. Ett vänsterparti med en modern radikal socialistisk profil kan också bli en möjlighet med Jonas Sjöstedt som partiledare. Förutsatt att partistyrelsen kommer att dra åt samma hål kan det hela bli mycket bra.

Samtidigt ska vi komma en del saker om Vänsterpartiet och inte hysa några illusioner och stora förhoppningar. Som Göran Kärrman i Internationalen skriver:

Trots högerregeringens nedskärningar, privatiseringar och öppet arbetarföraktande politik, med en arbetslöshet som ligger på över 7 procent (när den låg på 6 procent, i valrörelsen 2006, ansåg moderaterna att det rådde ”massarbetslöshet”) och trots den fullständiga krisen inom socialdemokratin, har Vänsterpartiet inte gjort några opinionsmässiga framgångar. Det är knappast förvånande att många vänsterpartister nu hoppas att ett partiledarbyte skall ge partiet den skjuts uppåt som man så väl behöver.

Men precis som för socialdemokratin, så måste det väl ändå vara politikens innehåll och inte dess främsta språkrör som är det viktigaste. Partiledarens/ledarnas roll är förvisso viktig men kan aldrig, särskilt för ett socialistiskt parti, ersätta politiken.

I en intervju i Flamman säger Sjöstedt att ett ”rödgrönt regeringsalternativ” måste vara partiets målsättning inför valet 2014, det vill säga samma upplägg som man hade inför valet 2010. Ett upplägg som innebar att på avgörande punkter, som frågan om det lagstadgade ”budgettaket”, så vek sig V för socialdemokraterna och Miljöpartiet. Sjöstedt pekar också på det ”framgångsrika” samarbetet mellan socialdemokraterna och Sosialistisk Venstreparti i regeringen i Norge, men undviker att säga något om den högerpolitik som detta samarbete inneburit och som dessutom straffat SV i valen.

Vi har inte glömt att Vänsterpartiet, utan att sitta i regeringen men som stödparti till Göran Perssons och Björn Rosengrens regering år 2000, via parlamentariska överenskommelser röstade ja till privatiseringen av Telia.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Moberg,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

14 svar på “Jonas Sjöstedt – partiledare i Vänsterpartiet”

  1. ”Det öppnar upp för ett mer demokratiskt och öppnare vänsterparti. Ett vänsterparti som internt skulle kunna fungera som danska Enhedslisten är en möjlighet.”

    (V) är redan demokratiskt och kan knappast bli ”mer” demokratiskt. Och det kommer inte att bli som någon ”Enhedslisten” av det enkla skälet att vi tidigare har sett vänstern splittras genom ett antal mindre rörelser splittrar. Tänk själv, skulle det komma in Trotskister i partiet så skulle vi snart ha hundra partier. Två trottar kan ju inte gå in i en telefonkiosk utan att det bildas åtminstone en ny fraktion. 🙂

    Allvarligt, skulle man bli en ”Enhetslista” så kommer folk att lägga av, det finns definitivt inget stöd för något sådant..

    1. Jo det finns det, men kanske inte bland de som du känner. Men gör inte vänsterpartiet så kommer vänsterpartiet att försvinna på sikt. Det vet Jonas Sjöstedt och många andra.

      Vänsterpartiet har för övrigt gjort en mängd inviter och besök hos Enhedslisten. Man hjälpte Enhedslisten i valet på ett organiserat sätt.

      Du har i övrigt konstiga idéer. Det finns tre så kallat trotskistiska organisationer inuti Enhedslisten (som inte tillåter organiserade fraktioner, men däremot dubbelorganisering) och två inuti vänsterpartiet redan idag.

    2. Jinge F, är du inte glad att det finns trotskister fortfarande – oavsett våra brister som är uppenbara för alla? Hade du föredragit att alla mejats ned med kulsprutor i Vorkuta? Det är sant att vänstern har en tendens att splittras men det är lika sant för högern, bara det att vi inte talar om det lika mycket. Personligen hoppas jag att åtminstone delar av V kommer att ta en från s och mp oberoende kurs framöver. Det handlar inte bara om Vänsterpartiets väl och ve, utan om hela arbetarrörelsens framtid.

      1. Jag är faktiskt glad för en splittrad, eller som jag ser det, en vänstermångfald. Den interna striden är en garant för en demokratisk vänster, totalitarism är det självklara eller påtvingade konsensusen. Kraftkomposanten blir ändå trots allt framåt. Jag är glad för alla våra vänsterrörelser. Enda problemet är, vem skall jag engagera mig för?

  2. Jag jublade iaf glatt när frågan om bemanningsbranschen nämndes på TV4 nyheterna! Äntligen har dess vara eller icke vara dykt upp på den politiska agendan i riksdagspolitiken! En signal har skickats till slavhandlarna. TV4 nyheterna var dessutom tvingen att politisera på nyhetsplats emot förslaget, så någon skrämde det iaf! En bra dag!

  3. Den danska situationen är ju annorlunda. Eftersom det finns ett SF också. Vänsterpartiet måste rymma hela bredden och det är väldigt många  som står närmare enhetslisten än SF i dagens (v). Delvis p g a vad man uppfattade som att SF flirtade med rasisterna men även pg a urtikesppolitik och anpassning till kapitalets nedskärningar.

    Under Schyman  – som var en högerperiod vilket alla verkar ha glömt- så vore kontakter med Enhedslistan otänkbara.

    Och nej, svensk vänster behöver samla alla tänkbara krafter. Inom eller parallellt med vänsterpartiet. Kalla det tendensfrihet, eller whatever.

    Däremot finns det vissa surmagar som fortfarande tjafsar om stalinismen. T e x när man kritiserade (v)s linje i Libyenfrågan. Oavsett om det var rätt eller fel integet med 30talets SKP att göra. Sånt är lika ofräscht som jinges etiketternade om trotskister jadda jadda.

     partiskattsmotionerna på söndag blir en fingervisning om m (V) är moget för verkig förnyelse.

    1. Det är viktigt att samla folk och ointressant vad det kallas eller exakt hur det är organiserat. Huvudsaken är en öppenhet och en vilja till att förändra och radikalisera partiet.

  4. Det är svårt att ta Jonas Sjöstedt som kommunist då han helt tycks sakna empati för många människogrupper i det svenska samhället. Han tycker till exempel inte att djuruppfödare och hundägare ska ha rätt att försvara sina djur och sin verksamhet mot rovdjursangrepp. Hans resonemang stöder alltså en tillbakagång till före 2007. Varför inte gå hela vägen tillbaka till stenåldern när vi ändå håller på, Jonas…

Kommentarer är stängda.