Farligt att skriva om överklassens brottslighet

Det är farligt att skriva om brottslighet i överklassen såväl som om organiserad brottslighet. I Sverige är det kanske inte så farligt men det har hänt att journalister misshandlats, blivit utsatta för bombattantat och hotade. Jag som skriver mycket om sådant som makten, härligheten och brottsligheten har exempelvis aldrig mottagit något som helst hot med anledning av det. Betydligt farligare är det i länder som Italien och Mexico. Det har författare som Roberto Saviano och Lydia Cacho fått erfara.

Roberto Saviano skrev en mycket bra och intressant bok om camorran, den organiserade brottsligheten i Neapel. Det har inneburit att han fått ändra sitt liv. Han är ständigt hotad och får ständigt flytta runt:

Nu är Saviano tillbaka i sin italiens­ka bunker som är det hem som det italienska staten ställer till hans förfogande. Boende i egen lägenhet är det inte tal om. I ”Gomorra” har Saviano inte bara avslöjat, utan även smädat camorran som i honom ser en dödsfiende att eliminera till varje pris.

– Förr fick jag ibland sova instängd på militärkaserner. Nu flyttar de runt mig var tredje dag. Ofta i Neapeltrakten, men även i Norditalien och på Sicilien och Sardinien. Det händer att jag vaknar mitt på natten av ångest och inte vet och kommer ihåg var jag är. Det är ett hemskt liv, avslutar Roberto Saviano.

Trots detta är han ständigt aktiv med att granska makten och brottsligheten samt relationerna däremellan. Exempelvis påpekar han skatteparadisens viktiga roll för den organiserade brottsligheten. Samma skatteparadis som gör det möjligt för överklassen att smita med skatten och som möjliggör sammanblandning mellan vitt kapital och svarta pengar från brottslighet. Skatteparadisen blir en möjlighet för de rika att smita från ansvar och samtidigt etts ätt att tvätta pengar och ett sätt att sudda ut gränsen mellan brottslig verksamhet och legitim affärsverksamhet. Karusellen kring Saab Automobil, fifflaren Victor Muller och den misstänkte brottslingen Vladimir Antonov är ett typexempel på detta.

Lydia Cacho å sin sida avslöjade ett pedofilnätverk med förgreningar rakt in i maktens boningar och överklassen i Mexico. Den överklass och den makt som i många fall är när lierad med ett eller flera av världens våldsammaste gangstergäng, de mexikanska kartellerna. Att vara journalist i Mexico är mycket farligt och att skriva om brott i överklassen eller om kartellerna är det farligaste. Lydia Cacho är ständigt avlyssnad, svår att få tag på och vill inte kunna bli hittad. DN har därför fått intervjua henne via mejl:

”Jag lever hellre ett hederligt och ansvarsfullt liv under dödshot, än ett långt och tryggt liv i underkastelse”, skriver Lydia Cacho när jag slutligen får kontakt med henne på e-post.

Då har det gått fem dagar sedan jag började söka denna 48-åriga mexikanska journalist och författare. Det visar sig att hon befinner sig utanför Mexico City och att det inte är möjligt att träffas för en intervju. Alla hennes telefoner är avlyssnade – ”Det är inte något jag tror, utan något jag vet” – så att ringa upp henne är inte något alternativ. De anonyma män som skickar mordhot till Lydia Cacho skulle kunna fastställa hennes geografiska position med hjälp av samtalet. Intervjun får i stället göras via e-post.

Säkerhetsarrangemangen kan tyckas överdrivna, men är det inte. Sedan år 2000 har mer än 80 journalister mördats i Mexiko, enligt Reportrar utan gränser. Landet räknas numera som ett av världens absolut farligaste att arbeta i som journalist. Och ingen av mina kolleger här har större anledning att oroa sig för utvecklingen än Lydia Cacho.

Roberto Saviano och Lydia Cacho är båda aktuella i Sverige just nu de båda fått Olof Palme-priset:

2011 års Olof Palmepris tilldelas Lydia Cacho från Mexiko och Roberto Saviano från Italien för deras oförtröttliga, uppoffrande och ofta ensamma kamp för sina ideal och medmänniskor. De är individer med ovanligt stort mod som engagerat verkar med risk för sina liv. De påminner oss om nödvändigheten att rikta fokus också på länder som vi annars betraktar som demokratier, länder där särskilt kvinnor och barn utnyttjas på det grövsta, förslavas och förstörs med hjälp av globaliserade kriminella nätverk som i sin tur också hotar själva demokratin som system.

Lydia Cacho är en mexikansk feminist, människorättskämpe, journalist och författare, uppmärksammad för sina anklagelser om korruption bland mexikanska politiker och affärsmän. År 2005 publicerade hon reportageboken ”Los demonios del Edén” som avslöjar ett pedofilnätverk med kopplingar till uppsatta personer i samhället. 2009 kom hennes bok ”Jag låter mig inte skrämmas” (Natur & Kultur). Hon har också grundat organisationen ”Centro Integral de Atención a las Mujeres” (CIAM) mot kvinnoförtryck. Hennes senaste bok, ”Maktens slavar”, kom ut på svenska 2011 och handlar om global trafficking.

Roberto Saviano är en italiensk författare och journalist som genom sin bok ”Gomorra” har avslöjat maffiaorganisationen Camorra för en bredare läskrets. I sin bok ”Skönhet och helvete” (2009) ingår en essä i vilken han hyllar den mördade ryska journalisten Anna Politovskaja, som 2004 mottog Palmepriset. Han är nu aktuell med boken ”Kom med mig” (Brombergs förlag), där berättelserna utgår från hans erfarenheter av och kunskaper om den italienska maffians inflytande på det italienska samhället. Saviano lever under ett permanent dödshot och har livvaktsskydd.

Prisceremonin kommer att hållas i riksdagen fredagen den 27 januari 2012.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Farligt att skriva om överklassens brottslighet”

Kommentarer är stängda.