Kommunal ekosocialism

Boknytt
Social Ecology and Communalism
Murray Bookchin
AK Press

Kommunal ekosocialism

Den för några år sedan bortgångne amerikanske facklig-politiske aktivisten Murray Bookchins fritänkande visionära filosofi presenteras här i fyra korta essäer. Han sågar liberalindividualistisk anarkism, ”fabriksproletaristisk” syndikalism, och statscentralistisk marxism. Hans frihetliga och egalitära socialism är rödgrön ”Social ekologi”, samt radikalt småskalig och decentralistisk ”Kommunalism”. Det innebär bland annat kommunala företag styrda av de anställda.

Pariskommunen 1871 är en av inspirationskällorna till tanken på direkt statslös lokaldemokrati – och återkallbara valda ombud som möter sina väljare ansikte mot ansikte. Detta som motmedel till den statsbyråkratiska degenererade realsocialismen där arbetarklassen nästan enbart hade makten på pappret. En ny medborgardeltagande politisk kultur behövs för att nå äkta folkmakt, menar Murray Bookchin.

I det sammanhanget är kampen mot klassamhället enbart en del av kampen mot alla former av hierarki och dominans; människan mot naturen, och människan mot människan. Det gäller överordning och underordning via klass, kön, ”ras”, etnicitet, ålder och sexuell preferens etcetera. Folket (inklusive medelklassen) mer än bara (arbetar-) Klassen ska samlas mot den miljöklimatförstörande och utsugande kapitalismen.

Enbart lokalt självstyre och självförvaltning i kommuner och småstäder, samt på arbetsplatser och i bostadsområden, är dock en farlig återvändsgränd, varnar Murray Bookchin. Nationell och global makt måste byggas upp underifrån via samarbetande konfedererade lokalkommuner, som sig emellan tillämpar demokratiskt majoritetsstyre. Målet är ett samhälle jämlikt i makt och resurser.

Att rödvänster och grönmiljö hör samman och förutsätter varandra är en idé i tiden, liksom att jämlikhet bromsar status-konsumtions-tillväxtens miljödestruktiva resursslöseri. Vad Murray Bookchin med rätta betonar extra är att socialism och ekologi möts och förverkligas i det lokala närproducerande samhället. Där tror jag han har en avgörande poäng.

Det småskaliga och decentraliserade jägarsamlarfiskarsamhället (som dominerar mänsklighetens historia) var resurs- och maktjämlikt demokratiskt. De storskaliga och centraliserade jordbruks- och industrisamhällena är hierarkiska klassamhällen. Någonstans i det konstaterandet finns lösningen på att klassförtrycket ständigt återuppstår i nya skepnader, vilket Murray Bookchin antyder.

Vänstern är felaktigt besatt av traditionell kapitalism – privat ägande av produktionsmedlen – som det stora problemet (och beundrar ofta kapitalets stordrift). Men historien visar att statligt-offentliga ägarsystem kan vara lika utsugande och förtryckande. Det visar de gamla jordbruksimperierna, vår tids misslyckade realsocialism, och den svenska nyliberaliserade offentliga sektorn där jag själv jobbar som maktlös och fattig vårdarbetare under överbetalda och maktmissbrukande chefer.

Det formella ägandet av vår ekonomi är ganska oviktigt verkar det, den reella maktkontrollen över resurser det avgörande. Och storskalighet och centralisering (liksom arbetsdelning mellan främst intellektuellt och kroppsligt arbete) gynnar enligt Murray Bookchin uppkomsten av elitära, ojämlika, hierarkiska klassamhällen. Om och om igen.

Idag tillåter den sociala kommunikationstekniken att vi företrädesvis lever fysiskt lokalt, men virtuellt, intellektuellt och kunskapsmässigt lever globalt och samverkande via datorer och nätverk. Men ändå tror jag inte att Murray Bookchins tänkta framtidsvärld bestående av (som det verkar) enbart samverkande kommuner är realistisk. I motsats till honom menar jag att den visionen måste kompletteras med en mänsklighet organiserad även i en ömsesidigt respektfull kulturell mångfald av samverkande syskonnationer – olika men jämlika.

För tyvärr är det nog så (på kort sikt i alla fall) att dagens orättvisa fördelning av jordens resurser skulle omöjliggöra en organisering av jordens 7 miljarder människor i uteslutande småkommuner (jag tänker mig stora resurskonflikter och problematiska migrationsströmmar). Det verkar också väl utopiskt att enbart kommunal konfederalism skulle kunna klara av planetär ekonomisk-ekologisk samordning, världsvid resursfördelning, samt internationell övergripande framtidsplanering. Det skulle nog bli alltför många sociala aktörer inblandade i beslutsgången, som jag ser det.

Vi kommer nog även i fortsättningen att behöva även (kon)federerade nationalstater på EUropakontinental och FN-kosmopolitisk nivå. Men då antikapitalistiska ekosocialistiska stater i samarbete kring en gemensam rödgrön politisk vision för allt levande på jorden. Då bör dock staten (i bemärkelsen monopoliserad våldsapparat) kontrolleras via ”allkvinn” och allmän värnplikt och folkbeväpning. Så länge staten består måste den bestämt övervakas.

Murray Bookchin ser jag som en pigg nytänkare i en annars trött och alternativvisionslös vänster. Jag uppskattar honom och hans kommunalism som en kreativ frisk fläkt i samhällsdebatten. Men att samarbetande kommuner skulle klara av att styra världen på lokal, regional, nationell, kontinental och global nivå är svårt att tro på. Lagom kanske ändå är bäst. Positiv kommunmakt kombinerad med progressivt nationsstyre.

Jag håller dock med honom om att nära, konkret, vardaglig, ”arbetsplatsig”, by/kvartersbaserad, kommunal, lokal folkmakt bör utgöra grundfundamentet i ett välfungerande demokratiskt samhälle – alltså kommunal konfederalism (eller federalism). På den nivån kan potentiella karriärklättrande elitister sättas på plats, högre upp i den samhälleliga hierarkin/byråkratin blir de anonyma och onåbara.

Vad som inte finns med i dessa essäer är evolutionsforskningen (som vänstern i allmänhet är svag på). Ett biologiskt perspektiv är att människan slits mellan uråldriga tendenser till djurhierarki, och nyare tendenser till jägarjämlikhet. Vi slits mellan elitism och egalitarism, mellan individualism och kollektivism, mellan konkurrens och samarbete, mellan ”ont” och ”gott”.

Det betyder att vi med vårt sätt att bygga samhället politiskt och kulturellt kan gynna än den ena, än den andra evolutionära tendensen. Vi är inte biologins slavar. Och som jag ser det verkar storskalighet och centralisering gynna uppkomsten av hierarkiska klassamhällen, medan småskalig decentralisering främjar större jämlikhet.

Hans Norebrink

# Boken är tryckt i USA med sojabaserat bläck på kemikaliefritt 100 procent återvunnet
papper. Tala om att leva som man lär.

Läs mer: SEL, Blackman,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Advertisements
  • Pingback: Lars Henriksson är optimistisk om världen | Svensson()

  • Elias Wernheden

    Intressant och pedagogiskt tolkning av boken och Bookchins idéer! Håller med om att kommunalistisk lokalorganisering är en svår väg som kräver ett oberäkneligt arbete med kunskapsutbyte och kommunikation mellan världens regioner. Om inte den positiva verkningarna av lokal självförsörjning av basbehov i form av ätbara skogar t.ex. kan ha en inspirerande kraft och invasivt spridande kraft. I hans bok ”Perspektiv för en ny vänster” (Känns som han beskriver liknande saker där. Dessutom också i essäform!) menar han att en kommunalist aldrig kan ställa upp i nationella val och att den kommunalistiska tanken ofrånkomligen måste byggas underifrån.

    Jag är mer av din åsikt och tror att ett nytt parlamentariskt men revolutionärt subjekt kan driva grunderna för lokal självförsörjning i form av sänkt arbetstid och införlivande av FAS trädgård istället för FAS 3. Där bör alla som inte har annan sysselsättning ha möjlighet att lära sig hur man odlar ätbara skogar och trädgårdar med perenna växer.

    Sådana reformer som syftar till överflöd av tid, mat, bostad och sociala sammanhang förändrar i grunden alla våra hierarkiska relationer och kan i förlängningen leda till en upplysning och en bredare majoritet för en verkligt kommunalistisk revolution.