Boktips
Peasants into Frenchmen
Eugen Weber
Stanford University Press
Nationalism som Modernitet
Mina B-, C- och D-uppsatser i på universitetet handlade om etnicitet och nationalism, men föst nu har jag fått läst denna klassiker i forskningen kring nation och nationsbygge. Det blev en intellektuellt spännande och insiktsvidgande bekantskap.
Författaren, den amerikanske historikern Eugen Weber som dog 2007, startar sin förklaringsmodell av nationalismen runt 1650 då naturvetenskap och rationalitet fick sitt stora genombrott följt av upplysning, industrialism och revolutioner i England, USA och Frankrike. Därmed splittrades befolkningen i (bonde)massan som behöll gamla lokala stationära tankesätt, och (stads)eliten som började tänka i termer av nationell framstegsinriktad modernitet.
Den franska revolutionen var ett uttryck för detta nya sätt att se på samhället och livet. Och enligt den härskande myten skapades den franska nationen 1789 när tredje ståndet i det så kallade bollhuset förklarade sig vara representanter för hela det franska folket. Alla var från och med då likaberättigade franska medborgare i sitt gemensamma fäderneland Frankrike.
Detta var ett utryck för den västliga, franska, ”upplysniga”, socialkonsruktivistiska, politiska nationalismen som så kommit att dominera att den knappt ses som nationalism längre. Detta i motsats till den östliga, tyska, romantiska, etniska, kulturella nationalismen. Båda uppstod kring år 1800 och i praktiken har de blandats.
Det senare kan sägas vara huvudtemat i ”Peasants into Frenchmen – The Modernization of Rural France, 1870-1914”. Franska revolutionen började bara skapa den franska nationen i det urbana elitära Frankrike. Bönderna levde kvar i sina lokala identiteter och sammanhang och de flesta av dem kunde vid den tiden inte ens prata franska.
Det franska nationsbygget fortsatte därför som en slags centralstyrd mental och materiell kolonialism visavi landsbygd och utkantsregioner. Staten och marknaden trängde in på landbygden via vägar, produkter, skolor, järnvägar och värnplikt. Med gemensam ekonomi och kommunikationer indoktrinerades det uppifrån – men det rurala (och södra) Frankrike tog också nerifrån till sig det urbana (och norra) Frankrikes lockande utbud av möjligheter och förändring.
Allt detta gjorde att massan/bönderna/södern och eliten/intelligentsian/norr kring ungefär år 1900 åter förenade sig i en gemensam kulturell syn på världen. Före år 1650 delade elit och massa en irrationell livssyn, därefter var massan irrationell och eliten rationell, för att slutligen båda tänka rationellt och modernt från så sent som i början av 1900-talet.
Denna process där eliten och massan återförenades i ett gemensamt sätt att se på verkligheten – den moderna världssynen – sammanföll med och uttrycktes i nationsbygge och nationalism. Den franska revolutionens teoretiska politiska nationalism krävde över hundra år av kulturell homogenisering i bred bemärkelse innan den franska staten känslomässigt blev den franska nationen – ett folk.
Hans Norebrink
Läs mer: Guardian, Robert Fulford,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Peasants into Frenchmen, Eugen Weber, Modernitet, Rationalitet, Naturvetenskap, Upplysning, Franska revolutionen, Kultur, Böcker, Frankrike, Historia, Nationalism, Modernism, Samhälle, Politik
