Handelshuset Plomgren

Handelshuset Plomgren bestod från 1730 av bröderna Thomas Plomgren (1702-54) och Anders Plomgren (1700-66). Efter den senares död så drevs verksamheten vidare av hans änka Margareta Björkman (1719-80) i kompanjonskap med en släkting, Fredrik Lundin, under namnet Anders Plomgrens änka & Co tills den gick i konkurs 1779. Efter konkursen flydde Lundin till Norge. I sitt första äktenskap var Anders Plomgren gift med Anna Catharina Clason (1708-30). Margareta Björkman var dotter till Hans Henrik Björkman  och Anna Margareta Geding (1698-1750) som gifte om sig med handelsmannen Gustaf Kierman (1702-66). Thomas Plomgren var gift med Birgitta Christina Funck (1702-1757)

Det Plomgrenska handelshuset stod för 2% av Stockholms sammanlagda exportvärde år 1730 (att jämföra med Grills 11%, Maisters 10% och Jennings 8%). Det placerade Plomgren som den tionde största exportfirman i Stockholm rent värdemässigt. 1740 och 1750 var handelshuset på en femteplats med 5% av exportvärdet för att 1760 inte tillhöra de tio största. 1772 var företaget tillbaka bland de tio största exportörerna totalt, på en sjätte plats. 7 år senare gick företaget i konkurs.

Det Plomgrenska handelshuset var också en stor importör, år 1730 och 1740 bland de tio största totalt sett. Firman var aldrig någon av de större järnexportörerna men agerade ändå som förlagsgivare åt en del bruk, exempelvis 1771 åt Carl Adlerwald för Skultuna mässingsbruk.

Båda bröderna Plomgren var direktörer i Levantiska kompaniet och fullmäktige i Tullarrendesocieteten, Anders Plomgren var också direktör i Ostindiska kompaniet. Thomas Plomgren var en av dem som grundade Jernkontoret såväl som Sjöassuranskompaniet. Han var också inblandad i Växelkontoret som efter hans död blev föremål för en omfattande rättegång.

Thomas Plomgren och Anders Plomgren var även stora fastighetsägare, såväl i staden Stockholm som ägare av stora gods som exempelvis AhlbyHufvudsta, Dufvebol, Rinkeby och Kälvesta. När Thomas Plomgren dog stod fastigheter för 17% av hans förmögenhet på sammanlagt 1 750 000 daler kopparmynt. Han hade ett betydande fastighetsinnehav i Stockholm och ägde Åhlhulta säteri i Kalmar län samt Forshulta skattekvarn i Östergötland vid sidan av några bruksegendomar. Dessutom 4 lotter i Trollhätte slussverk, 3 i Flobergsgruva, 3 i Levantiska kompaniet, 19 i Sjöassuranskompaniet, 126 i Generaltullarrendet, 1 i Falu gruva och en mindre mängd aktier i Ostindiska kompaniet (bolaget från 1753 under den andra oktrojen).

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!