Patologisk kollektivism

Boktips
Varför mördar man sin dotter?
Emre Gungör & Nima Dervish
Norstedts

Patologisk kollektivism

Människan är av naturen såväl individualistisk som kollektivistisk. Att i samhällsbygget ignorera denna dualism ger lätt problem ­– se individextrem nyliberalism och kollektivextrem maoism. Det är också viktigt att påpeka att det finns såväl bra som dålig individualism, som bra som dålig kollektivism.

Individens kreativa frihet är bra i den nuvarande västerländska nordeuropeiska kulturen, men baksidan är ibland ensamhet och känslokyla människor emellan. Gemenskap och samhörighet kännetecknar många invandrarkulturer, men på minuskontot finns ibland ofrihet för de enskilda individerna – speciellt unga och kvinnor.

Heder i sig är ett positivt begrepp, men hederskulturer kan präglas av patologisk kollektivism i form av hedersförtryck och hedersvåld. Det är temat för denna djuplodande och välbalanserade fakta- och debattbok. Författarna menar att ämnet är viktigt att debattera, och att man måste kunna lita på att människor kan förstå den komplexa verkligheten bakom hedersmord utan att förfalla till enkelspårig främlingsfientlighet.

Det ska direkt sägas att beskrivningarna av hedersmorden på Fadime Sahindal, Pela Atroshi och Sara Abed Ali är plågsamma, onödiga och rasismbefrämjande. Lika meningslösa är de valpaktigt gjorda intervjuerna med deras respektive mördare. Dessa knäppskallar har inget att tillföra debatten, oförmögna som de är att föra ett normalt, logiskt och rationellt samtal. De är inga Einsteins och borde ha förbigåtts med tystnad.

Nej, den stora behållningen är de teoretiska resonemangen i början av boken. Hur förtryckande kollektivistiska hederskulturer växer fram där rå överlevnad står på dagordningen, och staten är ett lagligt rövarband.

Då blir släkten, dess sammanhållning och anseende, det som avgör om man klarar sig eller går under ifattigdom. Individens frihet offras i denna släktkollektiva minidiktatur. I avsaknad av ett välfärdssamhälle blir släkten i praktiken det enda samhälle som har relevans i människornas liv. Där gäller en för alla, alla före en i både positiv och negativ betydelse. Gemenskap och stöd på gott och ont.

Detta tankearv kommer till Sverige med invandringen. Och trots de nya förhållandena i det nya hemlandet fortsätter ibland det gamla tänkandet av kulturell tröghet.

Det arabisk/muslimska kulturområdet mellan Marocko och Bangladesh, mellan Turkiet och Somalia var en gång vetenskapligt och kulturellt världsledande, men hamnade på efterkälken efter den europeiskaupplysningen. Man regredierade till (mer) patriarkat och fundamentalism – det som Västerlandet började frigöra sig ifrån. Därav kvinnors, ungas och homosexuellas underordning & osynliggörande i norra Afrika och i västra Asien. Det gör att kvinnor och vissa män, bögar och lesbiska, drabbas av det reaktionära frihetsberövande hederstänkandet.

Islam som religion har inget i sig att göra med hedersförtrycket – det drabbar även kristna och hinduer i området. Islam var dessutom när den kom en relativt kvinnoprogressiv religion, kanske mer så än judendom och kristendom. Kristendomen har bara råkat dominera i områden där upplysningstankar om mänskliga rättigheter slagit rot, medan detta inte gäller för islam.

Hedersproblematiken handlar alltså inte om religion, även om hedersförtryckarna själva hänvisar till exempelvis islam. Det handlar om kultur. Jämför med könsstympning som både vissa kristna som vissa muslimer praktiserar i norra Afrika. Som vid hedersmord hänvisar man felaktigt till sin religion när man försvarar perversa omoderna kulturyttringar.

Hederskulturen handlar också om mannens beskydd och besatthet av kvinnans sexuella renhet (biologiskt: se till att hon enbart får de egna spermierna & generna, min kommentar). I detta tankesammanhang uppstår ofta kulturkrockar mellan vissa invandrarföräldrar från Mellanöstern fångade i en gammaldags kultur, och deras barn påverkade av friheten, individualismen och rättighetstänkandet i dagens Sverige (inte gårdagens).

Saknar föräldrarna jobb, inte är integrerade i Sverige, och inte heller behärskar språket, så ökar förstås den farliga kulturklyftan mellan invandrarföräldrar och invandrarbarn än mer. De lever i olika världar och hedersvåld är inte sällan ett desperat försök från föräldrar, släkt och den gamla hemlandsbyn (de håller kontakt med) att stoppa de ungas individuella frigörelse och kulturella försvenskning.

Hans Norebrink

Läs mer: DN1, 2SVD1, 2, 3,  EX, SMP, Beyan, AB, Elin Wollin,

PS Jo, självklart tar boken även upp det kulturrelativistiska förnekandet (och förminskandet) av en speciell kulturell/regional hedersproblematik, såsom varande en konspiration för smygrasism. Men är inte de tanketokerierna färdigtröskade vid det här laget?

PSS Se även boken ”Hedersmord – Tusen år av hederskulturer” av Kenneth Johansson (red.). Citat från min recension: ”Man hittar inte hedersmord på kvinnor i Nordeuropa. Skälet är att stat och lag tidigt tog över bestraffandet från familj och släkt. Och att kvinnligt arbete bortom hemmet gjorde manskontrollen svårgenomförd.”

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Patologisk kollektivism”

  1. Du sammanfattar problemet bra, och förståelse är alltid nödvändigt.
    Förlåtelse är däremot en helt annan sak. I alla lägen där dessa sk. ”kulturyttringar” resulterar i ett lagbrott så ska detta penaliseras lika hårt och effektivt som som det hade varit vem som helst. Betraktas kultur som förmildrande omständighet så göds naturligt  rasismen. Hamnade själv i en diskussion med en man som tyckte att svenska flickor fick skylla sig själva om de blev våldtagna (eftersom de ”klär sig som horor”). Eftersom jag inte är racist valde jag inte att ha en saklig diskussion, (integrera och leka uppfostrare). Mannen var ett jävla äckel helt enkelt. Hela hans uttalande är symtomatiskt på att de lättklädda tjejerna inte vill ligga med honom. Hans kultur är irrelevant då anpassningskraven ligger helt på honom. Likväl är män som propsar på burka mer svartsjuka och maktfullkomliga än kulturella. Man ska inte låta sig luras och de som agerar förlåtande pga. kulturskillnader (ofta vänsterpolitiska) är värre än den värsta rasist i att skapa vi & dom.

    Därtill ska tilläggas att de flesta invandrare vill leva en sekulär västerländsk livsstil. Det skulle hjälpa integrationen oerhört om ”ursprungssvenskar” alltid är på dessa sekulära invandrares sida gentemot de kriminella. Allt för ofta ignoreras dessa människor, samt de brott de utsätts för. Samtidigt bjuds islamister in att föra invandrares talan i tv-soffor. Ett stort svek.

    I det bästa av världar så ska grannen som trakasserar flickor i huset för att deras föräldrar inte utrustar dem med slöja hamna inför rättegång och få dagsböter. Burkan ska totalförbjudas. Det krävs handlingskraft. Självreflektion och resonemang som att ”vi var minsann lika illa för 100 år sedan” skapar bara handlingsförlamning.

Kommentarer är stängda.