Förortspojkars utsatthet

Jan Jönsson, folkpartistisk ordförande i Skärholmens stadsdelsnämd, skriver i sin debattartikel på SvD Brännpunkt 1 april, Även förortspojkar har rätt att växa upp utan våld, att andelen utredningar i Skärholmen på grund av våld mot hemmet ökat från 30 procent till 46 procent 2011. ”Trenden för 2012 är fortsatt stigande. Socialsekreterarna vittnar om att våldet blivit grövre och allt oftare utövas med olika tillhyggen. Mest våldsutsatta är de yngre och mest värnlösa barnen, upp till 12 år.”

Barn som bevittnar våld mellan föräldrarna eller som själva utsätts för våld löper betydligt större risk att själva utsättas för våld. I Stiftelsen Allmänna Barnhusets rapport från 2011 identifieras fler riskfaktorer. Utlandsfödda föräldrar är generellt sett mindre negativa till kroppslig bestraffning än svenskfödda. Den som kommer från ett land där barnaga är socialt accepterat, där det saknas lagstiftning mot våld mot kvinnor och där det inte finns ett offentligt jämställdhetsideal tar inte över det svenska norm- och värderingssystemet per automatik.

Våldet är en kränkning av barnets rättigheter och en riskfaktor på så sätt att våldet normaliseras. Killar riskerar att bli ”stökiga problembarn” som lär sig att lösa konflikter med våld. Tjejer lär sig att bli kontrollerade och begränsade, och riskerar att som vuxna själva söka sig till destruktiva relationer.

Det går inte att motverka våld mot kvinnor utan att jobba förebyggande och stödjande med män och pojkar.

En av de allra starkaste normer som finns internationellt är normen för manlighet och dess koppling till makt och kontroll. Dessa är de ännu mer befästa i mindre jämställda samhällen, särskilt de som är drabbade av krig och konflikter. Vi vet också att patriarkala och traditionella strukturer inom en familj ofta stärks då föräldrarna känner sig maktlösa och utanför i ett nytt land.

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) driver en förebyggande verksamhet Ur barnens perspektiv där 1600 föräldrar med utländsk bakgrund har deltagit i samtalsgrupper om föräldraskap, jämställdhet och integration. Många av dessa upplever just en maktlöshet. Det upplevda behovet av handfasta tips och råd om hur man lever med barn i Sverige och hur man kan bli mer jämställd är stort. Deltagarnas kommentarer i utvärderingarna tyder på vikten av ett barnperspektiv:

”Nu förstår jag att även om barnen inte är i samma rum så påverkas de och förstår.”
”Vi som kommer från kriget är så upptagna med många tankar, bland annat om släkten som är kvar. Träffarna väckte upp mig: akta dig! Ta hand om din dotter!”
”Jag har fått en tankeställare, när jag och min man har problem, vi ska inte lösa det inför barnen.”

Intressant?
Borgarmedia: GP1, 2DN1, 2, 3, AB1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements