Västervik – viktig handelsstad på 1700-talet

Del 1 av 6 i serien Västerviks handelshus på 1700-talet

Varvsverksamheten var den helt dominerande dominerande industrin i Västervik från 1560-talet och fram till 1680. Under den tiden byggdes 72 örlogsfartyg och 402 handelsfartyg, av vilka många var bestyckade. Under samma tid byggdes i Kalmar 57 örlogsfartyg och 349 handelsfartyg. I början av 1600-talet uppgick befolkningen till ca 1200 personer.

1665 utbröt en stor brand i Västervik som förstörde stora delar av staden. Under skånska kriget på 1670-talet utsattes Västervik på nytt för anfall. Efter att ha segrat i slaget vid Köge i juni 1677 var det fritt fram för den danska flottan att plundrande dra upp efter kusten. Den 1 september hade man hunnit upp till Västervik, där man besteg Spåröbeget och besköt skansen på Grönö. Försvararna flydde och därefter var det fritt fram in till Västervik. Hela staden och borgen brändes ner.

I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet stagnerade verksamheten i Västervik pga av Karl XII:s krig. I Västervik fanns då omkring 1 600 invånare. 1710-11 drabbades Västervik av en pestepidemi och man räknar med att ca 300 personer avled.

Under mitten och slutet av 1700-talet utvecklades handeln och industrin i Västervik mer. 1745 anlade borgerskapet ett helt nytt varv strax söder om staden. Det kallas en tid för Chr. Dichmans varv, men fick senare namnet Stora varvet. Alldeles söder därom startade Magnus Tenger Altonavarvet och Gunnebo bruks ägare Hans Hultman hade eget varv söder därom. På 1781 års stadskarta kan man se de olika varven ligga som ett pärlband utanför den s.k. Strandaporten.

Under 1700-talet var det dock inte bara varvsverksamhet som gällde. Flera småindustrier som hör till varvsverksamheten startades också, t.ex. ett repslageri och ett becksjuderi men även andra småindustrier växte upp, en yllefabrik, ett kattuns- och linnetryckeri och ett tobaksspinneri. År 1736 lades grunden till Västerviks yllefabrik, baserad på importerad polsk ull, av handelsmannen Ch. Dichman. Den utökades 1770 med en fabrik på norra sidan om kyrkogården. Ett femtiotal sysselsattes vid fabriken som övertogs av Didrik Maechel 1750.

Västervik var en betydande sjöfartsstad med 26 större fartyg för utrikes frakter och 18 mindre för inhemska frakter år 1760. Den viktigaste exportvaran var stångjärn och kanoner, brädor, plank, tjära och beck, spiror, ekbräder, eknaglar och stavar att göra tunnor av. 1738-40 var staden Sveriges femte största hamnstad, en plats man delade med Kalmar som hade lika stor sjöfart, när det gällde den utrikes sjöfarten. Men under 1700-talet så minskade Västerviks betydelse allteftersom. Exporten från staden låg tonnagemässigt still och var lika stor per år under åren 1796-99 som 1738-40. Men i slutet av 1700-talet innebar dett att Västervik var den tionde största sjöfartsstaden medan Kalmar dragit iväg till en delad tredjeplats med Visby. Trävaror var den viktigaste exportvaran i bägge städerna.

År 1800 fanns i Västervik 2 985 invånare. Varvsverksamheten hade en viss nedgång i början av seklet, men det fanns ändå 4 varv, Slottsholmsvarvet, Stora Varvet, Hultmanska varvet och Altonavarvet. Västerviks fjärrhandel ökade kraftigt och mot slutet av 1800-talet var Västervik landets fjärde stad vad det gällde utlandstonnage.

1846 lades Slottsholmsvarvet ned efter nästan 300 års verksamhet och genom fusioner återstod under 1850-talet endast två varv, Förenade Stora- och Altonavarven och De förenade södra varven. Då ångfartygen gjorde sitt intåg har Västervik inte mycket att komma med. 1878 lades Södra varvet ned. Även Stora varvet hade svårigheter men var i drift fram till 1917.

Av den övriga fabriksverksamheten fanns yllestoff- och klädesfabrikerna kvar under första, delen av 1800-talet. Två tobaksfabriker fanns också under första delen av 1800-talet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series NavigationTenger – grosshandlare i Västervik >>