Medan antalet skadade i biltrafiken minskar så finns ingen minskning av antalet skadade i cykeltrafiken. En bidragande orsak är att allt fler cyklar, men den viktigaste enskilda orsaken är dåliga cykelbanor och dåligt underhåll på cykelbanorna. Grus som inte sopas bort, halka, oväntade gropar, hål och annat som orsakas av dåligt underhåll och bristande skötsel är alltså det som orsakar flest skadade cyklister:
70 procent är singelolyckor där man kör omkull på grund av rullgrus, snöhalka och dåligt underhållna cykelvägar. 10 procent av olyckorna orsakas av att cyklister kolliderar med moped, annan tvåhjuling eller fotgängare. I endast 20 procent av olycksfallen är en bil eller annat fyrhjuligt fordon inblandat.
Den här typen av saker är sådant som kan åtgärdas med hjälp av en annorlunda prioritering. Underhåll av cykelbanor måste helt enkelt få företräde. Grus på bilvägen är inte farligt, grus på cykelbanan är mycket farligt. På våren borde alltså cykelbanor sopas först, innan man ger sig på vägbanorna där bilarna kör. det hela handlar om politiska och praktiska beslut om vad som är viktigt och i vilken ordning sker och ting ska göras. Politiker och makthavare kan inte fortsätta nonchalera cyklister och cyklisters säkerhet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Cykelolyckor, Cykelbanor, Olyckor, Trafikolyckor, Underhåll, Cyklister, Trafik, Göteborg, Malmö, Stockholm, Samhälle, Politik
