Var det överhuvudtaget nåt avvärjt bombförsök?

Den senaste kalsongbombaren var en dubbelagent för brittiska, saudirarabiska eller US-amerikanska underrättelstjänsten. Att det finns en bomb har vi sett på bilder men problemet  i såna här sammanhang är ju att ingen går att lita på. Hade bombdådet planerats om inte mannen varit dubbelagent? Hade bomben tillverkats? Finns verkligen bomben eller hittar underrättelstjänsterna på? Har de gjort bomben själva? Varför kom uppgifterna om att han var dubbelagent ut? Finns det en dubbelagent överhuvudtaget?

Det finns så otroligt många frågetecken så att jag verkligen undrar om det överhuvudtaget funnits nåt bombattentat att avvärja.

När det gäller terrorism är världen tokig så man kan inte lita på nåt. Som exempel fick en ettårig flicka fick inte flyga för hon var listad som terrorist. Så jävla dumt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Menar du med frågan om att attentatet inte skulle ha skett utan dubbelagenten, att dubbelagenten övertalade någon random oskyldig som aldrig förut hade tillverkat bomber och som aldrig skulle gjort det om dubbelagenten inte föreslagit det?

    Men visst har du rätt i att man inte vet vem man kan lita på. Desinformation och vinklingar är ingenting som bara FBI sysslar med. Därför ska man ta det man tar del av i media med en massa salt och fråga sig varför det publiceras. Är det för att informera sakligt eller har den en agenda?

    Därför ifrågasätter jag historien om ettåringen, om Treyvor (som blev skjuten av en mexikan häromsistens) de flesta snyfthistorier som är ämnade att appelera till känslor, vare sig det gäller Palestina, fattigdom eller flyktingar, det som beskrivs i Syrienkriget. Alla dessa är uppenbart känslobetingade, inte historier som är ämnade att objektivt beskriva vad som händer.

    • Kanske nån aldrig tillverkat bomben. Kanske ingen hade gjort det om inte dubbelagenten frågat efter en bomb. Man kan inte lita på ett skit i såna här historier.

      Ja historien om ettåringen känns faktiskt tveksam, men samtidigt i sken av terrornojan som lite typisk.