Grekland i avgörandets tid

Greklands moderna historia är kantad av dramatik; från den långa självständighetskampen mot turkarna på 1820-talet, över den nazistiska ockupationen under andra världskriget och det därpå följande inbördeskriget till den av USA understödda militärkuppen 1967. Vid flera tillfällen har det grekiska folket nödgats göra motstånd mot utländska stormakter och inhemsk överklass Dagens ekonomiska kris är således inte första gången som det grekiska samhället skakas av häftiga konvulsioner ända ner i sitt rotfäste.

”De vill att vi ska ge dem en fasad av trovärdighet för en politik som i valet tappade all legitimitet”. Det är ledaren för vänsteralliansen Syriza, Alexis Tsipras, som uttalar sig efter att alla regeringsförhandlingar gått i stöpet och presidenten tvingats att utlysa nyval till den 17 juni. Efter det ordinarie valet 6 maj har Syriza – med 16,8 procent och näst största parti – seglat upp som en avgörande maktfaktor och den starkaste partipolitiska kraften som motsätter sig den nyliberala häxbrygd som trojkan EU-ECB-IMF pådyvlat Grekland. Som alternativ för Syriza fram ett fempunktsprogram, under mottot ”En vänsterregering för ett vänsterprogram”:

– Stopp för alla nedskärningar av löner och pensioner.
– Stopp för alla attacker mot fackliga rättigheter.
– Ett slut på riksdagsmännens immunitet och en valreform.
– Statlig kontroll över bankerna.
– En offentlig revision av statsskulden och inställelse av alla återbetalningar till dess denna är genomförd.

Den politik som Syriza för fram har efter valet ytterligare stärkt dess ställning och i flera opinionsundersökningar är man nu största parti. Beklagligt nog har inte andra radikala vänsterkrafter hörsammat Syrizas uppmaningar till vänsterenhet. Inför nyvalet 17 juni planerar såväl kommunistpartiet, KKE, som den antikapitalistiska alliansen, Antarsya, att gå fram med egna kandidaturer. Framför allt det stalinistiska och sekteristiska KKE har uppvisat en mycket hätsk attityd gentemot Syriza där KKE:s krav om ett omedelbart utträde ur eurozonen överordnas de brännande dagskrav som Syriza formulerat och framläggs som ett argument till att inte samarbeta.

I den avgörandets tid som nu Grekland randas är det av nödvändighet att masskampen trappas upp, att vänsterkrafter kan enas och att Europas arbetarklass betydligt mer påtagligt dras in och solidariserar sig med grekernas kamp i konfrontation med kontinentens rådande maktstrukturer – utan arbetare stannar Europa!

Ursprungligen ledare i Internationalen.

 Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kildén & Åsman,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

4 svar på “Grekland i avgörandets tid”

  1. Vad har denna vänster för lösning på problemet att grekland är så intimt sammankopplad med andra länders ekonomi (banker, pensionsfonder osv.. o därmed ekonomi och välfärd)  Det de föreslår verkar lite väl populistiskt. Vad vill de konkret? Realistiskt?

    Man må tycka vad man vill om rättvisa osv men fakta är att den ekonomi som världen lever i är hårt sammankopplad i och med den så förhärligade ”globaliseringen”. Grekland har levt över sina tillgångar, och det är att förenkla lite väl mycket, och som inte leder till någonting konstruktivt, att endast ge storfinansen all skuld.

    Måhända jag är hjärntvättad av Bonnierkoncernen, eller nåt, men är inte fakta att även befolkningen anpassat sig till eventuell korruption? Den sorts samhällsomstörtande mentalitet som lett fram till dagens situation. När de märkt (om de ens märkt öht?) att ”etablessimanget” är korrumperat så har de ansett att ”kan dom så kan jag” och spelat med i storkapitalets korrupta spel och roffat åt sig det de kunnat?

    Men kanske är det så att vi (västvärlden) behöver en härdsmälta där all vår välfärd försvinner så vi kan bygga upp någonting nytt? Tyvärr tror jag inte på det, jag tror nämligen att människor är människor. De må vara kapitalister, religiösa, kommunister, alla korrumperas av makt. Vi har ju sett hur det gick när arbetarna tog makten i det forna Sovjet (eller andra socialistiska länder) Kapitalägarna byttes ut mot ideologer som roffade åt sig det de kom åt när de upptäckte att de kunde. Likadant när religionen styrde, och då kvittar det vilken..

    Ju äldre jag blir desto mer cynisk blir jag, tyvärr. Jag tror inte på människan. Kanske om de flesta människor försvinner och man då bygger upp någonting nytt baserat på det man sett av historien.

    hmm… märker att jag börjar likna AFA i mina tankar så jag slutar här 😉

    1. Nej, Grekland har inte levt över sina tillgångar. Överklassen har gjort det. Jag är i stort sett inte överens med dig på en enda punkt och jag följer den grekiska debatten nära.

      Grekland är ett mycket korrumperat land, men faktum är att fattigt folk har mycket liten del i sådant (de har helt enkelt inte tillräckligt med pengar). Greklands elit desto större del. Bara inköpen av vapen och militär utrustning från Tyskland och Frankrike motsvarar hela skulden. Lösningen som jag ser det är konkurs för Grekland. Eller inställda betalningar tills vidare. Som på Island eller i Argentina.

      En diskussion om människan natur eller om Sovjet hör inte hemma här Så jag avstår från att kommentera det.

Kommentarer är stängda.