Parallellt kriminellt samhälle har vuxit fram

Sociala nedskärningar har resulterat i att allt fler människor har fått svårt att klara sig. Det finns inga jobb att få eller så är det så dåligt betalt att man inte kan försörja sig på dem ändå. Två tredjedelar av alla arbetslösa i Sverige uppbär ingen a-kassa. 2,3% av den arbetsföra befolkningen i Sverige (cirka 200 000 personer) har inget jobb, studerar inte, uppbär inga bidrag av någon form. Sannolikt arbetar flertalet av dessa svart men en del är förstås kriminella. Till detta kommer sen också papperslösa som också arbetar svart till extremt dåliga löner.

Det har med andra ord vuxit upp en parallell svart värld inom Sverige gränser. På samma sätt som det alltid har varit i Italien. Denna parallella värld göds och underhålls av kriminella nätverk, gangstergäng, organiserad brottslighet. Ofta är dess nätverk, som exempelvis Södertäljenätverket, dominerade av enskilda familjer, dominerade av nån etnisk grupp eller så handlar det om mer organiserade gäng som de kriminella mc-gängan Hells Angels, Bandidos, Outlaws, Mongols och Rock Machine. Dessutom har inblandade personer ofta helt legitima företag vid sidan av den brottsliga verksamheten. Man har kontakt med politiker, lokala profiler och legitima företager. Tjänster och gentjänster utförs på olika sätt. Pengar och varor cirkulerar mellan de olika instanserna.

Även om den sociala situationen i Malmö är allvarlig och nya former av brottslighet oftast kommer dit först så är det i Göteborg nätverken verkar var starkast. Redan för fler år sen fanns kriminella strukturer i Bergsjön som kunde ställa upp md lån, hjälpa folk med mat, pengar, att gå till sociala myndigheter osv. En parallel svart samhällsstruktur var åd på väg att växa fram. Idag är det ett faktum att den finns, främst i Göteborg och Malmö.

Det är i detta sammanhang meningslöst med jämförelser mellan de tre storstäderna i Sverige då den social struktruen är mycket olika, i Stockholms kommun bor rika och medelklass, i Göteborgs kommun bor rika och arbetare, i Malmö i stort sett bara arbetare och till viss del medelklass. Brottslighet är i huvudsak en arbetarföreteelse, en manlig företeelse och en ungdomsgrej. men när det blir parallella samhällsstrukturer, maffiastrukturer som handhar brottsligheten blir det mer utbrett i åldrarna. Även äldre män blir då centrala för brottsligheten.

Brå skriver så här om den organsierade brottsligheten:

Den samlade bilden är att den organiserade brottslighetens karaktär och utveckling ser ganska lika ut i de tre städerna. I alla städerna finns ett mönster att allt fler personer med en kriminell livsstil sluter sig samman i grupperingar, både för att skydda sig och öka den möjliga vinningen av brott. Grupperingarna är av olika slag. Det kan till exempel vara namngivna broderskapsgrupperingar, andra lösare kriminella grupperingar i främst socioekonomiskt utsatta områden eller grupperingar som bygger på släktskap.

Att kriminella personer i de tre städerna sluter sig samman i grupperingar ökar risken för att konfrontationer och konflikter ökar, både inom och mellan grupperna. I motsats till den bild som ibland ges i massmedia förekommer det dock inte några regelrätta gängkrig i Sverige, där gäng slåss om marknadsandelar. De konflikter som uppstår kan trots detta få allvarliga konsekvenser, särskilt med hänsyn till att allt fler är beväpnade. Överhuvudtaget uppges tillgången på vapen vara god i samtliga tre storstäder och antalet skjutningar har ökat i alla tre. Typen av vapen skiljer sig dock en del. I Malmö och Göteborg är det främst skjutvapen från forna Jugoslavien, medan det i Stockholm förekommer fler typer av vapen med olika ursprung.

Något som skiljer Malmö från de övriga storstäderna är att de kriminellt belastade personerna i befinner sig på en mindre yta. Det leder till trängsel och att de hela tiden stöter på varandra. Risken för våldsamma möten ökar, vilket kan vara en bidragande förklaring till att de senaste tidens skjutningar ägde rum just i Malmö. Det är också troligt att skjutningarna i Malmö uppfattas som mer påtagliga för att de ägde rum centralt i staden, i motsats till Stockholm och Göteborg där skjutningarna oftast äger rum i förorter utanför stadskärnan.

I de tre städerna uppges de dominerande vinningsbrotten vid organiserad brottslighet traditionellt vara stölder, häleribrott, narkotika och rån. Enligt de poliser som intervjuats kan man emellertid se  en utveckling under senare år där brotten kommit att länkas till företagsverksamhet. Det kan handla om att starta egna verksamheter med svartarbete och bedrägerier eller att utnyttja andra företag genom utpressning. Verksamheterna utgörs ofta av restauranger, barer och taxi, men även andra branscher förekommer. Malmö utmärker sig här genom att både ha en mer ekonomiskt avancerad organiserad brottslighet än Stockholm och Göteborg, med storskaliga bedrägerier och en mer synlig informell ekonomi. Det är dock osäkert i vad mån den svarta ekonomin i realiteten är mer omfattande i Malmö än i de övriga storstäderna, eller om den bara är mer synlig i Malmö. På samma sätt som när det gäller våldsbrott begås dessa brott i Malmö i centrumkärnan där den märks av både polisen och allmänheten, medan den i exempelvis Stockholm är spridd på olika förorter och svårare för polisen att få en samlad kunskap om.

Det är också intressant att utifrån NTU och statistiken över anmälda brott se om brottstyper som kan vara särskilt förknippade med organiserad brottslighet är vanligare i någon av i de tre städerna enligt. Från intervjustudien framgår att brott som ofta begås som en del av organiserad brottslighet är narkotikabrott, bedrägerier, olaga hot, rån, övergrepp i rättssak och utpressning. När det gäller narkotikabrott är emellertid de kriminalstatistiska uppgifter som finns tillgängliga reaktiva till karaktären – och ger därför snarare en bild av myndigheternas insatser mot narkotikabrottsligheten än en bild över själva brottsligheten. De övriga brottstyper som är vanliga inom organiserad brottslighet kan i stor utsträckning ses som former av ”instrumentella hot” för att uppnå olika typer av vinster. Om man ser till statistiken över anmälda brott ligger Malmö i topp för alla brottstyper av typen instrumentella hot. Det skulle kunna vara ett tecken på att Malmö, i förhållande till sin storlek, är mer drabbat av brottlighet som har sin grogrund i organiserad brottslighet än de två andra storstäderna.

Problemet med BRÅ:s sätt att resonera är att det enligt en del studier i utlandet tenderar att bli så att anmälningar mot organiserad brottslighet minskar när den är mycket väletablerad. Överhuvudtaget kan det bli så att brott inte anmäls. Det finns ju med den organiserade brottsligheten en alternativ rättsapparat. Folk behöver den organiserade brottslighetens hjälp och skydd för att överleva och är därför angelägna om att inte anmäla brott. Utan det hela görs upp i egna informella folkdomstolar som kontrolleras av gangstergängen och de kriminella nätverken. Om det inte går så långt som till hämndaktioner och fysiska varningar.

Enligt polisen finns just sådan nätverk i Göteborg där det vuxit fram ett parallellt kriminellt samhälle. att vanlig brottslighet som personrån och skadegörelse är mindre i de flesta Göteborgsförorter än i de andra två stora städernas förorter är också ett tecken på att kriminella nätverk har stor makt. De vill inte ha störningar som leder till att polisen dyker upp i stadsdelarna. I Göteborg och Malmö är det enligt polisen vanligt med familjeanknutna kriminella nätverk (det gäller exempelvis M-falangen och K-falangen i Malmö, Backagänget och familjen Alikhan i Göteborg).

Det är dock egentligen inget nytt med familjeanknutna nätverk, på 1970-talet hade vi familjen Magnusson i Göteborg och i Stockholm fanns familjen Hannell. ArkanDragan Joksovic och andra personer från det forna Jugoslavien var centrala figurer i den organiserade brottsligheten på 1970- och 1980-talet. En annan var Ioan Ursut. Organiserade brottsliga nätverk, inte heller sådana med familjeanknytning, är alltså inget nytt. Polisen menar också att kriminella personer spelar centrala roller i de olika upplopp, konfrontationer med polisen och bilbränder som med viss regelbundenhet äger rum i våra olika förorter. Jag är tveksam till den beskrivningen som generell beskrivning, men vet att det har förekommit vid olika tillfällen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Parallellt kriminellt samhälle har vuxit fram”

  1. Intressant analys.. Det låter ju logiskt att när kriminella närverk ”tagit makten” så att säga, så sjunker antalet anmälningar. Folk kanske anser att det inte är värt besväret då man ser att samhället misslyckats med att hindra nätverkens framfart.

    Tycker dock att polisen är lite motsägelsefull, å ena sidan säger de att kriminella närverk inte vill ha uppmärksamhet å andra sidan att ligger de bakom många av förortsupploppen.

    1. Inslaget på TV i går om camorran i Neapel visade just på sånt.

      Bilbränder och sådant handlar om (ibland, oftast är det inga gängmedlemmar inblandade) wannabees som jag ser det. Folk som vill bli gängmedlemmar och gangsters.

  2. En mycket bra och läsvärd sammanfattning av den kriminella världen i Sverige men det är svårt att inse hur man på bäst sätt ska kunna bekämpa den. 
    Att konkurrera med svarta pengar är inte lätt. Lägre skatter är en del, det visar RUT, men samtidigt måste fler jobb skapas. Det senare görs bäst med lönsamma växande små och mellanstora företag. 
    Att bli rik på ett vitt sätt är nog det enda som hindrar ungdom från att gå in i gängen.

      1. Ja det är ju självklart men det är vägen dit som är svår och det är frågan om motivation. En lockande väg borde vara att antingen bli berömd som Zlatan eller rik på ”vita” företag.

        1. Zlatan är ett bar exempel som kan få många att välja en annan väg. Tråkigt att han inte verkar så sympatisk och trevlig. Däremot verkar ju Loreen sympatisk och hon är ju också en som kan vara en förebild.

Kommentarer är stängda.