Terroristrättegången i Köpenhamn

Erik Helmerson i DN skriver om att han tycker det är underligt att terroristrättegången  mot ett antal svenskar i Köpenhamn fått så lite uppmärksamhet. Anledningarna till detta är enligt Helmerson att den kommit skuggan av Breivik-rättegången och att svenska journalister inte vågar skriva om islamism. Inte av rädsla för högerextrema muslimska terrorister utan av rädsla för högerextrema svenska islamofober. Jag är beredd att hålla med om att de två sakerna är bidragande orsaker till att det skriv så lite om rättegången i Köpenhamn.

Det finns dock ytterligare anledningar till de få artiklarna kring rättegången i Köpenhamn, nämligen att rättegången kringgärdas av stort hemlighetsmakeri vilket gjort den svår att bevaka och gjort bevisföringen svår att granska. Där norrmännen varit öppna och inkluderande kring rättegången mot den högerextreme norske terroristen har danskarna varit slutna och exkluderande kring rättegången mot de misstänkta svenska terroristerna. Jag tror också han överdriver det där med journalisternas rädsla.

Men Helmerson har rätt när han hävdar att högerextrema islamistiska terrorister och våldsverkare i praktiken är samma sak som högerextrema islamofoba terrorister och våldsverkare. De är två sidor av samma sak. Inte vänner, utan fiender, men egentligen med samma typ av ideologi.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • gunnarenglund

    Möjligen kunde man ha nämnt att Munir Awad som utpekas i artikeln som en av de åtalade är svärson till Helen Benaouda som är ordförande i Sveriges Muslimska råd och som i en TV-debatt aldrig sade sig ha sett till någon extremism i de kretsar hon rört sig i. Vad dottern och svärsonen ägnar sig åt är tydligen enligt henne representativt för moderat islam i Sverige.