På 1980-talet beslutade socialdemokraterna att man skulle ändra politiken. Bort från att bygga det jämlika och jämställda samhället med små klassklyftor och liten arbetslöshet till att bygga ett samhälle med stora klassklyftor och hög arbetslöshet. Man uttryckte det inte så men det var det förutsägbara resultatet när inflationsbekämpning blev viktigare än arbetslöshetsbekämpning, när privat ägande blev viktigare än det gemensamma bästa. Socialdemokraterna visste att deras nya politik skulle innebära ökade klyftor, höger arbetslöshet och ökande fattigdom. Ändå genomförde de denna politik för det var vad de rika, kapitalisterna, överklassen i Sverige ville. Den överklass, en elit som det socialdemokratiska skiktet till slut kommit att bli en del av.
En sådan politisk kursändring påverkar också människor. Det ledde till att borgerligt egoistiskt tänkande gynnades. Genom att hävda att valfrihet var och är viktigare än att alla ska får samma chans och ha samma rättigheter så styrdes tänkandet än mer id en riktningen. Det fick folk att successivt söka sig till de partier som stod för en sådan politisk inriktning redan från början. Främst bland dem moderaterna, ett parti som alltid varit för att överklassen ska ha det bra, mend underklassen ska inte kunna ha det bra. Socialdemokraternas kursändring ledde till minskat stöd för dem, men ökat stöd för högerpartierna.
Socialdemokrater och moderatledda regeringar har sen 1980-talets slut turats om att privatisera, skära ner, försämra för vanligt folk och omfördela pengar från fattig till rik. Det är medvetna beslut som gjort många saker dyrare och många saker mer lättåtkomliga för rika, men meer svåråtkomliga för fattiga. Det har inneburit att många fattiga inte kommer att få en pension man kan leva på, att rika blivit rikare och fattiga fattigare. Det har lett till att järnvägen knappt fungerar, till att sjukvården blivit sämre för vanliga fattiga människor, att elen blivit dyrare och att bostadsbristen skenar.
Sverige har blivit ett sämre land där en arbetslösa i allmänhet inte får nån a-kassa och om han får nån så räcker den knappt för att försörja sig. Sverige har blivit ett land där sjuka inte blir sjukskrivna och inte får sjukersättning. Sverige har blivit ett land där fackligt aktiva inte får jobb och om de har jobb så får de sparken.
Dessa försämringar är resultatet av socialdemokratiska och borgerliga regeringars politik under mer än 20 år. En medveten politik av att gynna de rika, av att gynna valfrihet framför lika rättigheter och samma möjligheter. Av att göra det sämre för fattiga. Det är detta som Janne Josefssons reportage om 5:ans spårvagn från Länsmansgården vid Biskopsgården till Kålltorp (Torp) via Örgryte visar. Skilda världar. Ökade klassklyftor. Ojämlikhet.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kildén & Åsman,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2, AB, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Klassklyftor, Janne Josefsson, 5:ans spårvagn, Fattigdom, Jämlikhet, Ojämlikhet, Klass, Arbetarklass, Borgarklass, Överklass, Välfärd, Rättvisa, Valfrihet, Olika villkor, Lika villkor, Göteborg, Biskopsgården, Örgryte, Bö, Länsmansgården, Kålltorp, Kärralund, Samhälle, Politik
Vad skulle jag göra om Janne Josefsson knackade på min dörr då? Bjuda honom på kaffe förstås och ta en pratstund. Oväntat besök ni vet.







Pingback: Lockelsen i Sverigedemokraternas berättelse « Jakten på berättelsen
Pingback: Privatiseringar ger sämre vård för fattiga | Svensson