Samhällets ökade klyftor handlar om medveten politik

På 1980-talet beslutade socialdemokraterna att man skulle ändra politiken. Bort från att bygga det jämlika och jämställda samhället med små klassklyftor och liten arbetslöshet till att bygga ett samhälle med stora klassklyftor och hög arbetslöshet. Man uttryckte det inte så men det var det förutsägbara resultatet när inflationsbekämpning blev viktigare än arbetslöshetsbekämpning, när privat ägande blev viktigare än det gemensamma bästa. Socialdemokraterna visste att deras nya politik skulle innebära ökade klyftor, höger arbetslöshet och ökande fattigdom. Ändå genomförde de denna politik för det var vad de rika, kapitalisterna, överklassen i Sverige ville. Den överklass, en elit som det socialdemokratiska skiktet till slut kommit att bli en del av.

En sådan politisk kursändring påverkar också människor. Det ledde till att borgerligt egoistiskt tänkande gynnades. Genom att hävda att valfrihet var och är viktigare än att alla ska får samma chans och ha samma rättigheter så styrdes tänkandet än mer id en riktningen. Det fick folk att successivt söka sig till de partier som stod för en sådan politisk inriktning redan från början. Främst bland dem moderaterna, ett parti som alltid varit för att överklassen ska ha det bra, mend underklassen ska inte kunna ha det bra. Socialdemokraternas kursändring ledde till minskat stöd för dem, men ökat stöd för högerpartierna.

Socialdemokrater och moderatledda regeringar har sen 1980-talets slut turats om att privatisera, skära ner, försämra för vanligt folk och omfördela pengar från fattig till rik. Det är medvetna beslut som gjort många saker dyrare och många saker mer lättåtkomliga för rika, men meer svåråtkomliga för fattiga. Det har inneburit att många fattiga inte kommer att få en pension man kan leva på, att rika blivit rikare och fattiga fattigare. Det har lett till att järnvägen knappt fungerar, till att sjukvården blivit sämre för vanliga fattiga människor, att elen blivit dyrare och att bostadsbristen skenar.

Sverige har blivit ett sämre land där en arbetslösa i allmänhet inte får nån a-kassa och om han får nån så räcker den knappt för att försörja sig. Sverige har blivit ett land där sjuka inte blir sjukskrivna och inte får sjukersättning. Sverige har blivit ett land där fackligt aktiva inte får jobb och om de har jobb så får de sparken.

Dessa försämringar är resultatet av socialdemokratiska och borgerliga regeringars politik under mer än 20 år. En medveten politik av att gynna de rika, av att gynna valfrihet framför lika rättigheter och samma möjligheter. Av att göra det sämre för fattiga. Det är detta som Janne Josefssons reportage om 5:ans spårvagn från Länsmansgården vid Biskopsgården till Kålltorp (Torp) via Örgryte visar. Skilda världar. Ökade klassklyftor. Ojämlikhet.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kildén & Åsman,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5DN1, 2AB, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad skulle jag göra om Janne Josefsson knackade på min dörr då? Bjuda honom på kaffe förstås och ta en pratstund. Oväntat besök ni vet.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Samhällets ökade klyftor handlar om medveten politik”

  1. Hej, en konstig kommentar om järnvägen. SJ var aldrig förr något för de fattiga. Om du skulle åka tåg inrikes med din familj så var det 70 och 80 talet nästan alltid billigare att åka bil. Bilen var de fattigas bästa vän. Kunde man få ett jobb så kunde man få råd med en begagnad bil som tog en dit man aldrig varit. Det var först på 90 talet när flyget pressade priset på storstadslinjerna som tåget tvingades efter för att inte helt försvinna.
    Det finns någon konstig logik i vissa vänsterkretsar att bilen är de rikas frihetssymbol, detta är ju fel. De rika har alltid kunnat köpa sig frihet i tid och rum med tåg, flyg, bil eller annat färdsätt som passat för stunden. Bilen har varit det som de mindre bemedlade tvingats till eftersom detvtotalekonomiskt varit billigast.

    1. Din kommentar känns väldigt konstig och delvis okunnig om historien. Vi var fattiga och många. Fick inte pats i en bil, familjen hade inte ens bil förrän i slutet på 1960-talet. Tåget var det enda färdmedel som fanns. Det var billigt, billigare än bil som vi som sagt vad inte hade råd med. Flyget fanns ju inte på den tiden för vanligt folk. Jag tror faktiskt inte du vet vad du pratar om om jag ska vara ärlig.

      På 1970- och 80-talen had man förändrat samhället så mycket att bli blev billigare om man fyllde bilen, men inte om man körde ensam. Även det en konsekvens av politiska beslut (reseavdrag etc). Nedrustningen av de kollektiva färdmedlen hade då börjat. Men det var fortfarande billigt och enkelt att åka tåg igenom Europa. Man kunde gå in på centralen i Göteborg och köpa en biljett till Rom lika lätt som en till Ytterby. Billigt var det också. Billigare än att åka bilen eller flyget dit. Försök med det idag.

      Din beskrivning av vänsterkretsar är helt befängd. Ingen i vänstern förnekar att bilen ger en stor frihet. Du är okunnig och full av fördomar.

      Men nu handlade mitt inlägg ju inte primärt om kollektivtrafik och väldigt lite om tåg så fortsatt diskussion i ämnet kommer inte att tillåtas.

      1. Du påstår ju ”Ändå genomförde de denna politik för det var vad de rika, kapitalisterna, överklassen i Sverige ville.”  Det visar väldigt tydligt att du inte vet vad du pratar om.  Sossarna har knappast tagit order av ”överklassen”, om du var i sverige strax innan Palmes död så borde du veta vilket Palme och Sosse hat det fanns hos överklassen på den tiden. Samma förakt och hat som fanns mot Mona förövrigt nu på senare år. Så sluta flumma tack!

        Om tåget. Från den del av sverige jag kommer ifrån så fanns det ingen ”central” att gå till. Tåget var flera mil bort och skulle man med det så vart det att vänta länge på bussar eller betala dyrt för taxi. Det är väl det som skiljer tågromantikerna från sådana som mig. I min värld var tåg lyx för de som bodde nära stationen. Bilen blev därmed både billigare och smidigare än tåget.Tåget var väl för folket i staden med inte för oss andra.
         
        Under 70 talet så flyttade folk ut ur storstäderna. Den förhärskande tanken var att man skulle antingen leva på landet (gröna vågen) eller åtminstone i egen villa i någon förort. Ekonomin boomade och generösa villalån och avdrag gjorde att även arbetare kunde bo i nybyggt i attraktiva områden. Dessutom började kvinnorna arbeta vilket ökade familjeinkomsten radikalt. 
        En viktig del i att vanliga arbetare kunde köpa nya moderna hus var att bilen var överkomlig och att man kunde dra arbetsresor på skatten. Tack vare bilen så kunde folk med begränsade resurser alltså bosätta sig i fina områden.  Tåget blev i detta sammanhang mer och mer obsolet så politikerna trappade naturligtvis ned på investeringarna för tåg och satsade på bussar istället. Inget konstigt konspiratoriskt alls utan ett led i naturlig utvecklingen. 

         ”Det finns  Ingen i vänstern förnekar att bilen ger en stor frihet. Du är okunnig och full av fördomar.”  Kan du redogöra för de vänsterförslag som gör att fler människor med begränsade inkomster skall kunna äga och köra bil? Du skulle kunna hjälpa mig över mina fördomar om du kunde hjälpa mig med detta? Jag har under mina 50 år aldrig sett ett enda plakat på någon vänsterplakat som krävt billigare bensin, bättre vägar eller lägre bilskatt. 

Kommentarer är stängda.