Boknytt
Matens pris
Malin Olofsson & Daniel Öhman
Månpocket Fakta
Skamlös matindustri
Sensationellt bra reportagebok om den globala matindustrin – rapp, faktasäker och moralisk. Visar på en skrämmande och vidrig verksamhet där alla hänsyn offras för att pressa fram ytterligare vinst. Man mår illa och skäms för mänskligheten.
Den nyliberala kosmopolitiska matindustrin är storskalig, centraliserad, specialiserad, storföretagscentrerad, förgiftande, klimatförstörande, djurplågande, ohälsoskapande, bakterieresistensgynnande, artutrotande, låglöneexploaterande, vattenförstörande, finansinstabilitetsskapande, transportintensiv, fossilenergi-oljeslukande, småbondemissgynnande, fiskedödande, miljöförstörande, arbetslöshetsskapande, svältskapande, våldsam och dödande.
Några nerslag: Tre fjärdedelar av planetens fiskebestånd är antingen utfiskade, överfiskade eller fiskade till sin biologiska maxgräns, enligt FN:s mat- och jordbruksorganisationen FAO. Och den så kallade kommunistregeringen i Vietnam och den så kallade socialistregeringen i Brasilien är lika goda miljöförstörande matexporterande kålsupare som alla andra kapitalistländer.
Den soja som produceras i världen räcker till för att täcka hela mänsklighetens behov av protein. Istället pressar man på alla håll på för att vi ska äta mer av resurskrävande kött. Trots att vi svenskar idag får i oss 70 procent mer protein än vi behöver näringsmässigt.
Vad göra? Författarna ger recept på matlagning som minskar miljöpåverkan. Och uppmanar oss att sluta slänga mat. De tar upp olika gräsrotsinitiativ för ett annorlunda jordbruk. Kolonilotter, odla på tak, direktkontakt med bönder, köpa ekologiskt etcetera. Jättebra, men det räcker absolut inte.
En slags återgång behövs till gamla tiders självförsörjande, mångsysslande, ekologiska, småskaliga, lokala, decentraliserade, transportsnåla, närproducerande, överblickbara, mänskliga, djurvänliga, arbetsgivande, hållbara, landsbygdsutvecklande, kemikaliefria, kretsloppiga, konsumentnära, lågteknologiska, jordvärnande, hälsosammare och socialt hållbara familje- och småbondejordbruk (och varför inte kollektiv och kooperativ). Ställ Staten och Kapitalet åt sidan!
I Sverige kan mark, skogar, havskuster (som musslor) och sjöar (som fiskeodling) utvecklas mer för ett naturligt jordbruk. I vårt land har vi dessutom mindre skadeinsekter och gott om vatten.
Småbonderörelsen inser detta, liksom pratglada, välutbildade, engagerade medelklassintellektuella av olika sorter. Men den stora massan av vanliga människor varken vill eller har råd med att låta bli att köpa billigt u-landskött och annat. De står vid sidan av debatten om de stora mänskliga överlevnadsfrågorna och väljer glatt lågprismat framför andra hänsyn.
Som jag ser det går det inte, och hinns det inte med, att plottra med en snårskog av små idealistiska dellösningar. Det behövs ett nytt politiskt system som tar energikris, ekologi-klimatkris och ekonomikris på allvar i ett helhetsgrepp. Men då måste vanligt folk för att mobiliseras få något konkret i gengäld – som större jämlikhet och mer makt över vardagen.
Hans Norebrink
Läs mer: SR1, 2, 3, En bok om dagen, DN1, 2, 3, Malins bokblogg, MV, MA, Svenskt kött, Vårt röda rum,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Matens pris, Olofsson & Öhman, Matindustri, Köttätande, Nyliberalt, Fiske, Fiskbestånd, FAO, Kött, Soja, Sojaodling, Jord, Småbruk, Mat, Matproduktion, Småskaligt, Småbönder, Kultur, Böcker, Ekonomi, Jordbruk, Samhälle, Politik
Ett svar på “Skamlös matindustri”
Kommentarer är stängda.