Hur är en svensk?

Den första frågan i en serie frågor om svenskhet, muslimer och religion som ställdes i en uppsats i statsvetenskap vid Högskolan i Väst var Vad betyder svensk för mig? Den har jag svarat på i ett annat inlägg. I detta inlägg ska jag svara på frågan Hur är en svensk?

Det är en fråga som är betydligt svårare att svara på än den första. För mig så är den stereotypa bilden av någon som är svensk att denne person inte är tvärsäker, inte är högljudd, inte viftar med händerna när man pratar. En svensk är lite återhållsam, blyg, resonerande, försiktig, inte stöddig, förhäver sig inte, arbetsam, flitig, tillåtande, fördomsfri osv.

Det där är stereotypen om svensken som jag har. Jag uppfyller den inte själv. Jag är jämt tvärsäker (läs mina inlägg på bloggen så ser ni), jag viftar med händerna när jag pratar, jag är högljudd och störig, tvärsäker, tycker saker om alla, allt och allting, lätt stöddig, en obotlig besserwisser och oslagbar i TP. Men kanske är jag inte så svensk eller så stämmer inte bilden av en hur en svenska ska vara eller är. För jag heter ju ändå Anders Svensson även om mina förfäder är svenskar, danskar, irländare, fransmän, engelsmän, ryssar, tatarer, finnar och resande.

Så frågan om hur en svensk är tycker jag är svår. För jag är ju svensk, men uppfyller inte stereotypen. Så hur är egentligen en svensk? Kanske finns det inget svar.

Intressant?
I media: GP1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tags: , , , , , ,

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Hur är en svensk?”

  1. Svensson, hur kommer det sig att du är så tvärsäker?

    En av de egenskaper jag värderar högst bland de jag samarbetar med är att våga visa att man är osäker eller okunnig inom ett område ibland. Då slipper jag ägna massor av tid och kraft på att dubbelkolla uppgifter. Jag arbetar inom IT och om någon av mina kollegor alltid utger sig för att kunna allt eller är helt tvärsäker minskar mitt förtroende för personen helt enkelt eftersom det inte går att ha koll på allt.

    1. Jag skirver inte om något om jag är osäker. Men det handlar om olika kultur. Det sätt jag använder mig av när jag diskuterar är det latinska, det som används i Sydeuropa. Skillnaderna har beskrivits i tidningen Språk eller om det var Forskning & Framsteg.

      Det sätt jag använder är vanligt i svensk arbetarklass, men förekommer inte i svensk medelklass. Det är också vanligt bland invandrare. Jag kan vara tvärsäker ena dan, men ändra mig nästa dag (kanske under påverkan av nån annan) och då vara lika tvärsäker på det nya. Det är bara ett annata sätt att förhålla sig och ett annat sätt att diskutera. Ett sätt som jag gillar bättre och som är en del av den kultur jag växt upp i (svensk arbetarklass med delvis engelska/katolsk/judiska traditioner).

Kommentarer är stängda.