Ökande barnfattigdom?

Det stora problemet är inte bara de luddiga kriterierna för 60 % av medianinkomsten. I övriga världen räknas barn som fattiga om deras föräldrar har mindre än 50 kr/dag att leva på. Obs totalt för familjen. Så kriterier för vilka barn som är fattiga är inte solklara.

Andra problemet är de värderingar många politiker oavsett hemvist tar till:
* inte ha råd att resa utomlands på semester…. men hallå det har under mina 62 levnadsår ingalunda varit en självklarhet varken för arbetare eller tjänstemän. Många som rest har lånat för att resa och precis som de som lånat till hus fått dra av den låneräntan.

* Inte ha internetuppkoppling hemma…. Även om en uppkoppling är vanlig i dagens Sverige, känner jag många i olika åldrar som av skilda skäl inte har egen dator uppkopplad till nätet. Inte i sig något fattigdomskriterier i varje fall inte ensamt.

* Inte ha egen mobil…. känner många föräldrar oavsett härkomst och barns ålder som inte är beredda att låta sina barn ha egen mobil innan de blir ’tillräckligt’ gamla. Detta med ålder kan i en del fall vara 12 år i andra att de skall gått ut grundskolan. Vilket jag som gått Lärarhögskolan mycket väl kan respektera utan att ta för givet att det barnet är fattigt.

* Inte ha märkeskläder…. tja när jag var ensam mamma, min dotter är nu 29, och hade ont om pengar när jag sadlade om för att läsa till SO-lärare, så fick man ärva barnkläder. Barn växer ur kläder mycket snabbt och det går att få tag på begagnade kläder billigt på second hand om man inte har någon att ärva kläder av. Men det där med märkeskläder är enklare än så. Det går ofta att på second hand få tag på en märkesjacka eller en märkesjumper under 50 kr.Leta på andra ställen i städerna än närmaste second hand. Räcker med ett sådant plagg per år för att barnet inte skall behöva bli retad. Inte är det någon fattigdom att inte ha råd att köpa nya märkeskläder.

* Skolresor. Jag har ännu inte stött på en enda skola som inte hjälpt familj att söka bidrag från frivillig organisation om pengar till resa inte täckts upp av det skolan betalar eller skolförening samlat in.

Den relativa fattigdomen är precis lika allvarlig i ett fattigt land som i Sverige. Att det skulle finnas någon slags betydelsebärande skillnad mellan dessa fattigdomsbegrepp är ett liberalt feltänk som tyvärr många på vänsterkanten också gått på.

Den relativa fattigdomen är oerhört kostsam för samhället då den innebär att en stor grupp människor inte kan växa till sin fulla potential därför att de saknar access till vissa resurser som exempelvis information eller kulturella upplevelser.
I ett fattigt land kan ett barn tvingas tigga på gatan, eller börja arbeta redan i tonåren till en lön som omöjliggör att man uppnår sin fulla potential som samhällsmedborgare. Man saknar access även till grundläggande utbildning.
I ett högteknologiskt rikt land motsvaras detta av att inte ha access till det som kamraterna har och som bidrar till deras individuella utveckling. Det säger sig självt att ett barn som inte kan följa med på skolutflykten, eller inte har råd med internet hemma utestängs från möjligheter att växa.
I båda fallen slänger samhället värdefulla resurser på soptippen helt i onödan.

Jag har jobbat snart ett decennium i fattiga länder och det som slår en är hur till exempel skolan som resurs för fattiga har ett relativt sett mindre värde i ett rikt land jämfört med ett fattigt. I ett rikt land krävs det access till flera informationskällor för att klara sig väl, medan det i ett fattigt land är byskolan som kan vara den enda alternativa informationskällan utanför familjen.
Men i båda fallen är det den relativa fattigdomen som begränsar accessen till dessa alternativa kunskapskällor.

Själv har jag insett att det är en är fundamentalistiskt religiös tro på ökade klyftor bland liberaler numera. Om man hade haft den minsta vetenskapliga ansats borde man ju kunnat säga vilken Gini-koefficient som ger maximal välfärd sett över hela samhället. Eftersom man inte vill svara på detta så får vi väl betrakta det som ett bevis för att de faktiskt inte vill alla medborgares väl. Och så undrar man var ” klasshatet” kommer ifrån? De är ju inte bara religiösa fundamentalister, de är ju uppenbarligen svagsinta också, de där liberalerna.