Bra men överhettad antirasism

Svenskarna förstBoktips
Svenskarna först?
Lodenius och Wingborg
Atlas

Bra men överhettad antirasism

Anna-Lena Lodenius (med flera kunniga böcker i ämnet) och Mats Wingborg har goda föresatser med sin debattbok Svenskarna först ? – Handbok mot rasism och främlingsfientlighet. Boken fungerar som tänkt som studiematerial, kurslitteratur och som läsning för allmänheten. För de som vill debattera för en generös flyktingpolitik har de kartlagt  rasistiska och främlingsfientliga organisationer och argument. Dessa är föredömligt uppspaltade och exemplifierade. De blickar tillbaka till den lokalsjälviska flyktingdebatten i Sjöbo på 80-talet och till rasbiologiska debatten om judiska flyktingar från naziterrorn på 30- och 40-talen. Tydligt visar de på hur samma argument återkommer då som nu.

De går också i föredömlig närkamp med de flyktingkritiskas argument – istället för att ignorera dem. Å andra sidan hade de båda författarna gärna kunnat utveckla och sifferbelägga sina motargument mer. Deras upprepade försäkringar att de inte vill kalla alla argument för restriktiv invandringspolitik rasism verkar inte heller trovärdiga – speciellt som de efter en lång diskussion inte ger en definitiv definition av rasism.

Författarna har rätt när de säger att de som kritiserar flyktingpolitiken samtidigt bör distansera sig från rasistisk flyktingfientlighet. Å andra sidan tar de inte de debattörer på allvar som gör just det. Dessa anses på ett försåtligt sätt veta ”hur långt de törs gå för att inte väcka anstöt”. Bakom deras resonemang kan rastänkande ”anas”. Dessa debattörer är ”skickliga på att undvika att gå över gränsen till det som kan uppfattas som rasism”. Författarna säger att det finns skäl att ”anta att de mixofobiska argumenten används för att dölja en mer grov rasism”. De konstruerar en skala från främlingskritik till rasism, vilket gör att det förra framstår som ett integrerat försteg till det senare. Debattörer anses ”dölja sina mer extrema avsikter”. Efter rubriken Tydlig rasism kommer Mixofobi  – varvid det senare underförstått framstår som otydlig rasism. Författarna slår fast att det bakom skenbart rumsrena argument ”döljer sig rasistiska motiv”. När flyktingkritiska Kajsa Ekholm Friedman påminner om att hon är gift med en jude hänvisar man till att gamla nazister hade judiska vänner. Debattören Ingrid Björkman är en ”taktiker” som kringgår rasfrågan och på ett begåvat sätt ”undviker att säga det hon egentligen menar”  (min kursivering).

Ska man komma med sådana här påståenden får man ha mer på fötterna. Annars hotar i förlängningen pk-macarthyism (häxjakt på människor med fel politiska åsikter). Rasism är en sak. Nationell egoism en helt annan (som de också tar upp). ”Främlingsrädsla” ytterligare ett annat fenomen. Och så vidare. Huruvida mänskligheten kan rasindelas är en teknisk fråga – kanske motiverar skillnaderna det, kanske inte. Nationellt självbestämmande är legitimt, inte ”mixofobi”.

Hans Norebrink

Läs mer:  Google,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Bra men överhettad antirasism”

Kommentarer är stängda.