Förorterna kanske är ett problem

Läste också den artikeln i AB och reagerade
delvis som du Anders, men jag kunde kanske även se nån poäng i det som skrevs,
exempelvis hur Sthlm:s homogena innterstad inte kan betraktas som blandstad i
alla aspekter

Men förorter är ändå intressant att fundera på (och även att besöka).
Jag undrar vad som hände med ABC-idén.
Till exempel en av Anders Wahlgrens filmer handlade om Vällingby ”urtypen för ABC-förorten”. Denna modell är väl från 50-talet gissar jag. Kunde dra flera paralleller till den samtida stadsdelen Kortedala där jag bott några år.
Idén var väl bra: arbete, bostad, centrum inom ett relativt begränsat område. Tanken var nog att man skulle kunna gå och cykla mellan alla funktioner under dagen. Och ta kollektivtrafiken in till stan när det var dags.
Ändå blev de här förorterna lika bilberoende och nästan lika funktionsseparerade som de senare miljonprogramsorterna (60-70-tal). Så uppfattar i varje fall jag det baserat på upplevelser.
Nu var det väl inte så från början, vilket framkom i Wahlgrens film, på 50-60-talen fanns många funktioner i Vällingby och liknande stadsdelar/förorter.

Så man undrar varför det inte förblev ”blandstad”. Flera orsaker kan tänkas:

1) de var geografiskt separerade från andra stadsdelar och city. För en riktig ”blandstadsdel” krävs väl ett visst flöde av männsiskor även från andra stadsdelar, såvida inte stadsdelen i fråga är tillräckligt stor för att generera ett eget flöde internt. Men då gissar jag att det krävs en ännu större befolkning än vad än traditionell svensk småstad gör (som får betraktas som blandstad i förhållande till storstadens förorter), eftersom storstadens förorter konkurrerar med City om människoflödet. En småstad som utgör en centralort i sitt närområde är ju sitt eget city utan sådan konkurrens.

2) Frånvaro av kvartersstruktur. Det är väl ingen tvekan om att ”kvartersstaden” ger många fördelar för förutsättningarna för blandstad. 
Spontan definition av kvarterstad:
* hus byggda tätt kring gator.
* gatorna är inte trafikseparerade. =  utrymme för flera trafikslag inte minst gående.
* husen har lokaler i gatuplan i tillräcklig omfattning och variation.
* lokaler och hus är funktionsblandade så att det både bor folk och sker olika typer av verksamheter inom ett litet område.

Kvartersstaden kan i viss mån stå i konflikt med ett annat värde, nämligen närheten till natur. Det tror jag är ett värde som inte ska underskattas. Själv tyckte jag att t ex Kortedala hade klara fördelar och i vissa stycken var unikt, iallafall jämfört med innerstan och mer klassiska ”blandstadsdelar”.
Men det uppvägde inte helt den påtagliga frånvaron av blandstad.

Jag tror det går att rädda en del av de f.d ABC-stadsdelarna och andra förorter genom att kombinera ”blandstadifiering” med dess naturvärden. Faktiskt ser man många platser där det varken är bebyggt eller natur av värde, där det skulle gå utmärkt att förtäta. Till exempel finns ofta många, rätt stora, parkeringsytor mellan gata och bebyggelse, eller mellan gata och natur. Genom att satsa på lägre P-norm och på underjordiska garage eller P-hus borde mycket kunna göras. Andra exempel vinkelräta vägkorsningar som vore perfekt för bebyggelse (gärna slutet kvarter) som man påfallande ofta ser helt öde, ibland med lite ris och så kallad impediment, eller en övergiven och övervuxen park.
Jag tror alltså det finns möjligheter att på många platser i förort kunna få igång det som kanske nån gång varit idén eller utopin; stadsmiljö och naturnärhet i skön förening.