Anglo Irish Bank, dess ägare och direktörer är alla delaktiga i den ekonomiska spekulation och det fiffel som till slut tvingade Irland att ta nödlån för att försöka rädda ekonomin. Banken som var en viktig investmentbank på Irland med stor utlåning till bygg- och anläggningssektorna såväl som till fastighetsbolag startades 1964. Banken hade också privatbanksverskmahet och finansförvaltning riktad till mycket rika och för det ändamålet fanns dotterbolag i Schweiz. 2007 utpekades banken som världen bästa bank vid World Economic Forum i Davos i Schweiz.
Banken lånade under åren 2000-2008 ut stora belopp till direktörerna och styrelsemedlemmarna Sean FitzPatrick, David Drumm och Lars Bradshaw. Lånen döljdes inför varje årsbokslut genom att de överfördes som lån till andra banker varvid det såg ut som om lånen till direktörerna inet var så höga som de i verkligheten var. Inför bokslutet 2008 uppgick den verkliga skulden till direktörerna i bolaget till 150 miljoner euro men bokslutet tog bara upp 40 miljoner euro. 98 miljoner euro var till Bradshaw och Fitzpatrick som tagit lånen för att köpa aktier i Anglo-Irish Bank och andra företag. När det hela avslöjades av Irlands centralbank hösten 2008 avgick FitzPatrick, Bradsahw och Drumm. 2009 inleddes en brottsudnersökning mot banken och dess tidigare direktörer. Något som nu lett till att Fitzpatrick gripits som misstänkt för brott. I bokslutet 2009 uppgavs de totala lånen till direktörer, styrelsemedlemmar och närstående personer vara 255 miljoner euro. I detta belopp ingick inte de stora lån banken hade till Quinn Group, som var bankens största ägare med 15% av aktiekapitalet. Dessa aktier köptes under 2007-2008 med hjälp av lån från banken själv.
Banken hade lånat ut stora pengar till Quinn Group och dess ägare Sean Quinn. Huvudsaklig säkerhet för lånen var aktierna i Quinn Group och i banken själv. På samma sätt var det med lånenn till EMPG och dess ägare Barry O’Callaghan. EMPG som ägde det US-amerikanska förlaget Houghton Mifflin Harcourt gick nästan omkull i början av 2009 och Anglo-Irish hamande omedelbart i svårigheter på grund av det. EMPG och dotterbolaget rekonstruerades och refinansierades, men det innebar stora förluster för aktieägarna och därmed för deras långivare som exempelvis Anglo Irish Bank. Detta var ytterligare en orsak till nationaliseringen som ju var ett försök att rädda banken. Såväl Barry O’Callaghan och Sean Fitzpatrick hade fått mångmiljonlån av Anglo-Irish för att köpa aktier i EMPG. Lån som de när bolaget gått omkull knappast kunde betala tillbaka. EMPG är ett skattesmitarbolag registrerat på Cayman Islands. Efter rekonstruktionen av bolaget hamnade kontrollen av det i US-amerikanska private equtiy-bolags händer. Bland ägarna kan nämnas Paulson & Co., Apollo Management, BlackRock, Guggenheim Partners, Fidelity Investments och Avenue Capital. De tidigare irländska investerarna hade förlorat alla sina investeringar. Många av dem hade finansierats genom lån från Anglo-Irish Bank.
Sean Quinn hade i början av 2010 totalt skulder till Anglo-Irish Bank på 2,8 miljarder euro och deras bygg, entreprenadföretag, finans och föräkringsföretag Quinn Group skulder på ytterligare 1,2 miljarder euro. Säkerheter för lånen var aktier i det konkursfärdiga företaget Quinn Group och aktier i Anglo Irish Bank själv. Quinn-familjen fråntogs ägandet av Quinn Group i april 2010 och en förvaltare tillsattes. Anglo Irish Bank och därmed den irländska staten blev i praktiken huvudägare i Quinn Group från april 2011. Några månader senare fusionerade Anglo Irish Bank med Irish Nationwide Building Society och bytte namn till Irish Bank Resolution Corporation.
I början av 2009 nationaliserades banken på grund av att den i praktiken var bankrutt. Staten fick på grund av detta problem och har senare varit tvungna att söka nödlån. 11 dagar innan nationaliseringen uppgav en annan bank, Merrill Lynch, att man efter undersökningar funnit att Anglo-Irish Bank var en finansiellt sund bank. Det var alltså allt annat än sant och man undrar vad Merrill Lynch verkligen vill dölja. Merrill Lynch fick 11 miljoner euro för att ljuga. I mars 2011 annonserades att de totala förlusterna i Anglo-Irish var 17,7 miljarder euro, den största finansiella förlusten i irländsk historia.
Undersökningarna om brott har tull slut resulterat i att tidigare VD:n och styrelseordföranden i banken, Sean Fitzpatrick, gripits som misstänkt för brott i samband med bankens spekulativa och omfattande låneaffärer. Även andra personer som tidigare var ledande i banken har gripits, däribland tidigare finansdirektören McAteer och lånechefen Whelan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anglo Irish Bank, EMPG, Cayman Islands, Quinn Group, Spekulation, Sean Fitzpatrick, Lars Bradshaw, David Drumm, Sean Quinn, Barry O’Callaghan, Skattesmitare, Fiffel, World Economic Forum, Davos, Houghton Mifflin Harcourt, Irland, Brott, Ekonomi
Tags: Anglo Irish Bank, EMPG, Cayman Islands, Quinn Group, Spekulation, Sean Fitzpatrick, Lars Bradshaw, David Drumm, Sean Quinn, Barry O’Callaghan, Skattesmitare, Fiffel, World Economic Forum, Davos, Houghton Mifflin Harcourt, Irland, Brott, Ekonomi
Powered by Qumana
