Queer är ett problem för vänstern och kanske för HBT-rörelsen också?

Borgerliga tyckare, bögar och flator, transsexuella och andra tycker att queer-teorierna är en fara för deras rörelses existens. Man tror att vänstern ska kidnappa deras så kallade rörelse. Om vänstern återigen skulle komma att dominera HBT-rörelsen så är det bara en återgång till de förhållanden som rådde på 1970 och 1980-talen. HBT-rörelsen på den tiden var en vänsterrörelse. Det var också då grunden las till dagens mycket större tolerans mot avvikande i Sverige jämfört med då. Därefter har kommersiella intressen kidnappat rörelsen med stöd av borgerliga HBT-aktivister. HBT-rörelsen har sakta men säkers avpolitiserats.

Det var då, på 1970-talet, som slaget avgjordes inte, inte idag genom kommersiella jippon. Det finns HBT-aktivister som vill ändra på de nuvarande förhållandena och det har jag inget emot. Det har därmeot borgerliga skribenter och media. Det är bättre med en rörelse där bögar, flator, transpersoner och andra sexuella minoriteter är en slags freaks, avvikande cirkusdjur som visar upp sig på trevliga Pride-fester varenda år än att man har en rörelse med en politisk agenda.

Som det nu är bekräftar Stockholm Pride snarare folks fördomar om bögar, lesbiska och transpersoner genom sin existens och hur det hela arrangeras och hur en del folk uppför sig. Översexuella fjollor. Manhaftiga kvinnor som kan nita vilken person som helst osv. Fördomar. Jag tror inte queerbegreppet har kraften att ändra på detta och tror dessutom inte det är bra.

Queer-begreppet kommer som jag ser det innebär ett än större fokus på vad det är som skiljer homosexuella, transsexuella och andra sexuella minoriteter från majoriteten av oss, den heterosexuella majoriteten.  Ett fokus på identitet verkar segregerande och splittrande istället för enande och gemensamhetsskapande. På samma sätt är queer negativt för den antirasistiska kampen, ett fokus på en invandrares identitet som invandrare, som väsensskild från ”svensken”, är segregerande snarare än integrerande.

Genom fokus på identitetsfrågor, sådant som vilken etnicitet jag har, vilken religion jag har, vilket kön jag har (av ett otal möjliga genom att queer-teoretiker också tycks övertygade om att kön enbart är en social konstruktion), hur jag ser ut, vem jag ligger med, vilken kyrka jag går eller inte går i så splittrar man arbetarklassen istället för enar, Det blir segregation istället för integration och sammansmältning. Geno sitt sätt att tänka och agera försvagar queer-teroretiker och queeranhängare kampen mot privatiseringar och försämringar i samhället, man försvagar arbetarklassen, man till och med driver vanlig folk i armarna på Sverigedemokraterna genom sitt fokus på identitet istället för plånboksfrågor.

Plånboksfrågor förenar fattiga och arbetare oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning osv, därför ska vänstern fokusera på det och inte på identitet. Genom att man förenas i kamp för gemensamma intressen så motverkas fördomar, rasism, homofobi med mera på ett vettigt och bra sätt.  Att känna gemenskap är bättre än att känn utvaldhet eller utsatthet (Fokus på identitet skapar bägge förhållningssätten).

Genom fokus på identitet så menar jag att queer-begreppet och queerteorier innebär en försvagning av vänstern. För mig är de uppfattningarna inte vänster alls och jag tror att en hel del av föklaringen till Vänsterpartiets kräftgång ligger i detta fokus på identitetsfrågor. Hel vänstern plågas av samma sak och det är en skam för det leder inte framåt utan verkar enbart stärkande på högern. Sannolikt kan queerteorier och queertänkande ha samma effekt på HBT-rörelsen, men det har alltså egentligen inte med höger eller vänster att göra. Queer är inte vänster, inte socialistiskt.

Intressant?
Bloggat: LOKE,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Hmm, lite lagom fördomsfull text i sitt ordval. För en av Prides tankar är ju att folk ska få vara som de vill utan att folk kallar dem för ”översexuella fjollor”, ”manhaftiga kvinnor” eller ”freaks”. Att vi faktiskt accepterar att de finns de som vill klä sig lite hur som helst eller bete sig lite hur som helst.

    Själv känner jag många människor som är fetishister, det är väl de som du kallar för freaks. De är väldigt glada över att ha en plats i Pride. Att få vara en del av en gemenskap där ingen tittar ner på dem. Istället glädje och acceptans. 

    Det är väl lite av problemet. Att rörelsen först och främst skapades enbart för bögar, att flator långt senare accepterades och fick en roll. Att många först såg ned på dem. Och nu är det vissa som gnäller över andra sexuella minoriteter som fetishister eller BDSM-folk som också söker acceptans.

    Men utöver det så håller jag med dig om att Queer inte är vänster i sig och att identitetspolitiken ofta är försvagande för vänstern.

    • Jag håller med dig. Men ordvalet är gjort lite för att provocera fram reaktioner. Men de flesta verkar ju känna mig (och hur jag jag skriver) vid det här laget, så det verkar funka lite dåligt idag.

  • Pingback: Assange och feminismen | Svensson()