I juni strejkade arbetare vid 300 textilfabriker i Bangladesh en vecka. Det som utlöste strejkerna är dålig arbetsvillkor och löner rent generellt parat med kraftigt stigande levnadsomkostnader. Arbetsköparna, fabriksägarna, har vägrat gå med på förbättringar innan strejkerna ägde rum. Efter strejkerna har vissa fabriksägare gått med på lönehöjningar, men inte alla och det finns inte heller nåt nytt generellt avtal för hela branschen.
Produktionsbortfallet skapade problem för många västerländska klädföretag, exempelvis svenska HM. De västerländska företagen (19 stycken) har därför utövat påtryckningar på regeringen i Bangladesh för att få dess att lösa situationen. Det har de också lovat att göra, men i mina öron låter det faktiskt lite oroväckande. Regeringen i Bangladesh har dock lovat positiva åtgärder:
Arbetsminister Khandaker Mosharraf Hossain sade på onsdagen att han lovat klädköparna att regeringen ska ordna billigare mat och hejda hyreshöjningarna. Några fabriksägare har även lovat att höja lönerna, sade han.
Att en del fabriksägare efter strejkerna vägrade öppna fabrikerna igen gjorde inte saken bättre för de stora västerländska klädföretagen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om HM, Ekonomi, Kapitalism, Textilföretag, Klädkedjor, Textilfabriker, Låglönearbetare, Kläder, Strejk, Arbetarkamp, Fackligt, Samhälle, Politik
