Klimat, miljö och rasism

Klimat och karaktärBoktips
Klimat och karaktär
Carl Frängsmyr
Natur och Kultur

Klimat, miljö och rasism

En bok med den träiga titeln ”Klimat och karaktär – Naturen och människan i sent svenskt 1700-tal” är förstås en doktorsavhandling. En flyhänt lättskriven sådan. Men vilket intresse har detta snäva ämne annat än för de närmast sörjande?

Ja, det visar sig att klimat kan tolkas bredare. Som hela människans livsmiljö. Och att klimat och miljö förr användes intensivt för att förklara folkkaraktärer och ”rasskillnader”. I Sverige användes bland annat det härdande klimatet för att bygga upp en tidig nationell identitet och medborgarpatriotism.

Upptäcktsresor, kolonialism och slaveri hade ökat intresset för variationen inom människosläktet. Eller människosläktena. För en viktig diskussionsfråga var om människan bestod av flera arter eller en. Det senare var bland annat kyrkans inställning.

Allt detta diskuterande slutade inte sällan i eurocentrisk rasism. Men inte i 1800- och 1900-talens fasta biologiska ”arvsrasism”. På 1700-talet och tidigare trodde man snarare på en förändringsbar klimatisk ”miljörasism”.

Man tänkte sig att vita skulle bli svarta i Afrika och svarta vita i Europa – med tiden. Mindre rasistiskt? Icke! Europérna var norm och alla andra raserna degenererade av sin slappa miljö. Rasismen byggde på klimatlära.

Detta tema är bokens bredare behållning.

Hans Norebrink

Läs mer: Google, KB, NT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements