Nordkalk – en dålig arbetsköpare med dåliga arbetsplatser?

Del 3 av 5 i serien Nordkalk och Ojnareskogen

Nordkalk, ett företag som ingår i den finska Rettig-koncernen står i centrum av en miljöstrid på Gotland. Man har fått tillstånd att öppna ett nytt kalkbrott i Bunge, i ett område som har varit tänkt att bli naturskyddat. En rad miljöorganisationer har agerat för att förhindra kalkbrottet i Ojnareskogen att öppna. Efter mina två inlägg om Nordkalk respektive Ojnareskogen har jag nåtts av meddelanden att Nordkalk också är ett företag som eftersätter arbetsmiljön.

Nordkalks anläggning i Luleå drabbades 2011 av en omskriven arbetsplatsolycka. En ung man dog och en annan fick skador för livet. Totalt skadades sju personer. Orsaken var kanske inte så mycket Nordkalk som arbetsgivare utan det system av inhyrda företag, bemanningsföretag och liknande som dominerar på många svenska arbetsplatser idag:

Gustaf, 19, är en kämpe. Hans liv blir aldrig sig likt efter arbetsplatsolyckan, men han tänker inte ge upp. Kompisen Johan, 23, är däremot död. Båda var anställda av underentreprenörer med uppdraget att rengöra en kalkugn i Luleå.

Ägaren av kalkugnen anlitade inhyrd personal. Inget märkvärdigt med det, så ser det ut på många större arbetsplatser i dag. De inhyrda får ta riskerna, och riskerna ökar ytter­ligare eftersom de är inhyrda. Jobbet ska gå fort, att de saknar erfarenhet hinner ingen tänka på. Ofta är de unga. Inte heller det är överraskande. Var femte ung vuxen, 16–24 år, är i dag arbetslös. Ungdomarna får acceptera de uppdrag som bjuds. De har inte råd att överväga riskerna, ställa krav på säkerheten, fundera på om de verkligen klarar jobbet.

Den som är inhyrd ska utföra uppdraget, utan tjafs. Fenomenet är inte nytt. De inhyrda på Hallandsåsen anmälde inte att de fick problem av tätningsmedlet under tunnelbygget. De var rädda att förlora sina jobb. Sedan dess har de inhyrda blivit fler.

Det är välkänt att inhyrda råkar ut för fler olyckor än fast anställda. Orsakerna redovisas i ovanstående citat. Att det blir fler och fler inhyrda på svenska arbetsplatser ger fler olyckor. Orsak till att det finns fler inhyrda är politiska beslut. Problemet är att privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag är tillåtna. Kortsiktig vinstjakt, vinstmaximering, leder till att företagen hellre hyr in än anställer själva. Inhyrd personal kan få gå med en dags varsel och inga uppsägningstider finns i praktiken. Osäkra anställningar ger osäker och tystlåten personal, Tystlåtna arbetare. Det möjliggör för företagen att försämra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

Det var sådant som låg bakom olyckan på Nordkalk där en ung man dog och en annan skadades svårt. Men Nordklak har också ett mer direkt ansvar för olyckan. Företaget ljög nämligen de anställda rakt i ansiktet då de påstod att metoden de instruerade de inhyrda att använda var säker:

Lars Ström, platschef på Norfrakalk i Verdal i Norge, ger följande kommentar till Arbetarskydd:

– Jag har varit med om en nästan lika stor rusa. Vi kylde ner ugnen flera dagar och injicerade små mängder vatten från undersidan.

Magnus Öhman, produktionschef på SMA Mineral i Filipstad utbrast bara förvånat när Arvid Solli ringde: Hur tänkte de?

Av Nordkalks kommunikationschef fick Arvid Solli veta att metoden att spruta in vatten i en ännu varm kalkugn tidigare använts av företaget.

– ”På Gotland har vi använt den här metoden”, sa hon. Hon ljög mig rakt i ansiktet. Fast det är klart, hon var väl bara felinformerad, säger Arvid Solli som då redan varit i kontakt med platschefen på Gotland, Ola Thuresson, som bestämt förnekat detta.

Dessutom hade en mindre olycka inträffat tidigare under arbetets gång utan att Nordkalk stoppade arbetet för utredning och undersökning:

– Det här var inte en del av vårt normala underhåll på kalkugnen. Vi skulle bara hjälpa till att skära upp hålet. Någon riskbedömning hade inte gjorts, säger Patrick Riikkula, arbetsledare på Empower.

Enligt Patrick Riikkula ringde Nordkalks driftledare Thure Johansson efter brandbilen medan Sune Mukka, en inhyrd konsult, jagade på: ”Grabbar, det här gör vi på 48 timmar!” ska han ha sagt och ritat på ugnen hur stort hålet skulle vara.

Mehmet Arpaci åkte till sjukhus efter olyckan. Arbetet med att få bort kalkklumparna fortsatte.

– Varför? Jag fattar inte. Jobbet borde ha avslutats direkt, säger Mehmet Arpaci som är timanställd hos entreprenören Empower.

När telefonen ringde hade han jobbat på SSAB hela dagen.

– Vi skar ett hål i ugnen. Sen skulle jag stå och peta på kalkklumpen med ett kopparrör med tryckvatten, men röret fastnade. Till slut lyckades jag få loss det. Då rasade lite kalk ner i vattnet.

Mehmet Arpaci fick en puff i ansiktet och kastade sig nerför trappan.

– Det sved och sved och gick inte över.

Arbetet borde naturligtvis ha stoppats efter den första olyckan och en utredning gjorts. Att så inte skedde är utan tvekan Nordkalks ansvar. Olyckan har senare, juli i år, föranlett en förundersökning om brott. Detta då utredningarna om olyckan visat på totalt kaos vad det gäller ansvarsförhållanden och liknande. Ingen tycks ha vetat vad någon gjorde. 6 olika underentreprenörer var inblandade och Nordkalk tog helt klart inte sitt ansvar. Viktigast för dem var en kort stopptid så att de snart kunde börja tjäna pengar igen.

Den svåra olyckan i Luleå är inte heller den enda olycka som drabbat Nordkalks anläggningar. År 2007 skedde en olycka med en 50 tons truck i kalkbrottet vid Storugns på Gotland. Vid den olyckan dog en person.

Eftersom arbetsköpare och företag uppenbarligen inte klarar av att ta sitt ansvar för arbetsmiljön krävs lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med problemen. Bemanningsföretag och privata arbetsförmedlingar bör förbjudas. Facket bör få möjlighet till vet mot entreprenörer som ska in på en arbetsplats och de delar av arbetarskyddet som borgarregeringen tagit bort och lagt ner bör återskapas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Ojnareskogen på Gotland – behöver den räddas?Gotland: Ojnareskogens avverkning startad >>
Advertisements