Jag har ingen aning, men jag är i likhet med de flesta människor övertygad om att Sture Bergwall (som Thomas Quick heter idag) dömts på bristfällig bevisning och genom maniupulationer i flera av de mordfall han dömts för. Men det behöver inte betyda att han är oskyldig till alla mord han dömts för, det behöver inte heller betyda att han nödvändigtvis är oskyldig till de mord där såväl han själv som bevis manipulerats. Enligt Göran Lambertz finns det mordutredningar där det inte förekommit manipulation eller felaktigheter:
Eftersom det nu hävdas att polisen har gett honom alltför mycket information, har jag valt ut några uppgifter som Sture Bergwall lämnat och som inte kan ha sitt ursprung hos någon annan.
1. När Bergwall skulle visa den plats där han gjort sig av med kroppen efter en nioårig norsk flicka pekade han ut en skogsväg som var spärrad med en vägbom och ett hänglås. Bergwall förklarade att man måste åka in där och att det hade gått bra i samband med mordet. I utredningen blev det klarlagt att bommen vanligtvis var låst, men att det pågick arbeten vid en kraftstation i området den aktuella natten och att den därför kan ha varit öppen.
2. Bergwall berättade om en liten såg som han hade använt för att ha sönder nioåringens kropp. När polisen letade hittade man med metalldetektor bladet till en så kallad bågfil i det begränsade område där han hade sagt att verktyget skulle finnas.
3. När Sture Bergwall ombads ge detaljer som kunde styrka att han hade varit på plats när en elvaårig pojke försvann, berättade han att han hade sett en annan pojke vid ett grannhus med en stickad tröja i ett karakteristiskt mönster. Bergwall tecknade en skiss av tröjan. En pojke i huset passade på Bergwalls beskrivning, och mönstret på tröjan stämde väl med teckningen.
4. Vid polisförhör beskrev Sture Bergwall ett märke på den elvaårige pojkens kropp och ritade en skiss. När utredaren två dagar senare frågade pojkens mamma bekräftade hon att han hade ett födelsemärke och gjorde en skiss som stämde väl med Bergwalls.
5. I samband med vallning i Norge angående mordet på en 17-årig flicka pekade Bergwall till utredarnas överraskning ut fyndplatsen för ett annat mord. Utpekandet medförde att utredningen om mordet på en ung norsk kvinna kom igång och så småningom ledde till att Bergwall fälldes. Under den utredningen fick inte förhörsledaren någon information om brottet innan Bergwall hann berätta så mycket att det räckte till åtal.
Innan man betraktar Sture Bergwall som en osannolik sexmördare bör man betänka att han tidigare hade begått flera sexuella övergrepp mot pojkar och knivhuggit en person som nästan avled av skadorna. Av läkare har han bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus” och vara ”under vissa förhållanden utomordentligt farlig för annans personliga säkerhet till liv och lem”.
Jag har ännu inte läst Hannes Råstams bok om Quick-fallet. Den är säkert övertygande och mycket bra. Men ger den hela sanningen? Det tycks Lambertz mena att den inte gör. Jag har personligen ingen aning, men Sture Bergwall är uppenbarligen dömd för allvarliga brott som inte är mord och han är enligt läkare inte helt frisk. Det förefaller inte helt omöjligt att han ändå är skyldig till några av de mord han dömts för. Och självklart borde hela affären Quick granskas ordentligt för att utreda vad och hur det kunnat gå så fel.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sture Bergwall, Thomas Quick, Göran Lambertz, Rättsskandal, Mord, Hannes Råstam, Brott, Rättsväsen, Polisen, Våld, Samhälle







Pingback: Lambertz får kritik för sitt utspel om Quickfallet | Svensson