Är Quick verkligen oskyldig till alla mord han dömts för?

Jag har ingen aning, men jag är i likhet med  de flesta människor övertygad om att Sture Bergwall (som Thomas Quick heter idag) dömts bristfällig bevisning och genom maniupulationer i flera av de mordfall han dömts för. Men det behöver inte betyda att han är oskyldig till alla mord han dömts för, det behöver inte heller betyda att han nödvändigtvis är oskyldig till de mord där såväl han själv som bevis manipulerats. Enligt Göran Lambertz finns det mordutredningar där det inte förekommit manipulation eller felaktigheter:

Eftersom det nu hävdas att polisen har gett honom alltför mycket information, har jag valt ut några uppgifter som Sture Bergwall lämnat och som inte kan ha sitt ursprung hos någon annan.

1. När Bergwall skulle visa den plats där han gjort sig av med kroppen efter en nioårig norsk flicka pekade han ut en skogsväg som var spärrad med en vägbom och ett hänglås. Bergwall förklarade att man måste åka in där och att det hade gått bra i samband med mordet. I utredningen blev det klarlagt att bommen vanligtvis var låst, men att det pågick arbeten vid en kraftstation i området den aktuella natten och att den därför kan ha varit öppen.

2. Bergwall berättade om en liten såg som han hade använt för att ha sönder nioåringens kropp. När polisen letade hittade man med metalldetektor bladet till en så kallad bågfil i det begränsade område där han hade sagt att verktyget skulle finnas.

3. När Sture Bergwall ombads ge detaljer som kunde styrka att han hade varit på plats när en elvaårig pojke försvann, berättade han att han hade sett en annan pojke vid ett grannhus med en stickad tröja i ett karakteristiskt mönster. Bergwall tecknade en skiss av tröjan. En pojke i huset passade på Bergwalls beskrivning, och mönstret på tröjan stämde väl med teckningen.

4. Vid polisförhör beskrev Sture Bergwall ett märke på den elvaårige pojkens kropp och ritade en skiss. När utredaren två dagar senare frågade pojkens mamma bekräftade hon att han hade ett födelsemärke och gjorde en skiss som stämde väl med Bergwalls.

5. I samband med vallning i Norge angående mordet på en 17-årig flicka pekade Bergwall till utredarnas överraskning ut fyndplatsen för ett annat mord. Utpekandet medförde att utredningen om mordet på en ung norsk kvinna kom igång och så småningom ledde till att Bergwall fälldes. Under den utredningen fick inte förhörsledaren någon information om brottet innan Bergwall hann berätta så mycket att det räckte till åtal.

Innan man betraktar Sture Bergwall som en osannolik sexmördare bör man betänka att han tidigare hade begått flera sexuella övergrepp mot pojkar och knivhuggit en person som nästan avled av skadorna. Av läkare har han bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus” och vara ”under vissa förhållanden utomordentligt farlig för annans personliga säkerhet till liv och lem”.

Jag har ännu inte läst Hannes Råstams bok om Quick-fallet. Den är säkert övertygande och mycket bra. Men ger den hela sanningen? Det tycks Lambertz mena att den inte gör. Jag har personligen ingen aning, men Sture Bergwall är uppenbarligen dömd för allvarliga brott som inte är mord och han är enligt läkare inte helt frisk. Det förefaller inte helt omöjligt att han ändå är skyldig till några av de mord han dömts för. Och självklart borde hela affären Quick granskas ordentligt för att utreda vad och hur det kunnat gå så fel.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Erik Engberg

    Vill du få en snabb inblick i hur fel Lambertz har kan du läsa åklagarens beslut att lägga ner åtalet i fallet Johan Asplund. På sidorna 6 och 7 redogörs för hur födelsemärket kom med i utredningen och på sidorna 12 och 13 kan man läsa om beskrivningen av tröjan och ”utpekandet” av grannpojken.

    http://www.aklagare.se/PageFiles/6574/Beslut.pdf

    Och det här skrevs innan Råstams bok publicerades. Lambertz är inte alls påläst. Inte det minsta. Han borde åtminstone ha läst ovanstående beslut innan han uttalar sig i skuldfrågan men inte ens det har han bemödat sig med att göra. Han har läst domarna där Quick fälls och ingenting annat.

  • Svante55

    Jag tycker du ska läsa Hannes Råstams bok innan du börjar skriva sådana här texter där du antyder saker som du inte vet något om. Ett stort problem med det påstådda mordet på den nioåriga norska flickan är t ex att kroppen aldrig hittats, det finns faktiskt inga bevis för att hon mördats. 
    I punkt nummer ett lyfter du fram att en bom eventuellt varit öppen. Det finns flera problem med denna bom. Problem ett är att det inte alls bevisas i utredningen att den varit öppen, det enda som framkommer är att personer säger att den kan ha varit öppen. Att kalla detta för bevis är ett skämt. Det andra problemet är att det finns inga bevis för att flickan mördats i detta område, förutom att Quick själv påstod det. Som sagt det finns inga bevis för att flickan alls mördats och ifall hon mördats så vet vi inte var det skett. Att Lambert nu går ut och hävdar att detta är bevis för att Quick är skyldig är i sig en skandal, en allvarlig skandal eftersom han har den position han har. I punkt nummer två tar du upp en såg, men problemet med denna såg är av samma kaliber som bommen. Det finns faktiskt ingenting som bevisar att denna såg använts för att stycka någon, än mindre för att stycka den aktuella flickan. Det finns inga som helst bevis för att hon styckats förutom Quicks vittnesmål som han nu har tagit tillbaka. Alltihop är ett enda stort korthus och om jag var du skulle jag tänka mig för innan jag ställer mig på Lamberts och Kwast sida. Det mest tragiska med hela Quick-affären är att vi nu sitter med ett antal olösta mord – där den eller de skyldiga har kommit undan rättvisan och det är inte Quicks fel. 

    • Det är ju Lambertz som påstår saker och det är hans punkter jag citerar. Jag tror han vet mer eller lika mycket som du. Själv har jag ingen detaljuppfattning om punkterna i fråga eller morden ifråga.

      • Svante

        Jag har tidigare haft höga tankar om Lambertz, men efter detta utspel är allt förtroende förbrukat. Jag tror inte för ett ögonblick att Lambertz läst utredningen och satt sig in i detaljerna. 
        Vad detta handlar om är antagligen att han har svårt att acceptera att hela Quick-affären är århundradets största rättsskandal. Att seriemördaren Quick är en uppdiktad historia. 
        Jag kan förstå att många kan ha svårt för att acceptera en sådan sak eftersom det får marken att gunga lite under fötterna. Men jag förväntar mig att en person i Lambertz ställning med en post i Högsta domstolen ska ta reda på fakta innan han springer ut i media och påstår en det ena en det andra. 
        Lambertz har ju tidigare varit i blåsväder just för att han anklagats för att vara en impulsiv person som agerar först och tänker sen. Nu vet iallafall jag att den anklagelsen mot honom stämmer. 

  • Svante55

    Ett annat problem är att jag trodde att en grundläggande rättsprincip var att man var oskyldig tills motsatsen bevisats. Nu går Lambert ut och hävdar att Quick inte alls är oskyldig bara för att domstolen kommit fram till att ingenting tyder på att Quick mördat flickan. 
    Alltså hur kunde Lambert hamna i HD? Det är i sig ett mysterium. 

  •  Läs t.ex. vad åklagaren som beslutade om nedläggning av ärende skriver (http://www.aklagare.se/PageFiles/6574/Beslut.pdf) om födelsemärket som Lambertz alltså anser är ett tungt bevis:
     
    ”Förhörsledaren, som då haft helt klart för sig att JA inte hade ärr på magen men ett födelsemärke på annat ställe än där SB be-skrivit detta uttrycker sig i förhöret med SB på följande sätt när märket är uppe till genomgång. ”Finns det någon möjlighet att det är på andra sidan av krop-pen. Du har sagt att det är på en bestämd sida om kroppens mittlinje som du tog upp då… Finns det någon möjlighet att det är på andra sidan kroppen?… Är det så att det kan vara skillnad på höger och vänster och fram och bak el-ler”. Efter denna fråga vandrar sedan märket i SBs fortsatta berättelse till andra sidan kroppen och hamnar på en skinka där förhörsledaren således redan vet att märket funnits. Det är självfallet på det viset att SB borde, om han var den gär-ningsman han själv utgav sig för, kunnat lämna korrekta uppgifter om denna hudförändring och dess placering redan från första början men har inte klarat detta.”

    • Jag har läst det. Men valde att inte ta med det i detta inlägg. Jag hävdar ju inte att Lambertz är trovärdigare än nån annan, bara att det faktiskt kan vara så att Quick är skyldig till nåt av de brott han fällts för. Bara för att utredningen misskötts så behöver det inte betyda att Quick är oskyldig ändå. Däremot betyder att man inte kunnat bevisa hans skuld i flera av fallen och därmed ska han betraktas som oskyldig till de fall där han nu frikänts.

      • Om Lambertz räknar upp födelsemärket som ett ”tungt” bevis för TQ:s skuld blir i alla fall jag väldigt konfunderad. Vad talar för att han är skyldig till något av morden? Finns det någon form av bevisning överhuvudtaget som inte har skapats (som födelsemärket) av utredarna själva? Om födelsemärket är ett av de tyngsta bevisen blir man mörkrädd.

        • Betänksam över Lambertz möjligen, betänksam över hur utredningarna skötta var jag redan och det antar jag att du var tidigare också

  • Pingback: Lambertz får kritik för sitt utspel om Quickfallet | Svensson()

  • Självklart finns en hypotetisk möjlighet att SB skulle kunnat begå något mord, i något sammanhang. Men definitivt inte morden på Johan eller Therese. I dessa fall är hans oskuld så tydlig att det nästa blir löjligt. Att Lambertz utifrån sin position som justitieråd ändå hävdar att SB – som frikänts från just dessa mord – ändå skulle vara skyldig är inte bara patetiskt utan direkt farligt. Lambertz använder här sin position som domare i Högsta domstolen för att ingripa i en pågående rättsprocess. Det är ett aldrig tidigare skådat övergrepp! Han agerar i uppenbar panik för att försöka göra en cover up av sin blunder då han som Justitiekansler lovordade polis och åklagare i Quik-utredningarna trots att han uppenbart inte hade läst en sida av utredningsmaterialet.