Det enskilt största problemet i svenskt rättsväsen är häktningar och häktningstider. I praktiken kan en för brott misstänkt person i Sverige vara häktad hur länge som helst. Dessutom helt isolerad. Förfarandet har kritiserats av många internationella organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Att sitta isolerad under lång tid är i praktiken att jämställa med tortyr och kan få många att erkänna brott de kanske faktiskt inte begått. En sak man ska ta i beaktande när man bedömer de för Kortedala-dådet misstänkta ungdomarna och deras ändrade berättelser i rättegången.
Därför är jag föga förvånad när Gottfrid Svartholm Warg, misstänkt för dataintrång, inte får träffa sin mor. Myndigheternas agerande i fallet är det vanliga när någon är misstänkt för ett brott som myndigheterna av någon anledning anser vara allvarligt. Men ändå inte helt typsikt. För i detta fall, med Svartholm Warg, är kriminalvårdsmyndigheten som tycks krångla, i normalfallet är det åklagaren som inte ger tillåtelse. Något han verkar ha gett i detta fall.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Häktning, Svartholm Warg, Kortedala-dådet, Lagstiftning, Rättsväsen, Brott, Samhälle, Politik
