Om Malmö var kristendomsfientligt

Svenska Dagbladet har idag två artiklar om judar i Malmö och den alldeles helt oacceptabla antisemitismen som drabbat judar i Malmö. Det framgår där att judiska församlingen uppmanar sina medlemmar att anmäla allt som kan tolkas som hatbrott eller antisemitism. Något som lett till ökat natal anmälningar när det gäller antisemitism i Malmö. Mörkertalet har minskat helt enkelt.

Det betyder inte att antisemitismen i sig ökat eller att Malmö är en besvärlig stad att leva i för judar. men mycket tyder på att det kan vara jobbigare i Malmö än i Göteborg eller Stockholm. Ett av inläggen, intervjuer med fyra judar visar dock inte på nåt sånt. En del saker som de säger skulle kunna vara problematiska ur andra synpunkter. Speciellt om man som jag är negativ till all form av religion.

Jag har för att se om man uppfattar intervjuerna annorlunda om den religiösa tillhörigheten ändras gjort om intervjuerna till fiktiva intervjuer med kristna och muslimer. Bedömningen överlämnar jag till er läsare. Detta inlägg är intervjuerna med några påhittade kristna och då skulle det kunna se ut så här:

Läkare och mamma till två barn:

– Det var inte självklart att barnen skulle gå på kristet dagis, men jag hörde mig för och dagiset är väldigt bra och omtyckt.

– Vi är inte religiösa, och är nog som vilken barnfamilj som helst i Malmö. De flesta kristna här är inte så fundamentalistiska. Vi firar de stora högtiderna, som påsk och jul. Min man är inte kristen.

– För mig är kristendomen traditionen och kulturen. Jag har aldrig känt att jag inte kan uttrycka min kristna identitet. Jag är inte orolig för egen skull, men det finns ju galningar överallt och jag kan oroas för barnen.

– Egentligen är det nog våldet i stort som är mer skrämmande än just hot mot kristna.

TV-producent och tvåbarnspappa:

– Det har alltid varit en odramatisk sak för mig att vara kristen. Jag är inte religiös, det är traditionen som är viktig för mig.

– Jag känner nog ett större ansvar för att bevara min kristna identitet på grund av att jag tillhör en minoritet. Jag vill att barnen får utöva sin kristenhet.

– När jag var liten hade församlingen få medlemmar, nu är vi många fler. Många lämnar Malmö för att det inte är en stad som är så trevlig att bo i som kristen. Jag blir skitförbannad på idioterna som håller på och trakasserar. Det finns en stor flathet från staden där, skolan måste våga se och bemöta den florerande kristofobin.

Musiker:

– Jag kallar mig traditionell kristen, jag älskar traditionerna.

– Det är svårt att leva mer än så i Malmö. Jag är kristen i hemmet, utanför är det mer komplicerat.

– Det finns flera kristna skolor, och flera kristna klasser. Kanske hade jag haft mer kunskaper om det kristna om jag gått i en kristen skola.

– Jag är inte rädd, men medveten. Jag väljer att bära kors, det är en identitetssignal, men väljer också att inte ha det när jag känner för det.

– Jag har många kristna kompisar som jag känt ända sen vi var små och våra familjer umgås. Vi har samma religion, följer varandra på vägen och firar de stora högtiderna tillsammans.

Ordförande i kyrkofullmäktige och malmöbo sen länge:

– Jag är född i Malmö och har bara positiva bilder från min egen skolgång. Om något hände, vid den tiden kopplat till nynazister, så reagerade omgivningen starkt.

– Jag har sällan råkat ut för kristofoba påhopp, trots att jag är en känd figur. Det är klart att saker har förändrats, att Malmö har förändrats, men jag känner att jag kan röra mig fritt i min stad. Det är delvis de facto så, delvis ett ställningstagande.

– Motorn är klassisk kristofobi med en ny utgångspunkt från USA. Man kan inte begära av kristen skolungdom i Malmö att de ska försvara USA:s politik lika lite som du kan kräva att alla svenskar ska försvara Reinfeldts politik. Det är jättetrist att familjer vill flytta.

– Vi har levt med hotbilden länge, för oss är det normaltillstånd och det är förfärligt.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!