Privat är den svenske kungen mycket rik. Enligt DN är han god för omkring 300 miljoner kronor. Till det kommer företaget Bensor AB och diverse stiftelser som kungafamiljen privat förfogar över.
Bensor AB har tillgångar på cirka 45 miljoner och driver verksamheterna på Solliden och Stenhammars gods. På godset bedrivs avel av nötboskap och produktion av kött med EU-bidrag. Dessutom bedrivs vallodling. Totalt omfattar Stenhammar 2200 hektar mark. Av detta är 1400 hektar produktiv skogsmark, 450 hektar åker och bete. Resterande areal är impediment och övrig mark. Impediment kallas skogsmark med låg produktionsförmåga, till exempel berghällar, mossar och blötmarker. Det kan i detta sammanhang också nämnas att kungafamiljen är nära släkt med en av Sveriges största privata markägarfamiljer, Silfverschiöld.
Även kungabarnen drar in pengar från annat håll. Deras värdepapper förvaltas av företaget
Gluonen AB som ägs av Victoria, Madeleine och Carl Philip. 2009 var Gluonens
portfölj värd 16 miljoner kronor. VD i Gluonen AB är Jan Lindman. Han är också suppleant i styrelsen för Bensor AB, sitter i styrelsen för Stenhammars Godsförvaltning AB och i en rad andra företag med anknytning till kungafamiljen. I styrelsen sitter också Fredrik Palmstierna från familjen Palmstierna och familjen Douglas investmentbolag Latour samt Richard Montgomery, av allt attd öam en fastighetsägare i Stockholm.
Av de privata kungliga stiftelserna så är Gallierafonden. Gallierafonden äger aktier till ett värde av minst 30 miljoner och har sedan 1992 haft överskott på kapital om 70 miljoner. Fonden ska ärvas av Carl Philip enligt ett gammalt testamente men regeringen ska enligt DN pröva om inte kronprinsessan Victoria istället kan ärva fonden, eller snarare det penningsfideikommiss som det rör sig om.
Ursprunget till Gallierafonden tar sin början i Frankrike 1813 under Napoleon I:s tid vid makten. Denne skänkte det lilla hertigdömet Galliera i Italien till Napoleons styvsons Eugène de Beauharnais dotter Joséphine (Josefina av Leuchtenberg) med full äganderätt. I gåvobrevet – fideikommissförordnandet – bestämdes att egendomen skulle ärvas med manlig förstfödslorätt bland Joséphines arvingar. Hon gifte sig sedermera med Sveriges dåvarande kronprins, som senare blev kung Oscar I.
De italienska fastigheterna såldes under 1837 efter att den dyrbara tavelsamlingen på egendomarna överförts till Sverige tio år tidigare. Köpesumman gjordes till penningfideikommisset Gallierafonden som också är ägare till tavelsamlingen. Nuvarande innehavare är kung Carl XVI Gustaf. I enlighet med gåvobrevets förordnande är det Carl Philip som kommer att ärva all egendom tillhörande fideikommisset.
Även övriga privata kungliga stiftelser förvaltar stora förmögenheter. Det kan handla om sammanlagt 20-30 miljoner, men det är mycket oklart då redovisningar och papper från fonderna och stiftelserna i stort sett lyser med sin frånvaro.
Samtidigt som kungafamiljen alltså är mycket rik så visar DN:s kartläggning att bidragen till kungen vuxit med 47,9 procent 2001-2011. 2011 var apanaget (bidraget) 122,2 miljoner kronor. Sveriges största bidragstagare är alltså samtidigt mycket rik. Snacka om bidragsfusk. Eller?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Carl XVI Gustaf, Carl Philip, Kungen, Kungahuset, Jan Lindman, Gallierafonden, Gluonen AB, Bensor AB, Stenhammars Godsförvaltning AB, Solliden, Galliera, Förmögenhet, Bidragstagare, Ekonomi, Demokrati, Samhälle, Politik
Pingback: Ett föredöme till president | Svensson