Är vi alla rasister?

Del 2 av 10 i serien Den svenska rasismen

Naturligtvis inte. Kan vi alla säga rasistiska saker och göra saker som kan uppfattas stereotypiserande och rasistiska? Självklart. Går det leva utan att använda sig av stereotyper och generaliseringar? Nej det tror jag inte.

Varför frågar jag mig nu dessa sker. Jo, anledningen är ett intressant debattinlägg av Johannes Anyuru på SVT Debatt.  Han skriver:

Ni som skämtar om pepparkakshistorien som i helgen snurrat i sociala medier: Hur kan ni så lätt ta ställning mot svarta barn? Inte ens för en vänsterakademiker går det att påpeka att vita svenskar ibland kan handla rasistiskt utan att förnekelsen sätter igång. Bilden av Sverige som hysteriskt politiskt korrekt gör att varje försök att faktiskt tala om rasism dränks, skriver Johannes Anyuru.

Sprang nyss i snön, i den vita stormen. Majoriteten svarta kroppar i Europa är väl gatuförsäljare, kör taxi, städar, delar ut gratistidningar, prostituerar sig, arbetar i industrin, är arbetslösa, kämpar för att hålla sig över ytan.

Sverige har en utomeuropeisk arbetarklass och ett till mycket stora delar afrikanskt trasproletariat. Vi som har föräldrar från det svarta Afrika såg smarta, välutbildade och ambitiösa människor som i Sverige bara fick skitjobb, vi såg människor vars liv och drömmar pissades bort av något i den svenska mentaliteten som uppenbarligen inte kan se värdet i ett svart ansikte. Medan åren gick.

Han har rätt i att alla kan uttrycka sig rasistiskt och att det är vanligt att förneka detta. Men sen generaliserar han grovt och har dessutom helt fel. Arbetarklassen i Sverige uppgår till ungefär 4 miljoner människor. Totalt finns ungefär 1,5 miljoner invandrare. De allra flesta från Europa. Arbetarklassen i Sverige är inte på något sätt utomeuropeisk.

Sannolikt är inte heller trasproletariatet afrikanskt. Snarare består det i huvudsak av missbrukare, alkoholister och knarkare, med nordiskt ursprung. En annan grupp är romer. Och säkert afrikaner. Han har fel i sak. Han hittar på fakta för att få stöd i sak. Rasism. Om rasism. Stereotypisering. En sak han har rätt i, men tyvärr försvagas hans argumentation av att han använder sig av felaktiga fakta.

Majoriteten av svarta i Europa arbetar säkerligen på helt vanliga industrijobb och andra vanliga arbetarjobb samt ingår i trasproletariatet som han säger. Men det gör ju också majoriteten av vita. Majoriteten inhemska europeer. Jag kan bara komma på en befolkningsgrupp som sannolikt avviker från det mönstret. De europeiska romerna. De har ytterst sällan så bra jobb som industrijobb. De är med all säkerhet klart fattigare än alla andra i Europa. Inklusive svarta. På grund av rasism och diskriminering.

Det är också helt klart att svarta diskrimineras, de flesta undersökningar visar dock att diskriminering och rasism är mindre i Sverige än i de flesta andra länder. Något som ändå inte hindrar att Anyuru har rätt i sin text. Om hur folk är. Men ändå har han också fel. Han kan inte själv klara sig från stereotypiseringar om proletariat och svarta. Han kan inte själv undvika att ha fel. Han kan själv inte undvika att måla med för bred pensel. Han har rätt och han har fel. Generaliseringar och stereotypiseringar är sannolikt nödvändiga för att kunna leva ett liv.

Han skriver:

Alla öppningar mot nya horisonter sluts med ett sedan länge förberett avfärdande: ”Nu får det faktiskt räcka”,”Jaha, Johannes, nu får du äntligen påpeka att alla vita är rasister, det var väl skönt”, ”Äh, det där har vi redan talat om”.

Ordningen upprätthåller sig själv genom att visa upp bilden av att ordningen ständigt är ifrågasatt.

Ni säger: ”Barn svälter liksom ihjäl i världen, men i Sverige oroar vi oss för om pepparkakor är rasistiska”.

Ingen av er som idag har talat om detta har betalat för orden med er egen hud, era egna ansikten, era egna liv, er egen historia, er egen framtid.

Babblet fortsätter.

Detta är ett torn som byggs då det raseras.

Använd ert förstånd.

Han har rätt. Alla kan vi säga rasistiska och fördomsfulla saker. Alla kan vi säga stereotypa saker. Alla kan vi känna oss utanför. Även vi som inte har svart skinn eller heter Ahmed. Det räcker ofta med att vara från arbetarklassen. Och vi tycks aldrig kunna ta oss därifrån. Inte längre. Johannes Anyuru har rätt. Rasism. Vi som inte är svarta kan inte uppleva det han upplevt. Den som inte är Johannes Anyuru kan inte uppleva det han upplevt. Jag har rätt. Klassförtryck. Anyuru kan inte uppleva det jag upplevt. Ingen annan heller.

Jag är en av dem som inte finns för de sociala försäkringssystemen. Ingen a-kassa. Inget socialbidrag. Begränsad inkomst. Tvångsföretagare. Företagare mot min vilja. Jag heter Anders Svensson. Jag är inte svart. Jag hör inte till. Jag har fördomar. Det har säkert Anyuru också. Jag kan säkert säga stereotypiserande och rasistiska saker ibland. Det kan säkert Anyuru också. Men Anyuru tog sig därifrån. Jag gjorde det för en tid. För en tid.

Trots bristerna. Läs Anyurus debattartikel.

Intressant?
Bloggat: Dödsmaskinen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Vissa segrar sker i det tysta – Salemmarschen är historiaDen svenska rasismen – attityder bland ungdomar >>
About these ads