Förutom rasistiska attityder bland ungdomar och vuxna samt rasistiska brott så kan man titta på svensk rasism på ett annat. Den institutionaliserade rasismen, den rasism som yttra sig i att invandrare har svårare att får arbeta, svårare att få bostad och sällan återfinns på toppositioner i samhället. Strukturell rasism. Om det nu verkligen är så. Låt oss se. I detta inlägg ska jag titta på Sveriges makthavare utifrån ett antal rankningar och listor. Tidskriften Fokus rankar varje år Sveriges mäktigaste personer.
På året lista över de 100 mäktigaste (som jag kommenterat ur ett mer generellt perspektiv tidigare) är Stefan Ingves (plats 10), Angeles Bermudez-Svankvist (65) är de enda invandrare som finns bland de 100 mäktigaste. Det blir 2%. Peter Wolodarski (26) har dock två invandrade föräldrar. Totalt tre personer som är invandrare eller har två föräldrar som är invandrare. 3% av Sveriges 100 mäktigaste (varav en förresten bor utomlands, Ingvar Kamprad) är invandrade eller har invandrarbakgrund med denna den vanligaste definitionen av det begreppet, en av dem var dock redan svenskspråkig när han kom (Stefan Ingves).
Av den svenska befolkningen är ungefär 1,2 miljoner invandrare och ytterligare 400 000 barn till två personer som invandrat. 1,6 miljoner personer alltså, vilket är cirka 16% av en befolkning på 9,5 miljoner. Invandrare är alltså klart underrepresenterade bland de 100 mäktigaste.
Det finns också några personer på listan som har en förälder som är född utomlands. Det gäller helt säkert kronprinsessan Victoria (plats 25), Gustaf Douglas (29), Michael Wolf (53), Carl XVI Gustaf (59) och Antonia Ax:son Johnson (61) har alla en förälder som är invandrare. Det har möjligen Leif Pagrotsky (60) också. Stina Honkamaa (69) härstammar av namnet att döma (hon är född i Boden) från en svensk nationell minoritet (tornedalingar) men är alltså inte invandrare eller har nån förälder som är det (om nu inte nån av hennes föräldrar är invandrad från Finland). Även om vi alltså skulle räkna alla dessa personer som invandrare skulle det ändå innebära en underrepresentation för invandrare.
Hur ser det då ut bland de 30 rikaste? (Veckans affärer listar inte fler på hemsidan, också kommenterat tidigare). Av de 30 rikaste är den person invandrad, Ane Uggla. Frederik Paulsen är son till invandrare, men bor å andra sidan inte i Sverige och Gustaf Douglas har som tidigare nämnts en förälder född utomlands. Invandrare är med andra ord klart underrepresenterade på listan över de rikaste i Sverige. Dessutom bor många av de som finns med rikinglistan i utlandet.
De exakta orsakerna till att det ser ut på detta vis är naturligtvis svåra att kartlägga. En sak är att det är svårt att bli mycket rik snabbt. Som ny i ett land kan man därför sällan räknas till de rikaste. Ane Uggla har ärvt sin förmögenhet från fadern som var Danmarks rikaste man. Han dog nyligen. Noterbart är att de flesta invandrare eller personer med invandrarbakgrund som förekommer på listorna som nämns ovan är från nordiska länder eller har nordiska eller tysktalande föräldrar.
Men när det gäller listan på makthavare så är det andra saker som spelar in också. Även om tid i Sverige också där har betydelse. Men det finns med all sannolikhet också ett element av motstånd mot att utse människor som är avvikande till toppositioner. Något som drabbar arbetare, invandrare, kvinnor, homosexuella och många andra från olika minoritetsgrupper. Man kan säkerligen utgå från att en del av detta beror på så kallad institutionaliserad strukturell rasism.
Intressant?
I media om rasism: SVD1, 2, HD1,
Läs även andra bloggares åsikter om Rasister, Den svenska rasismen, Stefan Ingves, Angeles Bermudez-Svankvist, Peter Wolodarski, Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla, Invandrare, Makthavare, Mäktigaste makthavare, Rikaste, Rikaste svenskar, Ekonomi, Makt, Rikedom, Rasism, Demokrati, Samhälle, Politik
4 svar på “Den svenska rasismen – makthavarna”
Kommentarer är stängda.