Svensk rasism – diskriminering på bostadsmarknaden

Del 8 av 10 i serien Den svenska rasismen

På uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen (DO) gjorde Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet en undersökning av diskriminering på bostadsmarknaden. Undersökningen gjordes 2009-2010. Resultaten i korthet var följande:

– Diskriminering uppkom i större utsträckning på hyresmarknaden än på bostadsrättsmarknaden.
– Diskriminering påverkade grunden etnisk tillhörighet i större utsträckning än de andra diskrimineringsgrunderna.
– Diskriminering i mer indirekt bemärkelse avspeglades i båda studierna och för samtliga diskrimineringsgrunder men var mer påtagligt riktad mot personer med utländsk bakgrund i uthyrningsstudien och mot finska romer och muslimer i mäklarstudien.
– Brist på tillgänglighet påverkade personer med funktionsnedsättning  vid visningssituationerna. Deras möjligheter att tillgå bostäder i särskilda hus och områden begränsades därför.
– Diskriminering förekom både i stora städer, mellanstora städer och mindre orter.
– Instruktioner att diskriminera förekom, i ett fall, från ägare gentemot
mäklare.

Studien konstaterade att diskriminering av romer, dvs en till stor del svensk infödd befolkningsgrupp, var den allvarligaste och att diskriminering av andra etniska eller religiösa minoritetsgrupper var mindre:

Inom diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet och religion, uppmärksammas flera tendenser i studien. Det sämre bemötandet av romer är en sådan. Vilket givetvis inte betyder att upplevelsen eller den faktiska diskrimineringen av till exempel muslimer är mindre allvarlig. Men tydligheten i vad romer utsätts för på bostadsmarknaden är graverande. Denna bostadsanalys blir bara en i raden av svenska såväl som internationella rapporter som synliggör romers utsatthet .

Även de testpersoner som agerade muslimer i studien, upplevde en oro och ett misstänkliggörande i flera av tillfällena. Företeelser som rädsla och hot riktade mot muslimer – eller personer som antas ha bakgrund i Mellanöstern – är väl kända hos ombudsmannen.

Enligt DO står orsakerna inte i första hand att finna i att uthyrare eller svenskar i gemen har rasistiska uppfattningar utan det handlar framförallt om systemfel, strukturella fel, som innebär att romer, muslimer och invandrare missgynnas. I vissa fall finns det dock regler som medvetet utformats för att vara diskriminerande och då handlar det förstås om rasism:

Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) har diskrimineringen på bostadsmarknaden sin grund i strukturer som till exempel uthyrningskriterier och förmedlingssystem vad gäller hyresrätter. Systemens utformning liksom den otydlighet och begränsade insyn som många gånger finns bidrar till ojämlikhet på bostadsmarknaden och ger ett utrymme för godtyckliga bedömningar och diskriminering. Man menar att det finns fall där systemen medvetet utformats och används för att utestänga och styra grupper i samhället. Även i samband med köp och försäljning av bostäder finns strukturella hinder för etniska minoriteter.

Det handlar alltså i stor utsträckning om strukturer och system som missgynnar minoriteter i samhället. Antalet anmälningar om bostadsdiskriminering har ökat i takt med att bostadsbristen växt och dessutom i takt med medvetenheten om problemet ökat samtidigt som acceptansen för denna typ av diskriminering minskat i samhället. Minskad rasism i samhället får alltså till effekt att fler fall av diskriminering anmäls. Privatiseringar och avregleringar har lett till ökad diskriminering och segregation på bostadsmarknaden. Men det hela är komplicerat och diskriminering spelar ofta en stor roll enligt en undersökning DO publicerade år 2008. Minoritetsgrupper bebor ofta de hus som är sämst skötta:

Modeller som förs fram i samhällsdebatten för att förklara boendesegregationen handlar ofta om individers egna val och socioekonomiska faktorer såsom arbete och inkomst. Utifrån de erfarenheter DO redogjort för i detta kapitel är det tydligt att det egna valet har en begränsad relevans i sammanhanget. Inte heller socioekonomiska faktorer kan rimligen förklara
varför människor, vuxna och barn, lever under förhållanden som är olämpliga och hälsovådliga. En orsak som tydligt och återkommande förts fram som förklaringsmodell av de boende i dessa områden handlar om diskriminering kopplat till den etniska tillhörigheten. Att denna faktor är relevant när det gäller möjligheterna att på lika villkor välja sitt boende stöds också av de många anmälningar DO tar emot varje år och rättsfall som DO drivit i domstol.

Anmälningarna till DO rör i många fall kriterierna för uthyrning av bostäder och de förmedlingssystem som hos många hyresvärdar ersatt de tidigare kommunala bostadsköerna. Anmälarna upplever i de fallen att de blivit bortvalda under processen på grund av den etniska tillhörigheten. Andra problem som aktualiseras rör ageranden från hyresvärdens sida mot hyresgäster, trakasserier av olika slag och trångboddhet. Vid en analys av anmälningarna framträder strukturer på bostadsmarknaden som bidrar till att individer som tillhör etniska minoriteter missgynnas och inte får tillgång till bostadsmarknaden på lika villkor. Att det handlar om strukturer, som också ofta är dolda, gör det mycket svårt för personer att upptäcka diskrimineringen och för DO att bevisa att etnisk diskriminering förekommit i de enskilda fallen.

[…]

Den stigmatisering av svenskglesa bostadsområden som finns har också tagits upp av kulturgeografen Irene Molina. Hon poängterar att det inte är bristen på svenskar som i sig är problematisk utan det dåliga underhållet, marginaliseringen, den sociala otryggheten och de sämre förutsättningarna boendet i ett så kallat invandrartätt område för med sig som är det reella problemet.

Av de bostadslösa i Sverige är den störra andel invandrare än bland befolkningen i sin helhet:

Även statistik kring de bostadslösa belyser tydliga skillnader i boendesituation mellan olika etniska grupper och ger stöd för misstanken om diskriminering i förhållande till rätten till bostad. År 2005 var 17  800 personer hemlösa i Sverige enligt en undersökning gjord av Socialstyrelsen. Av dessa sov merparten på ett institutions- eller stödboende och cirka 5 % sov ute. Samma år var 12 % av Sveriges befolkning född utomlands men av de bostadslösa utgjorde de utlandsfödda 26 %.

Diskriminering är sannolikt också en delorsak till segregation:

Segregation kan också förklaras med ekonomiska eller klassmässiga termer och att boendesegregation därför speglar situationen i samhället i stort. En arbetsmarknad med lägre genomsnittlig lön och sämre anställningstrygghet bland personer med annan etnisk bakgrund än svensk och ett samhälle där klasstillhörighet många gånger följer samma etniska gränslinjer leder till ojämlika förutsättningar på bostadsmarknaden så som den fungerar idag. Den ojämlikhet och diskriminering som finns på övriga samhällsområden som arbetsmarknaden och inom utbildningssektorn påverkar på så sätt också möjligheterna att välja var och hur man vill bo.

Forskning har dock visat att de gamla modellerna inte fullt ut kan förklara den uppdelning i olika bostadsområden som finns mellan majoritets- och minoritetsbefolkning. Förekomsten av diskriminering på bostadsmarknaden har därför på senare år förts fram som en alternativ eller bidragande orsak till att skapa och upprätthålla segregering. I fall där det enbart finns en aktör inom segmentet (läs allmännyttan) och där andelen personer från etniska minoriteter är mycket hög i vissa bostadsområden samtidigt som den är mycket låg i andra, kan det tyda på att bostadsföretaget praktiserar någon form av geografisk styrning. Det innebär, i sin renaste form, att den bostadssökandes etniska tillhörighet avgör i vilket bostadsområde personen erbjuds bostad. Vissa bostadsområden är tillåtna medan andra förblir stängda. Skälen till sådan styrning kan vara olika. Det kan röra sig om fördomar och stereotypa föreställningar, ekonomisk hänsyn, påtryckningar från andra hyresgäster, eller till och med omsorg om den bostadssökande. Den omvända strategin, alltså att styra i syfte att åstadkomma etniskt blandade områden förekommer också men är svårare att upptäcka på detta sätt.

När det gäller segregation inom det privata hyressegmentet är situationen mer svårtolkad utifrån det statistiska materialet på grund av mångfalden av aktörer. Hos vissa privata hyresvärdar är andelen hyresgäster med utländsk bakgrund hög, eller mycket hög, medan andra har mycket låg andel, och geografiska skillnader i koncentrationsgrad kan både ha att göra med vilka hyresvärdar som har bostäder i specifika områden och eventuella styrningsstrategier hos enskilda hyresvärdar. De anmälningar som DO får in och som riktar sig mot hyresvärdar rör dock i 70 procent av fallen privata hyresvärdar.

Eftersom det handlar om strukturell rasism och diskriminering så spelar systemen för hur man får en bostad stor roll. Fungerar det som Boplats Göteborg där hyresvärden godtyckligt kan välja den de vill ha så upplever folk att de blir diskriminerade. I Stockholm tillämpades då undersökningen gjordes ett strikt kösystem, dvs kötiden avgjorde vem som fick titta på en lägenhet. På det sättet motverkas diskriminering. Hur systemen för uthyrning av bostäder är konsturerade är alltså viktigt för att minska diskrimineringen på bostadsmarknaden. Olika hyresvärdar har dessutom olika hyreskriterier och vissa kombinationer av dessa kan innebär ökad diskriminering. Vanliga kriterier för uthyrning är:

– Inga hyresskulder eller andra betalningsanmärkningar accepteras
– Fast eller varaktig anställning (arbetsgivarintyg kan krävas)
– Socialbidragstagare accepteras inte
– Inkomsten ska vara minst 3 gånger årshyran
– Inkomsten ska vara minst 4 gånger årshyran
– Krav på hushållsstorlek; krav på max antal barn i hushållet
– Tillräcklig inkomst för att kunna betala hyran (intyg krävs)
– Relevant inkomstnivå för att kunna betala hyran
– Tidigare skötsamhet
– Vid betalningsanmärkningar krav på borgenär
– Hyresgästen måste vara minst 18 år
– Hyggligt regelbunden inkomst i form av förvärvsarbete eller a-kassa

Flera av dessa kriterier bidrar alltså till diskriminering. Det gäller exempelvis inkomstkraven och  kraven på fast anställning:

Både Socialstyrelsen och Integrationsverket har i olika studier visat att det är betydligt vanligare med visstidsanställningar bland invandrare än bland svenskar. Statistik från år 2002 visar att nästan en tredjedel av de som var födda i Mellanöstern och som hade arbete var visstidsanställda jämfört med en femtedel av de svenskfödda. Andelen som var i arbetsför ålder och hade arbete av svenskfödda personer var i denna studie tre fjärdedelar medan endast cirka hälften av de födda i Mellanöstern och Nordafrika hade arbete. Även om det finns en felkälla i och med att statistiken döljer etniska minoriteter som är födda i Sverige, som romer, ger siffrorna oss en antydan om situationen på arbetsmarknaden. Problemen för etniska minoriteter på arbetsmarknaden är också något som blir tydligt i DO:s arbete där frågan lyfts genom anmälningar om diskriminering och generellt av etniska minoriteter i kontakter med DO. Förhållandena på arbetsmarknaden riskerar uppenbarligen att påverka minoriteters möjligheter på bostadsmarknaden negativt om arbete och anställningsform används som urvalskriterier vid uthyrning av bostäder.

Även kraven kring inkomstnivå drabbar grupper som tenderar att ha lägre inkomster. Socialstyrelsen visar i studien som refereras till ovan även att människor som är födda i Mellanöstern och Nordafrika i genomsnitt tjänar cirka 35 procent mindre än vad svenskfödda personer gör. Alltså riskerar vissa etniska minoriteter att missgynnas genom dessa krav.  Integrationsverket har i sin studie ”Rapport integration 2003” visat att så kallade områdeseffekter kan påverka en persons utgångsläge på arbetsmarknaden. Med områdeseffekter menas att personer som bor i ett område med hög sysselsättningsgrad där många har bra utbildningar och höga inkomstnivåer påverkas av omgivningen till att själva få ett bra jobb och tvärtom. På så sätt kan bostadsområdet inverka på ens möjlighet att få den anställning och inkomst som kan leda till att man uppfyller hyresvärdars sorteringskriterier och kan få en lämplig lägenhet.

Diskriminering på bostadsmarknaden förstärks alltså av diskriminering på arbetsmarknaden. Samma grundanledningar återfinns på bostadsrättsmarknaden och egnahemsmarknaden. banker ställer ofta krav på fast anställning och viss inkomst för att bevilja lån. Det missgynnar invandrare och etniska minoriteter som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är kanske inget fel på kraven i sig men på grund av diskrimineringen på arbetsmarknaden får vi också diskriminering på bostadsområdet. Diskriminering på arbetsmarknaden ska jag återkomma till i ett senare inlägg.

Eftersom diskriminering bostadsmarknaden framförallt är ett strukturellt problem går det att lösa med strukturella åtgärder som exempelvis bostadsförmedlingar med rättvisa bostadsköer ordnade efter tid i kön,  positiv särbehandling av minoriteter, förändrade uthyrningskriterier osv. Vidare behövs det ett ökat bostadsbyggande, minskat privat ägande, minskad marknadsstyrning, bättre fastighetskötsel och en fungerande allmännytta som inte måste gå med vinst utan just ska vara till för det allmännas bästa och tillgodose behovet av bostäder för folk utan att behöva tillgodose krav på vinstutdelningar till aktieägare.

Läs också:

På botten av det svenska klassamhället
Hur många romer finns i Sverige?
Är romer mer tjuvaktiga än andra?
Svår situation för hemlösa romer i Göteborg
Hur många invandrare finns det i Sverige?
Brottslighet och etnicitet

 Intressant?
Borgarmedia om rasism etc: GP1, 2, 3SVD1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Den svenska rasismen – makthavarna del 2Svensk rasism – diskriminering på arbetsmarknaden >>
About these ads