Miljöbeslut från EU skapar miljöförsämringar?

Ett politiskt beslut från EU om ett miljödirektiv kritiseras hårt av svensk och finsk skogs- och gruvindustri eftersom det enligt dem innebär kraftigt ökade kostnader för transporter och därmed en fördyrad export. Det handlar om det kallade svaveldirektivet. Detta syftar till att få ner utsläppen av svavel från fartyg som går i trafik i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Detta genom att svavelinnehållet i fartygsbränsle ska minska till 0,1 % från den 1 januari 2015 för fartyg i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. För vattnen i övriga Europa och för världshaven tillåts 35 gånger så högt svavelinnehåll fram till 2020 och därefter 5 gånger högre svavelinnehåll.

Beslutet skulle vad jag förstår få stora konsekvenser för all fartygstrafik i norra Europa eftersom det gäller också Nordsjön och Engelska kanalen. Även hamnar som Le Havre, Antwerpen, Rotterdam, hamnarna  i England och Tyskland såväl som Göteborg kommer att påverkas av direktivet. Därför tycker jag det är underligt att bara industrier och politiker i Norrland protesterar. De påstår att de skulle bli billigare att transportera massa från Brasilien till Rotterdam än från Sverige till Rotterdam. Om det vore så skulle det också bli ökade utsläpp av svavel som en följd av EU:s beslut och inte minskade.

Så kan det ju dock sannolikt inte bli, även fartygen från Brasilien till Rotterdam måste ju använda lågsvavligt bränsle om jag förstått direktivet rätt. På samma sätt som att fartyg som transporterar svensk järnmalm från Narvik till Rotterdam måste göra det. Detta trots att Narvik i  likhet med Brasilien ligger utanför den zon för lågsvavligt fartygsbränsle som EU beslutat om. Men Rotterdam gör det inte. När det gäller massan från Sundsvall kan den ju istället exporteras från Trondheimsområdet om man vill ha en hamn där fartyg som använder billigare högsvavligt bränsle kan anlöpa. Järnvägen dit har knappast de kapacitetsproblem som järnvägarna söder ut i Sverige och till kontinenten har.

Sjöfartsverket menar dessutom att storföretagens och Norrlanduppropets påstående om 13 miljarder i ökade kostnader för sjöfarten är fel. Vilket också är konstigt eftersom man själva anger 13 miljarder i sin konsekvensanalys:

Sammantaget indikerar de beräkningar av effekterna på sjöfartsnäringen som gjorts en ökning av bränslekostnaderna på cirka 50-55 procent år 2015 förutsatt ett oförändrat råoljepris. För fartyg som mestadels transporterar gods mellan hamnar inom SECA kan ökningen av bränslekostnaderna emellertid uppgå till cirka 70 procent. Den totala ökade kostnaden för de fartyg som anlöpt svenska hamnar under 2008 har beräknats till cirka 13 mdr kronor 2015. Svavelutsläppen minskar samtidigt med 79 500 ton eller motsvarande en samhällsnytta om fyra mdr kronor.

Exempel visar att bunkerkostnaden utgör mellan 40 och 50 procent av den totala kostnaden för att driva ett fartyg. Således kommer det dyrare bränslet att medföra ökningar av sjöfartens transportkostnader med i genomsnitt 20-28 procent. Utslaget på mängden transporterat gods har ökningen beräknats till mellan 20 och 100 kr/ton. De relativt stora differenserna beror på skillnader i transportupplägg, fartygsstorlekar och fyllnadsgrader samt förekomsten av returlaster. För vissa transporter kan ökningen av sjötransportkostnaden bli något högre än de 20-28 procent som redovisats ovan.

Sjöfartsverket menar också att en överflyttning av transporter till järnväg och lastbil kommer att ske. Även åkerinäringen (lastbilstrafiken) kommer dock att påverkas av höjda bränslepriser. Man menar också att de som kommer att drabbas  av kostnadsökningar i först hand är sjöfarten och inte exportindustrierna. I motsats till storföretagen inom skogs- och gruvnäringarna är dock sjöfarten positiva till direktivet.

Eftersom skogs- och gruvindustrin är nödvändiga för Sveriges ekonomiska stabilitet och utveckling vore det olyckligt om svaveldirektivet skulle leda till problem. Skogen och gruvorna står för den överväldigande delen av Sveriges nettoexport. Utan den skulle Sverige vara ett fattigt land. Olyckligt vore också om ett direktiv som är tänkt att förbättra miljön skulle leda försämrad miljö genom ökade utsläpp på grund av längre transporter. Att industrin i Norrland skulle helt skulle slås ut på grund av direktivet tror jag dock inte på. Det är en polemiska överdrift från storföretagens sida. Att direktivet skulle kunna innebär problem med ökade kostnader är däremot uppenbart.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads