Nationen som uppfinning

Den föreställda gemenskapenBokklassiker
Den föreställda gemenskapen
Benedict Anderson
Daidalos

Nationen som uppfinning

Många är de historiker och samhällsforskare som förutspått religionens och nationalismens död i en rationell, sekulariserad och internationaliserad värld. Men dessa sociala fenomen har till stor irritation för vetenskapen (och marxismen) behållit sin ”irrationella” lockelse i folkdjupen.

Motvilligt har vetenskapspersonerna sedan 80-talet tagit sig an att analysera den nationella lidelsens ursprung, dess förmåga att uppväcka såväl kärlek som aggressivitet. Den dominerande skolan i etnicitets- och nationalismforskningen är den modernistiska konstruktivistiska ansatsen (Se Gellner, Hobsbawn och Anderson).

Flaggskeppet i den ideologiska tesen är klassikern ”Den föreställda gemenskapen – Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning” (”Imagined Communities” 1991). Författaren Benedict Anderson (född 1936 i Kina!) är irländsk-amerikansk socialantropolog, statsvetare, och professor i internationella studier vid Cornelluniversitetet i USA.

Han ser nationen som en kreativ uppfinning. I motsats till äkta traditionella gemenskaper som familjen, jobbet, kvarteret, vänkretsen, så är nationerna föreställda, tänkta, abstrakta gemenskaper mellan människor vi inte känner. Men som vi ändå upplever en levande samhörighet och solidaritet med.

Nationer väcker känslor vilket gör dem mer besläktade med religionen än med genomtänkta politiska ideologier, menar Anderson. Därför växer nationalismen fram i slutet på 1700-talet, som en slags ersättning för en religion som börjar övergå i sekularisering (se även urbaniseringen som väckte behov av en ny tillhörighet efter byn).

Nationen uppstår sålunda som en social och historisk konstruktion. Det går emot den vanliga folkliga uppfattningen att nationer ”bara finns där”, och alltid har funnits. Det går också emot andra nationalismskolor som betonar det gamla etniska och kulturella arv, som dessa anser att nationalismen bygger på.

Nationer är funktionella samhällsfenomen, nationalismen en psykologisk massrörelse, enligt författaren. Eftersom den bygger på en vi-känsla mellan alla människor i ett stort territorium – dagens, gårdagens och framtidens människor förenade i en ödesgemenskap, så måste förstås nationen vara just föreställd, en mental fiktion. Nationen är en politisk och kulturell nyskapelse.

Den nationella identifikationen bygger, enligt Anderson på en slags ”uppskalning” (mitt ord) av människans naturliga släkt- och vänrelationer. Här missar författaren, anser jag, att ge nationerna en evolutionär bas eller grund. De bygger ju vidare på våra genetiska tendenser till just släktskapsaltruism och vänskaplig ömsesidig altruism.

Förutom sekularisering banade enligt författaren även kapitalism och tryckkonst (”print capitalism”) vägen för den nya nationalkänslan. Läskunnigheten och böckerna bidrog till en kulturell och språklig homogenisering och därmed samhörighetskänsla – samtidigt som horisontella kontakter uppstod mellan folkets fattiga massor. Det möjliggjorde för folket att se sig självt som en sammanhängande nation.

Här har jag en synpunkt. Jägarsamhällets demokratiska horisontella kollektiv ersattes av jordbrukssamhällets vertikala samhällsordning, där folket inte längre hade kontakt med varandra, än mindre kontroll över ledareliten. Med tryckkonsten och förbättrade kommunikationer skapades åter en förutsättning för horisontell demokrati i det nya industrisamhället (en utveckling som fortsatt med internet och mobilen). En historiens demokratiska U-turn, som en forskare kallat det.

Några citat ur boken: ”Nationernas objektiva modernitet i historikerns ögon kontra deras subjektiva uråldrighet i nationalisternas ögon.” ”…varje framgångsrik revolution sedan andra världskriget har definierat sig i nationella termer.” ”…nationalismen har visat sig vara en obekväm anomali för den marxistiska teorin…”

”Anledningen är att varken marxismen eller liberalismen intresserar sig särskilt mycket för döden och odödligheten. Att den nationalistiska föreställningen gör det tyder på stark släktskap med religiösa föreställningar.” ”Kapitalismens revolutionerande inverkan på folkspråkens utveckling.”

”Koalitionen mellan protestantism och tryckkapitalism… nya stora läsekretsar…mobiliserade dem samtidigt för politisk-religiösa syften.” ”…kapitalismen och boktryckarkonsten skapade enspråkiga masspubliker.” ”…sammanhanget mellan det tryckta språket, det nationella medvetandet och nationalstaten.”

”Den allmänna utveckling vad gällde läs- och skrivkunnighet, handel, industri, kommunikationer och statsmaskinerier som präglade 1800-talet skapade mäktiga nya impulser till språkligt enande inom varje dynastiskt område.”

”Nationalismens nya medelklassintelligentia måste bjuda in massorna i historien; och inbjudningskortet måste skrivas på ett språk som de förstod.” ”Den tidiga europeiska nationalismens ´folkliga´ karaktär…”. ”…spontana folkliga nationalism…”.

Först i andra halvan av 1800-talet kom en reaktionär och elitistisk ”officiell nationalism” som en reaktion på den tidigare progressiva folkliga nationalismen. Detta enligt såväl Benedict Anderson, som andra nationalismforskare.

Hans Norebrink

Läs mer: FBL, Nationalismens historia, Google, SOM, Strömbäck, FoF1, 2, 3, Framtidskommissionen, Nittonde stolen, Knuff, SVD,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!