Fred via vi-känsla

Framgångsrik fredBokklassiker
Framgångsrik fred
Karl Deutsch
PAX förlag

Fred via vi-känsla

När vi bjöds in till våra tyska vänner Claudia och Horsts 25-årsfirande som gifta tog det plats i en Sound of Music-vacker bergsdal i franska Elsass-Lothringen. Mellan 1871 och 1945 utkämpades tre blodiga konflikter om bland annat kontrollen över detta gränsområde vid Rhen.

I detta charmiga landskap av korsvirkeshus och vinodlingar dränktes jorden då av fransk och tyskt blod. Nu råkade vi istället hamna bredvid en fransk bröllopsfest, och tyska och franska gäster från de båda festerna blandade sig nu vänskapligt och fredligt med varandra.

Krig i Europa har blivit otänkbart. Än mindre tänkbart är det i vårt eget Norden, trots våra många århundraden av sönderslitande stridigheter med våra grannar. Senast 1905 var ett krig med Norge en möjlighet, men idag? Aldrig!

”Framgångsrik fred – Hur stater skapat stabil fred i historien” (utkom på engelska 1957) tar upp just denna viktiga fråga. Författaren, tysk-tjeck-amerikanen Karl Deutsch, dog 1992 och året därpå kom boken ut på svenska. Han var professor vid Yale och Harvard i USA och på Freie Universität i Berlin.

”Vi påbörjade denna undersökning som ett bidrag till studierna av möjliga vägar för mänskligheten att någon gång i framtiden avskaffa krig”. Så inleds boken och det kallar jag hög svansföring av denne ”professor i internationell fred” och hans medarbetare.

De studerade hur stater löst konflikter, börjat samarbeta, och avskaffat krig dem emellan. Denna form av stabil fred kallade Karl Deutsch säkerhetsgemenskap (security-community).

En säkerhetsgemenskap definieras som en grupp människor som blivit (politiskt) integrerade. Alltså att man inom ett territorium har uppnått en samhörighetskänsla, tillsammans med institutioner och sedvänjor starka nog för att under lång tid skapa tillit till fredliga lösningar på sociala problem och konflikter. Då börjar krig kännas som meningslösa ”brödramord”.

Säkerhetsgemenskaper kan vara sammansmälta (två eller flera stater bildar ett land) eller pluralistiska (stater med fredliga kontakter). Men någon form av (politisk) organisation är nödvändig för att säkra freden. Se fredsprojektet EU på gott och ont (min kommentar).

Karl Deutsch och hans kollegor fann att den pluralistiska säkerhetsgemenskapen var den bästa modellen för att eliminera krig. I sammanhanget är kommunikation, personlig rörlighet över gränserna, och samhörighetskänsla staterna emellan viktigt. Det måste uppstå en integrerande vi-känsla av gemenskap, av ömsesidig sympati och lojalitet länderna emellan. En delad kultur, karaktär och livsstil underlättar.

En pluralistisk säkerhetsgemenskap måste enligt boken bygga på ”samstämmigheten i väsentliga värderingar med relevans för det politiska beslutsfattandet”. Vidare ”förmågan hos de deltagande enheterna eller regeringarna att svara snabbt på varandras behov, budskap och agerande.” Samt ”en ömsesidig förutsägbarhet i uppträdandet…”

Om freden i Norden skriver Karl Deutsch följande i slutet av boken:

”Den pluralistiska säkerhetsgemenskapen mellan de skandinaviska länderna förbereddes och förstärktes av den politiska och kulturella rörelsen skandinavismen och av det nätverk av interskandinaviska kommunikationer, transaktioner och institutioner på de sociala, kulturella och vetenskapliga områdena, som utvecklades under 1800-talet och som blev ännu starkare därefter.”

Noterbart är att ekonomisk tillväxt inte är särkilt viktigt för uppkomsten av pluralistiska säkerhetsgemenskaper, enligt boken. Det brukar ju vara huvudargumentet för EU. Att pluralistiska säkerhetsgemenskaper är stabilare än sammansmälta talar också emot just den sammansmältning av Europa som EU-eliten förespråkar.

Tanken på ett decentraliserat EUropa med samarbetande jämlika nationalstater verkar alltså få stöd av boken. Likaså tanken på olika nivåer av lojalitet och samhörighet (lokal, regional, kontinental, global). Samt att var och en av dessa politiska nivåer bör byggas på någon form av homogeniserande gemensam kultur, identitet och vi-känsla – starkare på de lägre nivåerna, svagare på de högre.

Den vidarearbetade slutsatsen drar jag av boken. Och det finner jag hoppfullt och lovande i jakten på en enad värld av samverkande nationer och folk som avskaffat våldet som konfliktlösning dem emellan.

Hans Norebrink

# Karl Deutsch har även skrivit ”Nationalism and Social Communication (1953) där han också betonar den integrerande verkan ökad kommunikation har. Genom moderna tekniker för social masskommunikation kan homogena nationskulturen skapas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads