Boktips
Globaliseringens kulturer
Eriksson & Baaz & Thörn (red.)
Nya Doxa
ISBN: 9789157803122
Elitistisk mångkultur
Mänskliga rättigheter (frihet), lika värde (jämlikhet) och folkstyre (demokrati). Det är den goda sidan av det upplysningsinspirerade och rationella västmoderna samhället. Tanken att människan kan och bör styra sig själv.
Den onda sidan av Västerlandets filosofi är den deterministiska och därmed odemokratiska Myten om Framsteget. Idén att människan inte kan styra sig själv, sitt samhälle och sin framtid. Att hon tvärtom är ett hjälplöst offer för Utvecklingen, Historien, Marknaden, Ekonomin, EU, Globaliseringen, Sekulariseringen, Individualiseringen, Socialismens oundviklighet och Den Enda (Nyliberala) Vägen.
Dessa strukturalistiska Stora Berättelser kritiseras med rätta av postmodernism, poststrukturalism och postkolonialism. Mot den länge dominerande liberalismen-marxismens materialistiska och ekonomiska reduktionism sätter de kultur och psykologi, mot ensidig nationalstatsfixering etnisk mångfald. Dessa nya intellektuella modetrender vill väl och har något att tillföra.
Till exempel i den av Nya Doxa utgivna antologin Globaliseringens kulturer – Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Men varför så förtvivlat svårbegripligt?
Och varför ska alla dessa tidsriktiga postintellektuella kosmopolitiska Hybrider och Kreoler med personliga globala nätverk av släkt, vänner och forskarkollegor se sig själva som framtidsnorm. Se sin egen exil, rotlöshet, hemlöshet och kulturblandning som ideal. Anar man inte en ny Stor (Totalitär) Berättelse om en multikulturell elitär förtrupp som leder den oupplysta etnosplittrade massan på den ödesbestämda vägen till ett avnationaliserat, blandat och förenat Globalt Samhälle?
Inget fel med den enhetstanken i sig. Men det är ett politiskt förslag bland flera vi kan diskutera demokratiskt. Lika mycket respekt är den motsatta särartstanken värd. Den att behålla särpräglade nationer och unika kulturer – olika, likvärda och samarbetande i globalt syskonskap. Typ utveckla folkhemmet och nationalstaten Sverige med dess trygghet, samhörighet och rotfasthet.
Men den ömsesidiga respekten visar inte alltid mångkulturalismens apostlar i Globaliseringens kulturer. Där kallas tanken att vidareutveckla separata kollektiva identiteter och nationalstater för ”kulturell rasism”. Med den pestsmittade rasiststämpeln försöker man hindra en fri och öppen debatt. Det kallar jag en attack mot demokratin.
Hans Norebrink
Läs mer: Google,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Maria Eriksson Baaz, Catharina Eriksson, Håkan Thörn, Globaliseringens kulturer, Myten om framsteget, Västerlandets filosofi, Postkolonialism, Globalt samhälle, Enhet, Solidaritet, Nation, Nationalstat, Kultur, Böcker, Nationalism, Filosofi, Rasism, Postmodernism, Poststruktualism, Samhälle, Politik
Ingen recension av boken?
Det verkar inte så.
Svar från Hans:
Det ligger något i kritiken, det medges. Men referatet och bedömningen av boken ligger inbakad i texten. Detta hade dock kunnat framgå tydligare, det är riktigt.
Boken ser bakom den goda sidan av Västerlandets ideologi och finner ett deterministisk odemokratiskt tänkande i form av Stora Berättelser – att allt är historiskt ödesbestämt. Detta kritiserar man.
Boken kritiserar vidare marxism och liberalism med dess materialism och ekonomism. Istället sätter de kultur och psykologi. Och mot nationalstatstänkande sätter de etnisk mångfald.
Min bedömning av detta bokens budskap är att det är välmenat och att det finns något positivt att lära av det. Min kritik av det är att det är så terminologiskt svårbegripligt. Och att författarna ser sina egna livserfarenheter som norm.
Jag delar bokens dröm om en enad värld av något slag, men vill ha det i form av en värld av samarbetande syskonnationer.
Jag irriterar mig som vanligt på att de som förespråkar mångkultur är så intoleranta mot andra synsätt. Rasiststämpeln kommer snabbt fram. Själv ser jag mångkulturalismen som splittrande och söndrande av den för klasskamp och socialism nödvändiga arbetarklassenheten.
Och mångkulturalism hindrar integrationen av svenskar och invandrare. Därmed stoppas den nödvändiga nationella alla inkluderande solidariteten som välfärdsamhället bygger på.
Allt detta bokens innehåll som jag refererat till och kritiserar i positiv och negativ bemärkelse finns med i min recension. Men jag hade kunnat uttryck detta mycket tydligare, det håller jag med om.
Hans Norebrink
Tack!