Medialt gubbslem

Politik som spektakelBoknytt
Politik som spektakel
Maria Wendt
Atlas akademi
ISBN: 9789173898386

Medialt gubbslem

Jag erkänner att jag inte är Guds bästa politiskt korrekta barn vad gäller sexskämt på mitt knegarjobb. Men här går verkligen skam på torra land. Vad är det för gubbsjuka karlslokar som infiltrerat media? Hämnas de på kvinnor som nobbat dem på krogen?

Jag talar om feministen, forskaren och statsvetenskapsläraren Maria Wendts lilla spretiga men ögonöppnande fakta- och debattbok ”Politik som spektakel – Almedalen, mediemakten och den svenska demokratin”.

Där kritiserar hon med Almedalsveckan och valrörelserna som utgångspunkt den odemokratiska, historielösa, fragmenterande, sammanhangslösa, konfliktdöljande och avpolitiserande sammansmältningen av medier och politik. Demokrati som ytligt tramsigt skådespel för de passiva massorna

Jag upprörs mest över skildringen av mediernas behandling av Feministiskt initiativ. Maken till aggressiv nedlåtande sexualisering vid granskningen av FI! Partiet kopplas till ord som ”mediakåta”, ”ställer upp”, ”vill alltid”, ”kärringar”, ”prinsessor på ärten”, ”älskarinnor”, ”ger smisk”, ”maktkåta gnällspikar”, ”flörtar”, ”sexfixering”, ”mannekängande”, ”oemotståndliga”, ”klä av”, ”förspel”.

FI granskas på ett mansgrisigt, privatiserande, intimiserande och objektiviserande sätt där kläder, känslor, kärleksförhållanden och familjeliv lyfts fram. Ledarna framställs som kvinnor före som politiker. I skämtteckningar har de hängbröst. åderbrock och armhålshår.

I andra politiska sammanhang dyker en gammaldags patriarkal syn upp; med starka aktiva män i det stora offentliga samhällslivet, och svaga passiva kvinnor i det lilla privata familjelivet. Och den trots allt växande jämställheten mellan könen omformas till ett nytt genusförtryck.

Manliga politiker som engagerar sig för sina barn får nämligen plus i politiken, kvinnor minus. Detta eftersom det yttersta ansvaret för barnen fortfarande faller på kvinnorna, vilket ses som ett hinder för deras politiska karriär. Inte så för männen.

Männens ”lagoma” engagemang i barnen gör dem tvärtom (enligt folkopinionen) till bättre ledare för nationen, förklarar Maria Wendt. Detta eftersom nationen i den politiska retoriken konstrueras som en patriarkal storfamilj – som ett ”folkhem”. Där spelar Fredrik Reinfeldt rollen som trygg och omhändertagande landsfader – den senaste i raden (andra jämställda och inkluderande nationsföreställningar är förstås möjliga, min kommentar).

Skulle det nu vara så att alla könskillnader inte enbart är kulturellt påhittade och därmed möjliga att uppfostra bort, så är inte loppet kört för kvinnor i politiken ändå menar jag. Lagstifta bara om könskvotering 50-50 i alla politiska sammanhang (Varför inte redan nu?).

Det är männen som styrt världen under hela mänsklighetens historia, och se vart det har fört oss. Halva makten till kvinnorna kan inte annat än bli en dramatisk förbättring för alla.

Hans Norebrink

Läs mer: Makthavare, AB, SVD, Forskning.se, ArbB, ETC, Offensiv, Sydsvenskan, Hedengrens, Baro, Journalisten, DM, DN1, 2, Flamman,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken på Bokus

Köp boken hos Adlibris

About these ads