Vi är 99% och de som bestämmer är en 1%. Det är idag ett populärt sätt att uttrycka fördelning av rikedomar, makt och inflytande. Det är inte ett riktigt sant påstående, världen är mer komplicerad än så.
Transnational Institute har tagit fram en rapport om världen rikaste och mäktigaste, State Of Power 2013. När den anarkistiska nyhetssajten Motkraft.net tar upp rapporten gör man i det i form av påståenden 1% mot 99% etc. TNI listar bland annat världens största företag. Det gör man med utgångspunkt från omsättning. En sådan listning gynnar företag som handlar med varor gentemot producerande företag.
Handelsföretag har färre anställda i förhållande till omsatta pengar. Handlar ett företag med en vara som har högt enhetsvärde så blir omsättningen hög. Det gäller exempelvis oljebolag högt värde. Gör man en lista på företag utifrån börsvärde skulle den se annorlunda ut, gör man en lista på företag efter antalet anställde skulle den också se annorlunda.
Alla måtten är användbara för att se hur inflytelserikt ett företag är. Bankerna och försäkringsbolagen som är mykcet mäktiga kommer dock i allmänhet inte med på nån sån lista (det finns undantag). Inget sätt att jämföra de mäktigaste företagen är perfekt utan man måste använda fler sätt. Slutsatser som gör utifrån ett enstaka mått kan inte anses vaar seriösa. Ägarkoncentrationen är hög, men det är mycket komplicerat att räkna ut egentligen. Detta då ägandet ofta fungera i flera led, via bankeer, stiftelser, holdingbolag, fonder etc. Man hävdar att 1% äger 40% av världens internationella företag. Det går inte att kontrollera en sån uppgift och den blir egentligen meningslös. Ett mantra.
Man visar också på de rikas nätverk, de mäktigas nätverk, kan se ut. Hur företag är sammankopplade genom gemensamma styrelseledamöter. Det är så kontrollen bevaras, det är så makten cementeras och bevaras. Genom ägande och genom att makthavare sätts på rätt positioner. Dessa nätverk är ett sätt att visa hur makten ser ut.
Man visar också var de rikaste finns, hur rika de är osv. Det finns flera problem med såna listningar. De rikaste är inte alltid de mäktigaste. Rikedom och makt är inte samma sak. Bloombergs lista över de rikaste människorna/familjerna i världen tar exempelvis upp familjerna Kamprad, Persson och Rausing, men inte Wallenberg. Detta trots att om man tillämpade samma sätt att gissa Wallenbergs förmögenhet som man gör med Kamprads så skulle Wallenbergs finans på listan. Wallenbergs utesluts i allmänhet för att deras kontrollerade förmögenhet finns i stiftelser, men faktum är att så är fallet för Kamprad också.
Samtidigt är det ett uppenbart faktum att Wallenbergs är mycket mäktigare, mer inflytelserika, än Kamprad, Persson eller Rausing. Det finns uppemot 1 miljon människor anställda i företag som Wallenbergs kontrollerar, inget av företagen hamnar bland de allra största mätt efter omsättning eller börsvärde. Ett företag hamnar bland de allra största vad det gäller antal anställda. Nästan ingen annan familj i världen kontrollerar företag med lika många anställda som Wallenbergs gör och det finns ingen annan familj överhuvudtaget som kunnat behålla makten över så många företag i 5 generationer. Dessutom öka makten och inflytande gradvis genom åren.
Det är sannolikt så att liknande fel som jag visat gäller för Sverige också gäller för andra länder och familjer på TNI:s och Bloombergs listor.
Läs mer:
Världens största företag enligt affärstidningen Forbes.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om State of Power 2103, Transnational Institute, TNI, Bloomberg, Motkraft, Forbers, Rikast familjer, Mäktigaste personer, Förmögenhet, Makt, Ekonomi, Kapitalism, Samhälle, Politik
