Det finns en svaghet i LO:s förslag nämligen möjligheten till kommunala undantag, men som helhet tycker jag att det är en mycket intressant modell för att komma tillrätta med vinstslöseriet i välfärden”. Det är Vänsterpartiets ordförande, Jonas Sjöstedt, som i riksdagens allmänpolitiska debatt 16 januari yttrar sig om LO-ledningens förslag om vinster i välfärden.
Vänsterpartiet har sedan länge utmärkt mig sig för att vara det enda riksdagspartiet som förespråkar ett vinstförbud i den sociala välfärden och radikalt skilt ut sig från de övriga partierna. Men varför är då Sjöstedt så mild i sin kritik mot LO-ledningens förslag, som i realiteten kör över det beslut om ”non-profit” i den sociala välfärden som LO-kongressen tog i maj förra året? Visst ser han möjligheten till kommunala undantag som ”en svaghet”, men är det inte mer än en svaghet att dörren lämnas öppen för vinstuttag inom vård, skola och omsorg även framgent? Och varför ska dessa privata bolag överhuvudtaget få finnas kvar inom den sociala välfärden, även om det är i skepnad av ”samhällsbolag” som bara har rätt till ett mycket begränsat vinstuttag? Vad är det som garanterar att inte dessa bolag – med sina staber av jurister och revisorer – kan trixa, finna kryphål och komma runt denna lagstiftning? Varför ger Sjöstedt sken av att LO-ledningens förslag är något annat än vad det är?
Opinionsundersökningar ger för handen att tre av fyra svenskar är mot vinst i välfärden, men det räcker inte att det svenska folket är mot vinster i välfärden i ord det måste också bli det i handling. Det utomparlamentariska motståndet måste växa tusenfalt för att maktens agendor ska kunna rubbas. Lokalgrupper för en gemensam välfärd måste växa fram på ort efter ort. Inte minst är det viktigt att det växer fram en opposition inom LO mot den halvmesyr som ledningens beslut är. I många sektioner och klubbar gror säkert en stor irritation. Än så länge har vi inte hört mycket av missnöjesyttringar gentemot beslutet, men bara stenen kommer i rullning kan det hända stora saker.
Idag kan vård- och omsorgsföretagen och friskolorna tillsammans räknas i tiotusental. 20 procent av den svenska välfärden drivs av privata företag. Under mer än tjugo år har denna sektor fått växa sig allt större. Det är hög tid att tvinga denna olycksaliga ande tillbaka in i flaskan och skissa upp scenarier för återkommunalisering. Svenskt Näringslivs högstämda kampanjande och S/LO:s halvmesyrer måste mötas med tydlighet och konkretion. Vi är många – vi är faktiskt betydligt fler än hälften!
Ursprungligen en ledare i Internationalen.
Intressant?
I media: Skånskan, Röda Malmö, AB1, 2, SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Välfärd, Vinster i välfärden, Vinstförbud, Svenskt Näringsliv, LO, Rättvisa, Privatisering, Samhälle, Politik
