Prostitutionen i Sverige – vilka säljer sex?

Förra året publicerade socialstyrelsen en rapport om prostitutionen i Sverige. Syftet med undersökningen och rapporten var att belysa i vilken omfattning köp och försäljning av sexuella tjänster förekommer i befolkningen år 2011, om det har skett förändringar över tid och hur dessa erfarenheter är relaterade till sexualitet i övrigt, hälsa och sociodemografiska variabler. Vidare undersöktes befolkningens attityder till prostitution och åsikter om sexköpslagen. Dessutom undersöktes om personer som har köpt eller sålt sexuella tjänster upplever att de har påverkats av sexköpslagen och vad som i förekommande fall har bidragit till att sluta köpa eller sälja sex. Det är förhållandevis få människor i Sverige som köpt eller sålt sex:

Bland deltagarna i undersökningen uppgav 5,0 procent att de någon gång i sitt liv har betalat för att sexuellt vara tillsammans med någon (10,2 % bland männen och 0,1 % bland kvinnorna). Det motsvarar en andel av mellan 260 000 och 330 000 personer i befolkningen. Vidare uppgav 0,7 procent att de någon gång i sitt liv hade tagit emot ersättning som betalning för att vara sexuellt tillsammans med någon (0,8 % bland männen och 0,6 % bland kvinnorna), motsvarande mellan 30 000 och 53 000 personer i befolkningen. En majoritet bland dem som köpt sex har gjort det mellan en och tre gånger och drygt en tiondel har köpt sex fler än tio gånger. Knappt hälften av dem som sålt sex hade gjort det mellan en och tre gånger, en tredjedel hade gjort det mellan fyra och tio gånger och drygt 20 procent hade sålt sex fler än tio gånger.

Det finns skillnader mellan befolkningen i sin helhet och de som sålt sex, även om de kanske inte är så stora. Användningen av droger är exempelvis större bland de som sålt sex:

Det framkom också relativt få skillnader mellan män och kvinnor som någon gång i sitt liv sålt sex och de som aldrig sålt sex när det gäller sociodemografiska faktorer, psykiska symptom och självkänsla vid tidpunkten för undersökningen. Män och kvinnor som sålt sex uppgav oftare att de använde droger vid tidpunkten för undersökningen; kvinnor som sålt sex rapporterade också en högre generell alkoholkonsumtion. Kvinnor som sålt sex uppgav fler psykiska symptom och oftare våld i en parrelation än kvinnor som inte sålt sex. Män, dock inte kvinnor, som sålt sex uppgav oftare att de hade utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja under uppväxten. Män och i något mindre utsträckning kvinnor som sålt sex hade ofta en aktiv sexuell livsstil med många samlagspartners, men även en förhöjd förekomst av ett tvångsmässigt sexuellt beteende.

De som sålt sex har alltså högre drogkonsumtion, de har oftare utsatts för våld i parrelationer och har oftare psykiska problem. Det finns också vissa statistiska problem med undersökningen. Invånare i Stockholm är underrepresenterade liksom personer mellan 18 och 28 år (framförallt män). Prostitution är vanligare i storstäder och det är vanligare att man  säljer sex som ung. Detta kan betyda att antalet sexsäljare och sexköpare i undersökningen kan vara något för lågt. I studien har andelen män som sålt sex varit högre än andelen kvinnor:

I samtliga studier som nämnts här har fler män än kvinnor uppgett att de har sålt sex någon gång. I den här undersökningen var det 0,8 procent bland männen och 0,6 bland kvinnorna; i Sex i Sverige 0,5 procent bland männen och 0,3 procent bland kvinnorna (Månsson, 1998); i Tio år efter lagen 1,4 procent bland männen och 1,1 procent bland kvinnorna (Kuosmanen, 2008); i den första ungdomsstudien 1,8 procent bland pojkarna och 1,0 procent bland flickorna (Svedin & Priebe, 2004) och i den andra ungdomsstudien 1,7 procent bland pojkarna och 1,2 procent bland flickorna (Svedin & Priebe, 2009). Siffrorna skiljer sig åt något i de olika undersökningar, men det verkar ändå stå klart att fler män än kvinnor har sålt sex. Det har framförts att män och kvinnor uppfattar begrepp som ”sälja sex” eller ”ta emot ersättning för sex” på olika sätt eller att det är mer stigmatiserande för kvinnor att uppge att de sålt sex, vilket skulle kunna leda till en underrapportering hos kvinnor (Abelsson & Hulusjö, 2008). Det kan dock konstateras att en väsentlig andel bland dem som någon gång sålt sex är män, samtidigt som den allmänna debatten fortfarande till stor del handlar om män som köper sex av kvinnor.

De flesta har dessutom endast sålt sex någon enstaka gång:

En annan överensstämmelse mellan befolkningsstudierna är att många har sålt sex endast en eller ett fåtal gånger. I Sex i Sverige uppgav de flesta att det var en engångsföreteelse (Månsson, 1998), i Tio år med lagen uppgav tre av nio personer som sålt sex att de gjort det en eller två gånger och i ungdomsstudierna var det 27 av 60 (Svedin & Priebe, 2004) respektive 41 av 51 ungdomar (Svedin & Priebe, 2009) som sålt sex upp till fem gånger. I 2011 års undersökning var det knappt hälften som sålt sex upp till tre gånger. Samtidigt var det runt 10 procent som sålt sex fler än 20 gånger.

Som skäl för att man slutat sälja sex uppgav all som svarat att man gjorde det av olika personliga skäl. Sexköpslagen uppgavs inte som anledning av någon. Vid en tidigare studie i Göteborg var resultatet ett helt annat:

Det finns också en intervjustudie från 1996 med 23 kvinnor som lämnat prostitutionen där kvinnornas livssituation och vägen ut ur prostitutionen utförligt beskrivs (Hedin & Månsson, 1998). Samtliga kvinnor hade tidigare haft kontakt med prostitutionsgruppen i Göteborg och hade alltså fått specialiserat professionellt stöd. Här framtonar en annan bild en den som ges i enkätdeltagarnas beskrivningar. Vägen ut ur prostitutionen beskrevs som en ofta långvarig process där flera återfall i prostitutionen var vanliga innan man slutligen lämnade prostitutionen. Att hitta alternativa försörjningsmöjligheter var en viktig del i processen liksom att få tillgång till nätverk som inte hade anknytning till prostitutionsmiljön, t.ex. genom att flytta. Något om detta framkommer också i enkätdeltagarnas svar. I intervjuerna nämndes svårigheter att hantera nära och intima relationer; detta är något som inte alls nämns av enkätdeltagarna. Tillgång till både informellt och professionellt stöd (t.ex. medicinsk hjälp, psykologisk behandling, ekonomisk hjälp och stöd genom prostitutionsgruppen) nämndes som väsentlig och ibland avgörande i intervjustudien, men nästan inte alls i enkätstudien.

Sannolikt är det så att försäljningen av sex var en mer avgränsad del av livet för de flesta som svarat på enkätfrågorna och att det därför var relativt lätt att sluta jämfört med deltagarna i intervjustudien, där det för många handlade om att bygga upp ett nytt liv. Det är viktigt att konstatera att några inte tycks ha några problem med att sluta sälja sex eller att inte fortsätta sälja sex efter att ha gjort det några gånger medan det för andra, framför allt dem som mer regelbundet sålt sex och där livet har påverkats av det på ett annat sätt, är helt nödvändigt med olika former av stöd.

Intressant?
Media: FemPers, DN1, 2, SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads