Det medieeliten kallar näthat är egentligen ett vrål av maktlöshet

Ingenting försvarar de groteska hot som riktas mot kvinnliga journalister. Men samtidigt håller ”män som hatar kvinnor” inte som förklaringsmodell för det näthat som skildrades i Uppdrag Granskning. Glappet mellan medieredaktionerna och mannen på gatan är som störst i skärningspunkten feminism och invandring. Så länge synen hos den politiska och mediala eliten är hegemonisk kommer de som befinner sig i medieskugga att protestera, skriver Oscar Swartz på SVT Debatt.

Jag håller inte med honom om hans beskrivningar av feminismen, jag håller inte med om elitens hegemoniska uppfattningar och inte heller om vilka dessa är. Min uppfattning är att eliten står betydligt närmare högerextremisternas och näthatarnas uppfattningar än vad Swartz anser. Jag anser inte heller att tyckare, journalister och kultursidor (en grupp som Oscar Swartz tillhör)  med all säkerhet är en del av eliten eller utgör eliten (en grupp som dock Oscar Swartz sannolikt kan anses tillhöra). Detta är en modifierad version av hans text som visar min uppfattning om näthat och medieetablissemanget (jag har också snott rubriken från honom):

Det medieeliten kallar näthat är egentligen ett vrål av maktlöshet

Det är lätt att tro att ”män hatar kvinnor” när man i Uppdrag Granskning får höra kvinnliga journalister läsa upp ytterst obehagliga meddelanden. Reportaget var nyttigt – och förhoppningsvis kan det få män(niskor) att tänka efter innan de häver ur sig saker som andra kan må mycket dåligt av.

Några som konfronterades menade att de ”i stridens hetta” eller när de tagit ett glas klämt ur sig saker som de inte bokstavligen menade.

Ett allt större glapp håller på att uppstå mellan Sveriges medieelit och(oftast) mannen på gatan. Speciellt på två områden tycks glappet stort: i synen på en viss typ av feminism samt synen på invandring från vissa kulturer. Detta leder till hatiska och aggressiva reaktioner hos ett litet antal män som har gott om tid att ägna sig åt hat, hot, otidigheter och otrevligheter på nätet.

Som kulturchef på Aftonbladet sitter Åsa Linderborg på en av Sveriges mest inflytelserika mediepositioner. För ett par månader sedan bestämde hon sig för att ”stoppa skiten”, som hon uttryckte det i en omtalad programförklaring. Med juridikens hjälp ville hon undersöka om det gick att stänga ned just de sajter där de medieskuggade hängde.

Inget försvarar de groteska hot som framförts mot Linderborg och många av hennes kolleger. En del av dem borde absolut bli polisiära frågor. H&M och andra företag kommer säkerligen att skaffa sig en vettig policy för sociala medier efter Uppdrag Gransknings reportage. Men att främst diskutera hur man skall spåra upp och sätta dit folk som uttrycker sig tölpigt? Det leder fel.

Svenska medier behandlar vissa ämnen slagordsmässigt. För ett par dagar sedan toppade en kvällstidning hemsidan med att en lokalpolitiker sagt att ”Sexköp är okej”. En dag senare hade han tvingats avgå. I Tyskland har en del feminister drivit fram legalisering av prostitution eftersom de anser att det ligger i just sexsäljande kvinnors intresse att ”sexköp är okej”. I Sverige har feminister främst gått åt motsatt håll.

Författaren och debattören Petra Östergren har beskrivit hur hon gick från att vara hyllad feminist till att mötas av protester när hon vågade visa sig på konferenser och möten. Orsaken var hennes bok Porr, horor och feminister, där hon ifrågasatte svensk radikalfeministisk ortodoxi.

Många män blir trängda i ett nätverkssamhälle där kommunikativ förmåga vinner. Man kan delvis förstå skymfandet, hoten och överorden i Uppdrag Granskning som de medieskuggades protest, ett vrål av maktlöshet. Skärningspunkten feminism och invandring blir värst utsatt, eftersom det är där glappet mellan ”vanligt” folk och mediefolket är som störst.

Sexism finns förstås – och den blir obehagligt tydlig i hur hatet formuleras av dem som inte har en plattform med bildbyline. Men att förklara hela ”näthatet” med att ”män hatar kvinnor” duger inte. Svenska medieredaktioner måste se sin egen roll i det hela. Gillar de egentligen en värld där de själva inte får styra hela debatten?

Läs också:

Det går att komma åt näthatet
Näthat kan inte drabba vem som helst
Varför kan man inte vara tvärsäker?
De som hatar på nätet – högerextremister
Det som utsätts för hatet – kvinnor, feminister och vänsterfolk
Högerextremisterna hotar inte pressfriheten
Näthatarna inget nytt
Män som hatar på nätet

Ökar våldet mot kvinnor?
Allt fler friande domar i våldtäktsmål
Ökar hatet mot feminismen?
Antalet våldtäkter ökar sannolikt inte

Intressant?
Borgarmedia: SMP, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN1, 2, HD1, 2, Skanskan, NSK, LT,
Läs mer: Rödgrönt Göteborg, PortFreedom, Mymlan, Kjellberg, Jardenberg, Betnér, Stakston,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Oscar Swartz har en riktigt otrevlig syn gällande kvinnor. Den kom fram vid efterdebettan då Blondinbella utsatts för sexövergrepp. läs hans kommentarer här:

    http://opassande.se/2008/07/26/blondinbella-och-bristen-pa-nyanser-i-diskussioner-om-overgrepp/

    Och det där med maktlöshet. En del av vrålandet kommer från de som *utgår* från att de ska ha makt. Att det är de som ska ha rätten att bestämma. Att andra inte ska komma och ha åsikter. Självklart drabbas de av maktlöshet när demokrati råder och de blir överröstade. Det är svårt att se hur det skulle kunna fungera på annat sätt.

    • Ja, Oscar Swartz syn på kvinnor lämnar en del övrigt att önska. Lite märkligt onekligen, men den typen av åsikter florerar i hans ultraliberala kretsar.

      Som jag också skriver så är det så att en del av de som vrålar har mer gemensamt med eliten i samhället än vad många kvinnor och journalister har. Men samtidigt så är det så att stödet frö SD i avfolkningsbygder och bland LO-medlemmar avspeglar något i samhället. Det gör också de som bär sig år som idioter på nätet.

      Kan ju också notera att Oscar Swarz har varit blockerad från att kommentera på min sajt på grund av att han hotade mig, var mycket otrevlig och hotfull. Detta på grund av att jag uttryckte en annan åsikt än vad han gjorde om SJ:s biljettsystem. För honom var jag då en i ”åsiktseliten” ”medieeliten” osv. Lite bisarrt att bli anklagad för sånt från en som kommer från den yttersta gräddan av den svenska överklassen. Tidigare finansfamilj med statsministrar, borgmästare osv.

    • Ett bra svar. Men precis som mitt inlägg tar det bara upp en del av verkligheten. Den biten hon tar upp har jag tagit upp i tidigare inlägg. Men även hon missar sambanden, precis som Swartz. Högerextremismen, att medierna och överklassen har mer gemensamt med hatarna än med de trakasserade kvinnorna. Att det handlar om en liten grupp som alltid funnits. Osv. Men kanske kan detta utvecklas till en bättre debatt än väntat.

      • Men grejen är att kvinnohatet inte är kopplat till politik. Man är fel ute där. Kvinnohatet finns i nördkretsarna som diskuterar filmer och serietidningar. Dyker upp på varje mässa där. Det finns bland datormänniskorna med hatattacker mot kvinnor som ställer upp. Osv.

        Politiken är bara en arena bland många där det finns kvinnohat.

        • Näthatet är visst koppat till politik. Det är välbelagt att det handlar om högerextremister (se Lisa Bjurwald med flera). Det är samma personer som ger sig på vänstermänniskor och kvinnor. Per Ström (snacka om nörd), Billing etc har inget med näthatet att göra. Det är en missuppfattning av dig. De är inte heller kvinnohatare. De är motståndare till feminismen som den ser ut i Sverige idag. En helt annan sak.

          • Billing ger jag dig rätt gällande. Ström? Mer osäker.

            Men fortfarande finns det där hatet mot kvinnor i så många arenor som inte är politiska. Datorspel. Programmeringskonferenser. Serietidningar. SF-kongresser. Bara någon som har haft en åsikt om en T-shirt.

            Jag tror många av dessa människor inte alls är politiska i grunden. Konservativa och fördomsfulla, ja, men inte politiska. Det är snarare något de tagit till sig för att ge sina fördomar legitimitet. Inte så att fördomarna har sitt ursprung i politiken utan tvärtom.

          • Det är skillnad på Billing och Ström helt klart. Jag håller också med om att det finns underliga åsikter hos en del personer i nördkretsar. Men det är inte dessa personer som står för vidrigheter på nätet.

  • katt systrarna

    Hej!

    Att kategorisera näthatet som en grupp maktlösa män är en ytlig analys. De är inte konstigare än att vi lever i en könsmaktsstruktur där kvinnor (ännu) är så pass avvikande i offentliga sammanhang att det manliga kollektivet känner ett behov av att tysta de offentliga kvinnorna. Detta i kombination med ett falskt medvetande som säger att kvinnor och män är ”jämställda”. Kvinnohat är inbyggt i vår könsmaktsordning -> nu har den lärt sig att avnända sociala forum. Läs gärna hela resonemanget på

    http://kattsystrar.blogspot.se/2013/02/nathatet-en-organiserad.html

  • Du bortser från klassperspektivet och därmed blir också din analys lite för grund och i praktiken fel. Kvinnor i media har mycket mer makt än arbetarklassmän så klassperspektivet har en större relevans än könsperspektivet som jag ser det.

    • katt systrarna

      Vårt samhälle bygger på (bl a) patriarkala och klassmässiga strukturer. Som den kommunist jag är måste jag trots allt säga att det är forcerat att klämma in klassperspektivet i kvinnohatet på det sätt som du väljer att göra. Om inte annat är det verkligen inte särskilt smickrande för arbetarmännen. Klassperspektivet i denna fråga är följande -> det finns misogyna män i samtliga klasser, patriarkatet är klassöverskridande -> det tar sig bara olika uttryck. I grunden handlar det om könsförtryck. Det handlar INTE om arbklassmän som är avundsjuka på maktens kvinnor. Det handlar om genunt kvinnohat.

    • Nja. Om klassperspektivet hade en större relevans än könsperspektivet hade män hatats och hotats lika mycket som kvinnor. Vilket knappast sker.

      • Nu var ju just den diskussionen inte i relation till just näthatsproblemet utan i relation till samhället i sin helhet. Näthatet är ett mycket litet problem och där ser det delvis annorlunda ut. Men utan tvekan har kalss en lika stor betydelse som kön. Det handlar till stor del om arbetarmän/småborgare med högeråsikter gentemot medelklasskvinnor med vänsteråsikter/feministiska åsikter. Vilket jag visat på i ett par andra inlägg.