Intoleranta Finland

Del 2 av 2 i serien Intolerans i Norden

Intolerans i Norden

TV-serien Finland är svenskt har i ett antal avsnitt visat hur Finland och Sveriges gemensamma historia till stor dela skapat det Finland som finns idag. Finland och Sverige var samma land i 600 år och under de 100 år som Finland var en del av Ryssland så bestod all de strukturer och organisationer som byggts upp i den östra delen av Sverige. Ryssland ändrade egentligen inte på något. Serien har lett till hot och hat mot programledaren Juhani Seppänen:

Även om många inlägg är uppmuntrande och konstruktiva så har tonen i flera forum spårat ut så fullständigt att programledaren Juhani Seppänen såg sig tvungen att göra telefonnumret hemligt.

– Då du några gånger läst nätinlägg där anonyma personer kallar dig svenskhora och landsförrädare känns det inte meningsfullt att läsa mer. På många ställen är jag försiktigare än förr, säger den omdebatterade programledaren Juhani Seppänen.

I en stor del av kritiken drar de anonyma påhoppen in skolsvenskan och finlandssvenskarna.

– De blandar ihop två fullständigt olika begrepp – Sverige och finlandssvenskar. Det är ju omöjligt att förneka att Finland och Sverige har varit ett och samma land men för en del är det tydligen väldigt svårt att hantera, och det verkar bero på finlandssvenskarna som är en helt annan diskussion.

Seppänen konstaterar att man svårligen kan förneka att Finland och Sverige var samma land i över 600 år. Likaså är det svårt att förneka att när Finland 1809 anslöts till Ryssland så fick de samhällsstrukturer som byggts upp under den svenska tiden bestå.

Det där med finlandsvenskarna är ett komplicerat problem med flera ingredienser. Finlandsvenskarna är naturligtvis en följd av att Finland i så många år var en del av Sverige. Samtidigt så är det också så att överklassen i Finland historiskt sett varit svensktalande. Det handlar om familjer som Mannerheim, Ehrnrooth, Ahlström, Fazer/Dreijer, Rettig med flera. På 1700-talet och 1800-talet var det också familjer som Björkman, Falander, Roos, Malm, Donner, Bladh, Lindskog och Ross. Det är fortfarande så att de rika svensktalande har mycket makt. Bland annat fler av de nämnda familjerna och företagschefer som Björn Wahlroos i Nordea och Sampo. Däremot är det ju inte så att de flesta svensktalande i Finland är rika eller överklass.

Även om flertalet finlandsvenskar inte är överklass spelar sannolikt klassaspekten en viss roll när det gäller en del finsktalande finländares aversion mot finlandsvenskar, svenskar och Sverige. En annan sak som säkert spelar roll är att Sverige länga var ett land till finländare var tvungna att åka på grund av arbetslöshet. I Sverige kunde man få jobb. Finländare, såväl finsktalande som svensktalande, hamnade längst ner på den social stegen i Sverige vilket ju ofta är det vanliga för invandrare.

Många finländare var alltså i årtionden beroende av Sverige och finlandsfödda är än idag den största invandrargruppen i Sverige. Sådant kan sannolikt också skapa aversioner mot Sverige och det svenska. Man kan kort och gott säga att det i Finland (och kanske också bland finsktalande i Sverige) tycks finnas en viss intolerans mot det som är svenskt, finlandssvenskt eller har med det svenska språket att göra. Ibland känns det som om denna aversion är densamma som mellan barn och föräldrar. Det finns inte samma aversion mot Ryssland. Man kan vara hatiskt mot den man vet aldrig kommer att tillfoga skada. Med det stora och mäktiga Ryssland måste man vara försiktigare. Realpolitik. Psykologi. Socialt inlärt beteende.

Problemet är att denna intolerans mot mycket svenskt har lett till en utbredd generell intolerans. Av ekonomiska skäl har Finland tagit emot väldigt lite invandrare på den tid arbetskraftsinvandrare vällde in i Sverige (de flesta kom ju dessutom från Finland). Detta har fortsatt. Finland har få flyktingar och invandrare jämfört med de andra nordiska länderna, även om det sen järnridåns fall blivit betydligt fler, framförallt från Ryssland och Baltikum.

Intoleransen har också i slutändan lett till framväxten av ett finsknationalistiskt, svenskfientligt, invandrarfientligt och intolerant extremhögerparti, Sannfinländarna, som i riksdagsvalet 2011 fick 19% av rösterna. Det finns alltså ett betydligt större stöd för ett sådant parti i Finland än i Sverige. Därvidlag är situationen densamma som i Norge och Danmark.

De erfarenheter jag har av näthat, högerextremister och SD-sympatisörer i Sverige tyder också på att personer med finskt ursprung tycks överrepresenterade bland dem. Inte så konstigt med tanke på vad jag skrivit ovan och inte så konstigt med tanke på att finnar i Sverige ofta är arbetarklass.

Men sen måste jag nog säga att debatten i Finland (och Sverige) om detta  verkar lite mer avslappnad än den norska medieelitens nationalistiska och totalt överdrivna reaktionerMartin Aagårds provokation i Aftonbladet. Precis som i Norge är det också trevligt att besöka Finland. Och lite konstigt för man kan ju faktiskt använda svenska på många håll i Helsingfors och Åbo där jag främst varit. Det känns faktiskt lite konstigt för man är ju ändå i ett annat land, om än inte så främmande.

Läs också:

Finland och våldet
Helsingfors 200 år
Är finnar våldsammare än andra?

Intressant?
Läs mer: Merit Wager, Ulf Persson, Newsmill, AB, YLE, HBL,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Det intoleranta Norge
About these ads

  • jarvir2

    Frågan ar ganska enkel  .I Finland finns det bara 4,6% svenskpråkiga, såkallade finlandssvenskar.
      Många gallupunderökningar har visat att ungefär 70% av finnar vill slopa obligatorisk svenskan i skolundervisning. Trots det . alla , det vill säga hela årsklassen måste studera sk.tvångsvenskan i skolan. Orättvis och okså omöjligt.  De flesta boijotterer svenskundervisningen.  
     Alla VILL  studera ENGELSKAN , men två obligatoriska språk är för mycket för många. Det finns många skolelever  som ville okså studera andra  europeiska språk  i stället för svenskan men tre främmande språk skulle vara för ansträngande. I synnerhet när finskan tillhör till  ett annat språkgrupp än de indoeuropeiska språken.
    Också ett annat faktum är att man  måste klara ett språkprov i svenskan (?) innan man får jobb i förvaltningen.  De flesta tycker att det är orättvis. Man behöver ju  svenskan ingenstans. Provet är orättvis, onöjdt och mest att få så många finlandsvenskar ( 4.6%)  i förvaltning, hur dumma de än må vara. 
    Om/ När  tvångsvenskan slopas så försvinner  många problem mellan de två språkgrupper.
    Förresten : många undersökningar har visat att sannfinnarna är mycket närmare vänster än högerextremister.   

  • hebbe paggan

    En i grunden bra analys men jag skulle vilja flika in vissa ståndpunkter:

    Håller inte med om svenskans gångbarhet i Åbo och Helsingfors – Ja, det stämmer att myndigheterna skyltar på svenska men i de flesta affärer och krogar får du ingen betjäning om du talar svenska och oftast finns ingen skyltning på svenska. Vilket beror på att de flesta inte kan eller fått någon träning på språket efter skoltiden. Jämför med ett land som Canada där franska skyltas även på butiksskyltar i British Columbia som är en engelskspråkig delstat långt från Quebec med finska affärer som även i svenskspråkiga städer oftast enbart skyltar på finska. Språklagen kräver inte att butiker m.fl. skyltar på något visst språk utan endast att myndighetskontakter ska klaras av på önskat språk vilket är en allvarlig brist.

    Under 1800-talet splittrades den svensktalande över- och medelklassen i fennomaner och svekomaner (många svensktalande familjer bytte språk och namn till finska, dels i solidaritet med majoritetsbefolkningen, dels för att markera avstånd mot Ryssland som kommunicerade med Finland på svenska). Många av de fascistoida elementen i finsk historia, AKS som belysande fall, grundades av svenskspråkiga som förfinskade sig och önskade utrota svenskan. Så beskrivningen av ”svenskspråkig överklass” stämmer men man glömmer då bort att majoriteten av Finlands makthavare och elit talat finska sedan språkstriderna och självständigheten.

    Rekommenderar följande läsning som ger en ganska bra bild av hur läget ser ut och var de intoleranta ”falskfinländarna” har sin grund i:
    http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=970

  • Du gör återigen samma fel. Du förväxlar finlandsvenskt med svenskt. Diskussionen om finlandsvenskans ställning, andelen svensktalande osv är en annan diskussion. Det är i grunden samma diskussion som vi i Sverige kan ha om meänkieli och samiska även om andelen som talar dessa språk är lägre än andelen som talar svenska i Finland. Jag är inte intresserad av att diskutera finlandsvenskan eller den finska skolans språkundervisning. Mitt inlägg handlade inte om det. Mitt inlägg handlar om att Finland är ett intolerant land med få invandrare och att Finland i grunden har en svensk kultur. Samt ett försök att förstå vad detta beror på.

    Sannfinländarna är dessutom ett klassiskt högerpopulistiskt parti. Inte ett dugg vänster.

  • Jag har inte haft några större problem att prata svenska i Åbo och Helsingfors när jag varit där. Dock lite beroende på var i städerna jag var. Och jag var tvungen att använda engelska ibland också.

    Tack för kompletteringarna.

    Det där med överklassen och språkbyte kan man ju faktiskt se genom att en del familjer med svenska namn uppenbart är finsktalande (Herlin har jag förstått är det).