Ekonomiska problem i gruvbranschen

Det är en slags Klondyke-stämning i den svenska gruvnäringen. Nya gruvor öppnar i en stadig ström och gamla gruvor öppnas igen. En stor mängd svenska och utländska prospekteringsbolag och gruvbolag deltar i jakten på brytvärda malmer och mineraler. Men flera av dem har fått problem efter att gruvan öppnats och brytning påbörjats. Gruvbrytning är kapitalkrävande, att öppna en gruva kostar mycket pengar och det kan dröja innan vinsterna kommer.

Northland Resources som öppnat en ny järnmalmsgruva i Kaunisvaara i Pajala kommun har i praktiken gått omkull och rekonstruktion av företaget har begärts. Dannemora Mineral AB som bryter järnmalm i den gamla Dannemoragruvan i Uppland har också kapitalproblem liksom Nordic Mines, Wiking Mineral, Lappland Goldminers och Sotkamo silver med flera.

Vad kapitalproblemen också visar är att det inte är några stora kapitalstarka utländska jättegruvbolag (vilket ofta påstås från miljörörelser) som är engagerade i den svenska gruvnäringen utan små bolag för mineralintresserade och börsspekulanter. Det handlar om stora risker, men också vinster om man klarar sig över det riskfyllda öppnandet av en gruva. Den svenska gruvbrytningen domineras i själva verket av tre svenskägda jättar (med svenska mått), LKAB, Boliden och Lundin Mining.

Idag är LKAB ett lönsamt statligt företag, men när gruvorna i Lappland en gång öppnades så var det likadant som med Northland Resources. Kapitalbrist, konkurser, rekonstruktioner, konkurser osv. Till slut tog staten över och sedan dess har gruvbrytningen snurrat på. Kanske måste det gå den vägen även för gruvan i Kaunisvaara.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads